Ni är många som frågar vilken hjälp vi får. Jag kan väl säga så här: INGEN!

Man får nämligen ingen hjälp om man inte har problem med missbruk, om man har ett fast jobb och ett socialt nätverk. För då har man nämligen inga problem. Tydligen. Men ofta får man ingen hjälp även om man har de problemen.

Men jag fick ändå en psykolog att ta sej an sonen och den psykologen ringde jag själv till igår. Mest för att ge honom mer kött på benen, men även för att få prata av mej lite. Han fick förstås inte säga något till mej pga sekretessen, men hörde ändå allvaret, fick veta en bakgrund och lovade att göra sitt absolut bästa för oss alla. Eventuellt blir vi även delaktiga i behandlingen, vilket vi självklart sa ok till. Men vill jag ha egen hjälp så är det öppen psykmottagning som gäller eller att lägga in mej på psyk, vilket jag i nuläget inte känner att jag behöver. De skulle nog inte låta mej stanna ändå…

Jag fick lite mer information serverad igår och har upptäckt att jag resignerat. Jag tar in vad som sägs, ställer något motfråga och fortsätter med det jag höll på med. Igår packade jag upp julen och fick iaf ljusstakar, tomtar och även julgranen på plats. Så julen har flyttat in, nu ska bara julkänslan infinna sej. Det skulle inte vara så dumt om lite hopp kunde flytta in också…

Men det har faktiskt hänt en kul grej, återkommer om det senare…