Efter två dygn i Kalmar var det dax att äntligen rulla över bron. Som vanligt stannade vi vid brofästet och tog de obligatoriska bilderna 🙂
Öland är mitt andra paradis, där finns halva mitt hjärta – andra halvan finns i Gambia. Jag har aldrig bott på heltid på Öland, men fram till jag började skolan var vi där jämt och jag kommer knappt ihåg något annat. Mellan 6 och 15 års ålder var jag där varje lov och såklart hela långa sommarlovet.
Från början hade vi ett hus nere i skogen strax norr om Löttorp, de senaste 17-18 åren har vi haft ett hus inne i Löttorp. Där har jag och barnen varit så ofta vi kunnat, hela somrarna tillbringade där.
Att åka över bron är så mysigt, då åker jag ju till paradiset. Så var det även den här gången. Solen sken och allt var perfekt. Den här gången skulle vi däremot inte bo i vårt hus, utan på olika ställen i husbilen. Första målet var ändå Löttorp, men Lammet & Grisen.
Där skulle vi möta upp yngste sonen som är på semester med ett gäng kompisar. Har man bord och äter på Lammet & Grisen, får man stå på deras ställplats gratis. Så himla bra! Så det gjorde vi!
Vi kom tidigt, så vi hade några timmar att slå ihjäl innan det var dax för mat. Så vi packade ur cyklarna och drog iväg till ”vår” strand. Stranden där Martin friade till mej alltså 🙂
Där låg vi och läste och myste i solen och hade semester i typ två timmar innan vi cyklade tillbaka. Dagarna har varit rätt intensiva, så man somnar nästan så fort man lägger sej och blundar lite. Att sova i solen är ju sååå skönt!
Vi cyklade tillbaka och satte oss sedan utanför bilen och väntade in sonens gäng. Sen åt vi! Det är lixom det man gör på Lammet & Grisen. Man äter helgrillat lamm och gris, tillsammans med en massa goda tillbehör. Så sitter man i något som känns som en spansk taverna och allt kan liknas med en enda stor grisfest, fast med lamm också. Jättemysigt!
Ett måste att göra iaf en gång per sommar, men för oss brukar det bli på midsommarafton. Då ingår nämligen lunchen när man bokat middagen. Perfekt!
När alla var nöjda och belåtna gick vi upp på uteplatsen. Några av oss (jag) åt efterrätt och de andra tog varsin drink. Där satt vi och hade mysigt tills solen började gå ner. Sonens gäng skulle cykla tillbaka till huset och här finns ingen gatubelysning – då får man ge sej hemåt innan det blir kolsvart.
Vi gick tillbaka till Peppe och sov så otroligt gott. Det var helt tyst, till skillnad från Kalmar. Så vi vaknade ganska tidigt och var hyfsat utvilade och rullade vidare till nästa stopp.
Var börjar man när man ska skriva om Kalmar? Det finns ju massor att berätta!
Vi tog oss från Påskallavik hyfsat tidigt på måndagmorgonen och lyckades även i Kalmar att knipa sista platsen på ställplatsen i gästhamnen. Vi börjar bli bra på det där med att ta sista platsen 🙂
Vi kom strax innan 11 och började med att träffa turistchefen Stefan på Destination Kalmar. Han gav oss all info vi behövde för de två dagarna vi skulle vara på plats.
Sen började vi gå. Igen. Det är ju så vi upptäcker städer. Vi började med parken som ligger mellan gästhamnen och slottet. Där satte vi oss ner och planerade dagen. Man satt väldigt bra där med utsikt över slottet, så himla fint!
Vi gick igenom parken, tittade på bidragen till Sandskulpturtävlingen som var veckan innan och fortsatte in i stan. Matklockan hade ringt, så vi letade upp en grekisk buffé som mättade helt ok. Sen fortsatte vi att gå.
Målet var Länsmuseet och utställningen om regalskeppet Kronan. Jag har hört om både skeppet och utställningen under hela min uppväxt men aldrig varit där, nu var det dax!
Å vilken rolig utställning! Flera korta men otroligt bra och informativa filmer som både visade historiken och dykningarna. Massor med intressanta föremål i utställningen. Allt man behöver veta helt enkelt, på ett väldigt lättfattat och intressant sätt. Jag är så glad att äntligen fått se den!
Inne på museet fanns fler utställningar, bla en om Jenny Nyström. Ni vet hon som målade de fina julkorten med tomtar. Också en intressant och fin utställning om en väldigt intressant person. Överraskade bra, sånt gillar jag.
Innan vi gick tillbaka till Peppe tog vi ett snabbt varv runt Domkyrkan, sen va fötter och ben tvungna att få lite paus. Men efter lite vila var vi på g igen! Efter middagen tog vi en tur runt Kalmar slott, det lilla man kan se efter stängning. Sen letade vi upp Gustav Vasas bänk, som är 222 meter och ligger en liten bit ifrån slottet.
Som sista grej innan vi gick tillbaka för dygnsvilan letade vi även upp Krusenstiernska trädgården, men där var stängt. På vägen tillbaka gick vi en liten sväng i gamla stan, så otroligt fint! Dag 1 var slut och vi var dödströtta!
Dag 2.
Ska man se ett slott ordentligt och dessutom få bra bilder, så ska man vara där först. Alltså hängde vi på låset på tisdagen, vi kom inte in först men bland de första. Medan vi stod i kö hann vi träffa en bekant från instagram, så himla kul när man kan ses!
Vi gick grundligt igen rum för rum, tog massor med bilder och filmade en del. I Kalmar Slott finns en tillfällig utställning med fotokonst av Erik Johnsson, Behind the horizon. Så läckra bilder!!! Kortfilmer visade också hur han gjort några av bilderna. Se utställningen om ni kan i Kalmar eller om den kommer till er ort.
Det var dax för lunch, så vi traskade tillbaka till Krusenstiernska som nu var öppet, men kön till serveringen var rätt lång – så det fick bli sushi på Thai Silk eller nåt sånt. Ett tips vi fick från flera följare på instagram, tack för det! Där fanns en gigantisk buffé och även efterrätter. Sen var vi mer än nöjda! Ett ställe vi absolut rekommenderar.
På eftermiddagen var vi inbokade för en kort båttur. En sightseeing runt Kvarnholmen, under broar och förbi slottet. En bro var så låg att vi gick sätta oss ner på golvet i båten, så har jag aldrig åkt båt förr 🙂
Det var en jättemysig tur, också en sak som vi rekommenderar att man gör. Men vi älskar ju vatten och båtar, så länge jag slipper bada och köra. Haha, jag vill bara mysa!
Kalmar är för jäkla mysigt! Att stå i gästhamnen med husbilen var supersmidigt. En del ljud såklart, det är ju mitt i stan – men nära till allt. Och det finns ju hur mycket som helst att se och göra. Två dagar är alldeles för lite, men en bra början. Tänk så många gånger jag bara passerat, nu stannade jag ju ändå och såg mer än någonsin förut.
Men jag kommer tillbaka! En väldigt mysig stad med sina små uppmuntrande budskap överallt. Me like!
På Youtube finns det vi gjorde i Kalmar i två olika filmer:
Vårt sommaräventyr började alltså förra lördagen. Första natten blev i Valdemarsvik, helt oplanerat men både fint och roligt. Sen då?
Efter den där första natten hade vi lärt oss att man ska vara tidigt ute. Så vi lättade från Valdemarsvik direkt efter frukosten. Planen var att åka till en ställplats i Påskallavik. Mycket vikar nu… den planen höll vi iaf 🙂
I Påskallaviks gästhamn finns en ställplats som är uppdelad på var sidan om hamnen, en med el och en utan. Vi valde den utan och hamnade på så sätt nästan direkt på stranden. Det var bara en smal väg mellan bilen och stranden. Snacka om sjötomt. Superhärligt!
Vi kom tidigt och kunde välja bland platserna, himla skönt. När vi parkerat tog vi vår sedvanliga runda runt omgivningen som den även den här gången var en fin hamn, mindre än natten innan – men så fint! Det tog inte lång stund förrän vi låg på stranden och tog några minuter i solen. Äntligen lite sand mellan tårna!
I informationen vi fick från hamnvakten stod det att det skulle finnas en naturstig en bit bort. Sånt måste ju undersökas, eftersom vi gillar att gå. Så vi började gå åt det håll vi fått utpekat åt oss och gick och gick… vi kom till Nötö Camping, där kan man stå om det är fullt i hamnen eller har husvagn. Fint, massor med plats och billigt. Men någon naturstig hittade vi inte… så vi började gå tillbaka och då hittade vi den! Eller ja, det var iaf en skylt om en naturstig, men några markeringar i skogen var det ju inte jättegott om. Vi gick en bit med de markeringar som fanns, sen gav vi upp innan vi skulle gå vilse. För säkerhets skull lixom.
Men vår lilla upptäckfärd var väldigt fin, vi hade kul, fick motion och tog massor med bilder. Så det var absolut inte bortkastat ändå.
Jag hade läst om Konst i Trädgård, så när vi ätit middag kollade vi upp det. Konstnären Arvid Källström bodde på gården, som numera kallas Källströmsgården, i 30 år. I trädgården finns mängder med skulpturer, en del är jättestora! De här såg vi från vägen när vi kom till Påskallavik och var såklart tvungna att titta närmare på. Gården är öppen för allmänheten, så det är bara att kika in när man vill. Jättekonstigt och jättekul.
Det blev en rätt intensiv dag även i Påskallavik, men kul. Våra små svenska städer har en hel del att bjuda på om man bara ger dem lite av sin tid och är nyfiken. Den här ställplatsen måste jag verkligen rekommendera. Här var fint, tyst och supermysigt. Jag är rätt säker på att vi återkommer faktiskt.
Efter en god natt sömn gav vi oss av ganska tidigt även den här gången. Vi skulle nämligen till Kalmar och vill man ha plats i den gästhamnen, då måste man vara där tidigt. Så det var vi och om det ska jag berätta i nästa inlägg.
Nu är vi verkligen på g eller på rull kanske man ska säga. Och vi trivs så otroligt bra ute på vägarna 🙂
Visst kan det väl vara läckert med stentornen på stranden, men om man vet vilken skada de gör för djurlivet så blir tornen inte lika läckra…
När jag var liten byggde vi vindskydd av stenarna på stranden, men redan då fick vi höra att det inte var bra. Långt senare såg man ett och annat mindre stentorn, men inget anmärkningsvärt. För kanske tio år sedan hände något, det poppade upp torn överallt längst vissa stränder. På Öland och Gotland började tornen bli ett problem.
Det är nämligen så att fåglar som häckar på stenstränderna bygger sina bon, och letar sin föda, bland stenarna. Genom att flytta på stenarna förändras såklart deras boendemiljö och arterna riskerar att försvinna. Dessutom är en del torn så höga att de riskerar att rasa och då skada både människor och djur.
Vi var till fyren Långe Erik häromdagen och där var det helt galet. Det gick inte ens att gå ner till vattnet, där stod säkert femhundra torn på en yta av kanske 50 kvm, en del säkert 150 cm höga. Där finns en skylt, men den är ganska osynlig, att man inte får bygga tornen, men det struntar folk tydligen i. Även om skylten varit tydlig eller funnits fler, vete sjutton om folk hade brytt sej. Då måste man informera, så det gör jag nu.
BYGG INTE STENTORN. Ok, jag informerar OCH kommenderar! För gärna vidare den här informationen. Om folk förstår att tornen förstör för djuren, så kanske kanske någon avstår från att bygga eller kanske hindrar sina barn att bygga.
I Australien har en utrotningshotad ödleart i stort sett försvunnit helt nu pga stentornen. Där är böterna ca 50 000 kr om man blir påkommen med att bygga. Jag hoppas ju att folk ska vara förståndigare än så här i Sverige, men böter kanske är enda lösningen här också… fast då får ju tillsynsmännen ännu mer att göra. Redan nu går det timmar att rasera tornen som turisterna bygger upp. Vi rev kanske ett tiotal bara för att komma ner till vattnet, men jösse så folk tittade på oss.
Vi människor säger oss ju vara så miljömedvetna och vill djurens och naturens bästa. Då kanske vi skulle visa det, här är en superenkel grej att börja med 🙂
Alltså: Bygg inte stentorn, för djurens och naturens skull.
Martin har semester och den ”stora roadtrippen” har börjat. Hittills har vi kollat in lite av Småland och mycket av Kalmar. Vi har tagit oss till Öland och firat bröllopsdag på stranden där Martin friade till mej. Allt bra så här långt alltså 🙂
Dagarna går i ett galet tempo, trots att vi bara förflyttar oss kanske 10-15 mil om dagen. Det finns så himla mycket att se precis överallt. Sverige är ju helt fantastiskt! Jag visste det, egentligen, men hade lixom glömt hur fint vår land är och hur mycket det har att erbjuda. Överallt.
Trots att vårt kök är minimalt och dagarna är lite hullerombuller, så försöker vi ändå att följa vår veckomeny hyfsat. Men även om vi inte lyckas helt, så finns den där för er. Vassegoa!
Måndagens omelett funkar självklart även med annan svamp, men vi har massor med kantareller i frysen och tar det. Den passar även till frukost eller lunch förstås. Kycklingen med jalapeno är superenkelt och passar kanon i matlådan, precis som kasslertornen. Kycklingspetten är skitgoda rent ut sagt, marinerade i cocacola. Jag vet att jag tjatar om den där sommartallriken, men den är ju såååå god!
