Sista dagen. Två veckor är alldeles för kort att vara här, det går alldeles för fort! De sista 2-3 dagarna har bara sagt swosch!

Sedan vi var i byn i måndags har vi inte gjort särskilt mycket, ändå har tiden gått supersnabbt! Våra dagar är rätt inrutade med sol på näsan på förmiddagen och långa promenader på eftermiddagen. Bägge är prioriterade då vi bägge mår bra av både sol och motion och vill ha mycket av bägge.

I onsdags började jag inse att det inte var långt kvar till hemresa. Jag insåg också att Martin skulle fylla år, hade lixom inte hunnit fundera så mycket på något av det. Så på morgonen när jag gick ut för att kolla soluppgången passade jag på att prata med hotellchefen om ett litet firande för maken. Han var helt med på noterna, men att det skulle bli så stort hade jag ingen aning om…

Igår när jag vaknade slog ångesten klorna i mej. Jag vill inte åka hem! Jag har ju inte hunnit allt! Jag skulle ju besöka svenska tandläkaren, kolla in en jordnötsfarm, fota aporna på förra hotellet och en massa annat. Var tog tiden vägen?

Sista dagen var som de andra med den skillnaden att Martin fyllde år. När vi kom tillbaka efter en stund i solen hade vår städerska gått bananaz i vårt rum. Hela sängen var översållad med blommor! Å när vi kom till middagen hade personalen där dukat fint och bakat tårta. De sjöng till och med!

Å sen kom Smile för att säga hejdå. Han var bara den första i raden av avsked. Idag var det Bubas tur och sedan Nathalie som kör oss till flyget. Vi har lovat att komma tillbaka om fem år, senast!

Så nu är det hemfärd. Kl 16.30 (17.30 svensk tid) lyfter planet och landar på kalla Arlanda kl 1 inatt. Vi är väl hemma i Tumba igen vid 4 på morgonen… vid lunch har vi nog återförenats med pälsbollen. Vore det inte för honom skulle vi kunna stanna längre, iaf jag…

Resan är slut för den här gången, men det finns mycket mer att berätta. Det kommer mera 🙂