Bläddra efter
Månad: december 2007

Träningsvärk i hjärnan

Träningsvärk i hjärnan

När E kom hem till sina föräldrar förklarade hon att hon var trött och hade träningsvärk i hjärnan. Hon hade faktiskt pluggat mellan 11.15 och 16.00, utan uppehåll. Inte konstigt att man får träningsvärk i hjärnan! Så mycket har hon aldrig pluggat på en och samma gång förut.
 
Hade ett långt snack med hennes mamma och hon berättade att E varit nöjd med dagen, men inte orkat/velat visa dem vad hon gjort. Men det var första gången som hon varit nöjd efter att hon suttit med skolarbete. Kul!
 

Här pluggas det!

Här pluggas det!

M dök aldrig upp, han såg väl sin chans att få sitta vid datorn hela dagen… Men E kom precis som hon själv sagt. Sen hon kom hit strax efter 11 har hon suttit med näsan i sina papper och läst flitig som en myra. Ett steg i engelska är färdigt, nu sitter de med sin uppgift i hemkunskap inför nästa vecka. Sen ville hon tydligen fixa en del svenska innan dagen var slut.
 
Jag är helt slut i huvet, vad ska då inte hon vara??? Mat ville hon inte ha, men en bulle och lite juice har jag fått i henne. Nu börjar det bli mörkt ute, så jag får nog ringa hennes mamma så hon får skjuts hem. Det är hon definitivt värd. Hennes mamma trodde inte hon skulle göra minsta grej och nu har hon gjort mängder – suveränt!
 
Jag skull gärna ta en tupplur, men det ropas titt som tätt från köket om hjälp. Så det får väl bli imorrn istället.
 

Förtroende

Förtroende

Jag har fått ett stort förtroende…
 
Ett av mina extrabarn har berättat något som är livsvgörande. Något hon gjort/varit med om/utsatts för som kommer följa henne hela livet och som ingen kan göra ogjort. Något hon kommer tänka på varje dag en väldigt lång tid.
 
Jag har inte varit med om samma sak och kan därför inte vägleda henne. Jag kan bara finnas där, lyssna, krama och försöka trösta. Det är svårt att vara ung idag.
 

Tillökning!

Tillökning!

Idag är det hemstudiedag för killarna. Det innebär att de ska sitta hemma och plugga med något som skolan givit dem i uppgift. Just nu är det mest att göra färdig och fixa rester som de har kvar.
 
Senior har igentligen inget att fixa med, Junior har förarbete till nästa vecka i Gamleby. Däremot har deras kompisar lite mer, så M kommer hit och fixa engelska och tyska, E kommer hit för att fixa en hel del annat. E har inte varit här och pluggat förut, så det blir spännande att se hur motiverad hon är.
 
E´s mamma tror inte att hon kommer göra något alls här, så vi får väl se om vi kan slå henne med häpnad  😉
 
Så idag har jag alltså två extraungar här, vara en är ny. Jag känner hennes familj sedan ganska länge, så E är ju inte någon ny bekantskap. Det blir till att göra en stor balja med köttfärssås, så det räcker till fyra hungriga ungdomar.
 

Tjoho! Jippi!

Tjoho! Jippi!

Skattepengarna har kommit! Det vara bara tredje gången som jag var inne och tittade och så bara fanns de där – härligt!
 
Nu är det undanlagt pengar till sparandet och lite ska in på mitt pensionspar. Så skönt att ha lite pengar igen – det var ju nästan ett år sen.
 
Nu hoppas jag att det ska bli bättre framöver. Värre kan det nog inte bli…
 

En låååång promenad senare

En låååång promenad senare

Baileys och jag har varit ute och gått i ungefär en timme. Jaaa, inte flaskan/likören alltså – utan min hund Baileys. Skulle se ut det om man var ute och gick med en flaska Baileys i koppel… hmmm….
 
Jätteskönt var det iaf, vi blev bägge både varma och trötta. Så nu ska jag fixa lunch, kyckling till mej och köttfärs (inte ICA´s) till Baileys. När vi har ätit är det nog läge för en liten lur, innan städningen tar vid och barn kommer hem.
 
Så får det bli!
 

Antiklimax…

Antiklimax…

Idag ska skattepengarna sättas in för dem som är egna företagare och får tillbaka pengar. Så jag gick in och kollade internetbanken… inget!
 
Suck! Jag ska få tillbaka mycket pengar, flera nollor, och så finns de inte där. Det står iofs ”tidigast 6 december” på skatteverkets hemsida. Då kan de väl börja med mej, tycker jag!
 
Så nu kommer jag väl att kolla mitt konto 27 gånger om dagen tills pengarna finns där och när de väl finns där – då petas de över till ett sparkonto minsann. Äntligen kan jag lägga upp en liten buffert igen!
 

Beslut om friggebodar

Beslut om friggebodar

Igår tog man beslut i riksdagen om storleken på framtidens friggebodar. From nyår får man ha friggebodar som är 15 kvm istället för 10, utan byggnadslov. Det är bra!
 
Jag visste att det var på gång och därför har vi väntat med att köpa friggebod till vår tomt på Öland. Men nu blir det av. Något som vi eventuellt kan hyra ut på sommaren eller låta våra gäster bo i. Junior är också intresserad av att bo ensam då och då. Så gjorde jag när jag var yngre, jag bodde i vårt gästhus på somrarna när vi inte hyrde ut eller hade kompisar där. Jättemysigt att få klara sej lite själv, men ändå ha föräldrarna nära.
 
 

Jag är så stolt!

Jag är så stolt!

Mina ungar är bara sååå duktiga! Idag har jag fått sms flera gånger där de berättat att de redovisat grejer i olika ämnen och hur det har gått. Senior är långt över sina terminsmål och nu ser vi fram emot hans första betyg. Junior har satt väldigt höga terminsmål och inte riktigt nått fram, men på god väg.
 
Extraungen M har också nästan nått sina mål, sånär som i ett ämne. Idag ska vi sitta en stund till och fixa med engelskan, sen är han i hamn där också. På fredag får jag ett nytt extrabarn, E, som har frågat om hon kan sitta här och få lite hjälp. De är så himla duktiga!
 
Både mina egna killar och de två extrabarnen gör mej alldeles varm om hjärtat. De är trevliga, ambitiösa och smarta ungdomar som jag gärna har runt mej. Så länge jag har tid, ork och möjlighet får de gärna sitta här och plugga. Jag har verkligen inga problem med det!
 

Två okända män följde mej hem…

Två okända män följde mej hem…

Var på möte i stan igår och det värsta jag vet är att gå ensam hem när det är mörkt. Man ska nämligen gå genom en park som är oupplyst och där jag vet att det händer en massa skit. Jag har ju suttit i tingsrätten…
 
Från Riksdagen var vi tre stycken som gick tillsammans, vi skulle ta samma tåg. I Flemingsberg hoppade en av, medan vi andra två gick av tillsammans i Tumba. Sen skulle den andra åt ett helt annat håll än jag. Då såg jag två killar från Lugna Gatan och frågade helt enkelt om inte de kunde gå åt mitt håll. Självklart kunde de det!
 
Så jag gick med två killar i 25-årsålder och hade jättetrevligt där i mörkret  😉  Vi pratade om struliga ungdomar och hur allt börjar i hemmet och lite om deras bakgrund mm. Så jag kom hem hur säkert som helst! Skönt att slippa gå ensam.
 

Möte i Riksdagen

Möte i Riksdagen

Jag har inte helt legat av mej, en och annan vända blir det in till Riksdagshuset ändå… Ikväll har vi möte där, i Rutiga Rummet. Jag tycker det är så mysigt där inne, byggnaden i sej är otroligt fin.
 
Ikväll är det möte för distriktets styrelse, där jag fortfarande ingår. Sista mötet innan jul, så vi ska få gröt! Bra, då behöver jag inte fundera på middag.
 
Innan dess ska jag åka upp till gamla jobbet med killarnas jultidningar. Det var lite som var beställt där och som nu ska levereras. Sen ska jag gå på stan… låååångsamt…. hela Drottninggatan fram till Mynttorget. Så mysigt!
 

Inte alls likt mej…

Inte alls likt mej…

Jag vill ha snö! De som känner mej tror nu att jag fått nånslags knäpp och förmodligen behöver uppsöka sjukvården. Jag hatar nämligen vintern!
 
Men jag tar faktiskt hellre lite snö och några minusgrader än det här skvalandet och gråtrista vädret som vi har just nu. Jag vill inte ha mer regn, det är för mörkt, allt är smutsigt och tråkigt. Jag vill ha snö som lyser upp och gör livet lite ljusare.
 
Har ni förståååt?!
 

Vibrerande hund

Vibrerande hund

Junior ringer mej under dagen coh säger med panik i rösten att hans mobiltelefon är borta. Han hade den när han var ute med hunden och kanske en stund efteråt, men sen är den bara borta. Självklart har han stängt av signalen också, så det går inte att ringa och lyssna efter den. Han är väldigt ledsen och upprörd, han vet ju inte var den tagit vägen.
 
