”Detvar alltså en kompis till mig som blev utsatt för ett väpnat rån.Eller, ja, kompis var det kanske inte, men bekant. En bekant – det är ju inte vem som helst som blir utsatt för sånt ju.
Hur som helst, han var på väg hem från krogen en kväll när en maskerad kvinna kom ifatt honom bakifrån, tryckte en pistol i ryggen på honom och sa: Pengarna eller livet! Så han gav henne sin plånbok då.
Hon blev fast sen och det blev rättegång och grejer.
Ja alltså, det är säkert inget fel på honom egentligen, men jag menar, det är ju faktiskt ett par småsaker man undrar…
Jag menar, för det första; vad i allsin dar gjorde han ute vid den tiden på natten?
Alltså, halv ett på natten, mitt i centrala Stockholm! Jag menar, lite får han ju faktiskt skylla sig själv också va?
För det andra måste man ju säga att han var minst sagt utmanande klädd, alltså.

Kritstrecksrandig kostym och slips och blanka skor, jag menar, vem som helst kunde ju se att han hade en plånbok, man behöver ju faktiskt inte gå runt å skylta med det på det sättet!
Men så gick det ju som det gick oxå…
Och för det tredje; varför gjorde han inget motstånd? Va? Okej, pistol i ryggen säger ni, men det visade sig att det bara var en vattenpistol! Hon hade inte alls haft för avsikt att skjuta honom eller nånting, men han lämnar villigt ifrån sig plånboken, sådär bara, utan vidare…
Allt det här visar ju faktiskt mer än tydligt att han egentligen ville det själv.
Och det är ju inte så konstigt – alla människor har ju ett naturligt behov av att ge, och speciellt män, jag menar, så har det ju varit ända från stenåldern att mannen har ett naturligt behov av att försörja en kvinna!
 
Dessutom framkom det vid rättegången en hel rad förmildrande omständigheter som gjorde att straffet sänktes. 
För det första hade kvinnans försvarsadvokater kallat in några avhans kompisar som skulle vittna om hans karaktär. Han hade nämligen under kvällen setts bjuda på drinkar. Fullkomligt strödde pengar om sig gjorde han.
Och det säger ju en del om hans karaktär, jag menar, han är sån, helt enkelt. 
 
För det andra så hade hon ju varit på samma krog då, och sett honom bjuda runt sig sådär. Och sen gjorde han ju som sagt inget motstånd sen heller.
Alltså, hur i all världen skulle hon plötsligt kunna förstå att han som verkat så positiv hela kvällen sedan plötsligt inte ville?
Ja, och sen tog ju det hela inte så lång tid heller, han hann ju egentligen inte känna särskilt mycket. 
 
Försvarsadvokaten hade också kallat in en psykologisk expert som kunde vittna om de grundläggande skillnaderna mellan kvinnor och män:
Det är nämligen så att kvinnor helt enkelt behöver mer pengar än män – de har större pengdrift som det heter på fackspråk. Jag menar, kvinnor ska ju ha till smink, mensskydd och behå, så är det bara helt enkelt.
Jaja, så slutade det med att hon frikändes, såklart. Lyckligtvis får man ju säga. Jag menar, nån rättvisa måste det ju ändå finnas här i världen…”