Förra veckan fick jag äntligen så pass lugnt igen att jag återigen kunde ta ett rejält tag hemma. Efter förra loppisen var det lite mer plats i förrådet igen, så utrensningen kunde fortsätta.

Jag älskar en tom almanacka. Att veta att det enda jag behöver fokusera på är det dagliga jobbet och mej själv. Nu har vi haft hyfsat lugnt stora delar av februari, så jag har kommit ikapp mej själv lite vad gäller kost och träning. Då mår jag bra. Å nu mådde jag så pass bra att jag återigen kunde ge mej tid att rensa lite.

Förra loppisen var himla bra, så pass att en hel flyttkartong tömdes på grejer. Nu fanns det alltså lite plats i förrådet igen, för nya grejer att sälja. Så förra veckan gav jag mej på nästa lager med grejer.

Med det menar jag att när man rensar ur ett hem, så görs det i flera lager. Först tar man allt det som man helt enkelt inte tycker om. Sen går man ett nytt varv och tar resten av det man inte tycker om. Å efter det börjar man ta det som man kanske inte tycker jättemycket om, men det står ändå framme. När man tagit bort allt synligt, börjar man gå igenom skåp och upprepar proceduren.

Allt det har jag redan gjort, flera gånger. Nu var det dax att börja plocka bort sånt som jag faktiskt tycker om, men som inte används. Ni vet det där skåpet med 300 vaser som man aldrig använder eller vitrinskåpet med en massa konstiga skålar. Nu är de borta. På riktigt borta, för det mesta såldes på loppisen i lördags.

Det jag rensade ur förra veckan hamnade nämligen i en ny kartong som togs med på en ny loppis i helgen. Å nästan allt såldes på en gång. Så de där 300 vaserna, nåja… kanske 30 iaf… är numera 5 och i vitrinskåpet bor nya saker. Sånt som jag vill spara. Iaf just nu.

Allt det här tar sån tid. Jag plockar ur och bildgooglar för att få nån uppfattning om pris. Det som inte sålts på loppis sätter jag ut på Marketplace. Sen ska man jiddra med köpare, där det 8 gånger av 10 inte blir nåt. Men en del har jag ändå lyckats sälja där. Resten ska ut på Blocket och sen är det bara att invänta nästa loppis.

Grejerna försvinner sakta men säkert. Nu märks det faktiskt att grejerna blir färre. Det ser lixom lite mer städat ut hemma. Jag som inte tycker om saker känner att luften blir lite lättare att andas, för varje sak som försvinner. Men än finns en hel del kvar… 33 år i samma hus… say no more lixom… Men vi har ingen brådska.

Vi vet inte när vi kan sälja huset och flytta in i husbilen, det blir när det blir. Under tiden säljer vi av, har hemmet som bas för smutstvätt och lite annat, och är ute med husbilen så mycket vi kan. Efter lördagens loppis är vi iaf ytterligare ett steg närmare 🙂

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube