Var uppe med tuppen i morse för att ringa vårdcentralen på deras telefontid. Å jag lyckades faktiskt komma fram till en läkare och tom få en tid idag! Så klockan 14 hade jag en date med världens längsta doktor 🙂

Jag har alltså haft ont i benet sedan i januari. Då trodde man att jag fått en propp och skickade mej akut till Huddinge Sjukhus. Men där hittade man inget fel och sa att man inte kunde göra mer för mej. Det skulle gå över… å det gjorde det! I Oktober!!!

I fredags när vi kom hem från mässan hade jag svinont igen. Det hade varit halt ute några dagar och jag vet att jag tagit ett par felsteg och halkat till. Förmodligen satte det igång ontet igen och med 12 000 steg på mässan blev det för mycket.

Idag fick jag göra en massa grejer och läkaren klämde och höll på. Sen sa han som den mest självklara sak i världen ”Du har en inflammerad sena som går från låret ner under knät”. Förmodligen hade jag fått en bristning eller sträckt senan förra vintern och av detta blev det en inflammation. Sånt kan ta år att läka och nu har jag alltså sabbat det igen…

Ordinationen blev antinflammatoriska tabletter som jag i pricip vägrar att ta. Inte överanstränga mej och hålla benet varmt. Jag lovade att iaf överväga de där tabletterna och han kunde gå med på en mix av behandling med gel + tabletter. Alla nöjda och glada 🙂

Jag kan varken ta Naprosyn, voltaren eller diklofenak. Jag samlar vätska direkt och ökar flera kilo på vågen på bara några dagar. Men ok… några dagar kanske då och en lägre dos… inte 3 tabletter om dagen i 10-15 dagar iaf! Idag har jag tagit 3 och kanske imorrn… men sen får det nog räcka med bara gelen. Jag får gå hur mycket jag vill, så länge det inte gör ont. Läkaren suckade lite, men han vet hur jag funkar 🙂

Nu vet jag iaf vad det är, det tog ”bara” 11 månader att få veta. Innan 2012 har det nog blivit bra…

.