Jag säger bara att han får leta lite mer och hittar han den inte så får vi leta tillsammans när jag kommer hem. Han fortsätter att leta, ringer efter den från vår fasta telefon, hunden tittar bara konstigt på honom… flera gånger tittar hunden väldigt konstigt på honom… väldigt konstigt alltså…
 
Till slut hittar har sin mobil, UNDER hunden! Är det konstigt att hunden sett så mysko ut? Han undrade nog vad det var som vibrerade under magen på honom varje gång Junior ringde…
 
Mobilen är iaf återfunnen och hunden sitt vanliga jag igen. Slutet gott allting gott.
 

Jag tänker i pengar…

Jag tänker i pengar…

Har suttit med Senior på skytteklubben hela dagen och sålt julkalendrar (binglottos) och andra lotter. ”50 kr eller 10 kr, det är bara att välja”, ”Men va kul, har du vunnit?”… ungefär så har det låtit sen 8.30 imorse.
 
Har sålt massor och lottkassan stämmer faktiskt – kors i taket! Så nu har både klubben och Senior fått lite tillskott i kassan. Klubben delar vinsten med skytten, så att alla får sin del av kakan. Ett väldigt bra system. Skytten kan ju inte ta ut pengarna i kontanter, utan man kan betala medlemsavgift osv med det som blir. Så jag räknar med att det ska stå NOLL eller tom TILLGODO till våren – så jäkla mycket som vi fått sålt.
 
Himla bra!
 
 
 
 

Den här är bra! snott från Trasig flicka

Den här är bra! snott från Trasig flicka


”Detvar alltså en kompis till mig som blev utsatt för ett väpnat rån.Eller, ja, kompis var det kanske inte, men bekant. En bekant – det är ju inte vem som helst som blir utsatt för sånt ju.
Hur som helst, han var på väg hem från krogen en kväll när en maskerad kvinna kom ifatt honom bakifrån, tryckte en pistol i ryggen på honom och sa: Pengarna eller livet! Så han gav henne sin plånbok då.
Hon blev fast sen och det blev rättegång och grejer.
Ja alltså, det är säkert inget fel på honom egentligen, men jag menar, det är ju faktiskt ett par småsaker man undrar…
Jag menar, för det första; vad i allsin dar gjorde han ute vid den tiden på natten?
Alltså, halv ett på natten, mitt i centrala Stockholm! Jag menar, lite får han ju faktiskt skylla sig själv också va?
För det andra måste man ju säga att han var minst sagt utmanande klädd, alltså.

Kritstrecksrandig kostym och slips och blanka skor, jag menar, vem som helst kunde ju se att han hade en plånbok, man behöver ju faktiskt inte gå runt å skylta med det på det sättet!
Men så gick det ju som det gick oxå…
Och för det tredje; varför gjorde han inget motstånd? Va? Okej, pistol i ryggen säger ni, men det visade sig att det bara var en vattenpistol! Hon hade inte alls haft för avsikt att skjuta honom eller nånting, men han lämnar villigt ifrån sig plånboken, sådär bara, utan vidare…
Allt det här visar ju faktiskt mer än tydligt att han egentligen ville det själv.
Och det är ju inte så konstigt – alla människor har ju ett naturligt behov av att ge, och speciellt män, jag menar, så har det ju varit ända från stenåldern att mannen har ett naturligt behov av att försörja en kvinna!
 
Dessutom framkom det vid rättegången en hel rad förmildrande omständigheter som gjorde att straffet sänktes. 
För det första hade kvinnans försvarsadvokater kallat in några avhans kompisar som skulle vittna om hans karaktär. Han hade nämligen under kvällen setts bjuda på drinkar. Fullkomligt strödde pengar om sig gjorde han.
Och det säger ju en del om hans karaktär, jag menar, han är sån, helt enkelt. 
 
För det andra så hade hon ju varit på samma krog då, och sett honom bjuda runt sig sådär. Och sen gjorde han ju som sagt inget motstånd sen heller.
Alltså, hur i all världen skulle hon plötsligt kunna förstå att han som verkat så positiv hela kvällen sedan plötsligt inte ville?
Ja, och sen tog ju det hela inte så lång tid heller, han hann ju egentligen inte känna särskilt mycket. 
 
Försvarsadvokaten hade också kallat in en psykologisk expert som kunde vittna om de grundläggande skillnaderna mellan kvinnor och män:
Det är nämligen så att kvinnor helt enkelt behöver mer pengar än män – de har större pengdrift som det heter på fackspråk. Jag menar, kvinnor ska ju ha till smink, mensskydd och behå, så är det bara helt enkelt.
Jaja, så slutade det med att hon frikändes, såklart. Lyckligtvis får man ju säga. Jag menar, nån rättvisa måste det ju ändå finnas här i världen…”