Ha nu en riktigt fin vecka och ta hand om er ordentligt.
Idag är det vår bröllopsdag! Och förlovningsdag, vi tog samma för enkelhetens skull, men med ett år emellan 🙂
Tänk att det gått 5 år redan, och 6 år sedan Martin friade. Tiden har gått så jäkla snabbt! Vi brukar säga att vi har så himla kul tillsammans och det har vi verkligen. Ibland skulle jag vilja stanna tiden och verkligen njuta av stunden, bara för att med alla sinnen ta in hur bra vi har det.
Någon skrev under en bild som Martin la ut att han såg ut att må så bra och han svarade att det beror på att han har ett arbete han tycker om och ett liv han trivs med. Svårare än så behöver det inte vara, men kan vara svårt att uppnå såklart. Vi har ju alla olika högt ställda krav på vår tillvaro, Martins krav är rätt låga. Å så är det för mej med. Vi har tak över huvudet, mat i magen, kläder på kroppen. Vi har varandra och är hyfsat friska. Å nu har vi även Peppe, vår husbil, som vi är vansinnigt nöjda med.
För mej är det ett under att fira bröllopsdag överhuvudtaget faktiskt. Jag skulle nämligen inte gifta om mej, det var min fasta övertygelse. Å det tog några år av funderingar innan jag började vänja mej vid tanken, sen tog det ytterligare ett par år innan jag fattade att jag var gift 🙂
Det där att vara fast i ett beslut som sedan ändras är knepigt, även om det är ett medvetet beslut. Jag trodde aldrig att jag skulle bli förälskad igen eller bli gammal tillsammans med någon och det hade jag accepterat. Så när Martin nästan bokstavligt talat trillade ned framför fötterna på mej var jag inte mottaglig. Det tog lång tid innan vi såg varandra, nästan sju år faktiskt. Sen tog det bara två veckor innan han bodde hos oss, men sen tog det tid igen. Vi hade varit ett par i åtta år när vi gifte oss, nu har vi alltså varit tillsammans i drygt 13 år och vi har fortfarande lika roligt idag som första dagen tillsammans – om inte roligare.
Vår relation bygger på ömsesidig respekt. Vi försöker inte ändra på varandra eller gnäller på varandra. Vi bråkar faktiskt aldrig och har aldrig gjort. Att bråka tar för mycket energi och är för jobbigt helt enkelt. Många tror nog inte på oss när vi säger att vi aldrig har bråkat, men så är det. Visst kan vi tycka olika, men det leder aldrig till något bråk. Jag konstaterar bara att han har fel och sen är det inget mer med det 🙂
13 år är en rätt lång tid ändå. Vi träffade som vuxna, då har man andra krav än när man är ung. Vi var två personer som vill ha lugn i våra liv, inget drama. Ingen av oss ville ha barn, jag hade mina två och Martin har aldrig önskat egna barn. Men vi hade ju Baileys såklart, vår älskade pälsboll blev vårt kärleksbarn. Å nu finns han inte längre. Nu är det bara vi. Å vi har det bra. Vi har vårt lugnt och kan hämta kraft hos varandra. Vi vet att vi står pall för det mesta, bara vi gör det tillsammans.
Husbilslivet har gett oss en ny tillvaro. Att leva så tätt inpå varandra är en utmaning, men vi gillar det. Att starta en youtube-kanal när man är 50 är kanske inte jättevanligt – men även detta har gett oss en ny dimension. Vi ser oss på filmerna och kan se det andra ser, hur kul vi har tillsammans och att det syns att vi trivs tillsammans. Vi är verkligen oss själva i filmerna, vi slänger käft konstant och skrattar.
Femårig bröllopsdag alltså. Martin friade till mej på vår strand på Öland. För första gången firar vi bröllopsdag på ön, men stranden blir nog en annan. Vi har parkerat högre upp på Öland, i Byxelkrok, samma sida som vår strand men 2-3 mil norrut. Samma solnedgång och nästan samma utsikt ändå, så det blir nog ett glas bubbel på stranden när solen går ner. Så får det bli.
Grattis på bröllopsdagen min allra bästa vän och livspartner. Jag hoppas vi får många härliga år tillsammans och fyller åren med så mycket skoj vi bara kan. Det är en förmån att älska och att älskas tillbaka och det är definitivt inget jag tar för givet. Att vi överhuvudtaget träffades var otroligt, att det sedan blev vi var verkligen mot alla odds – men nu är det vi. För resten av livet hoppas jag.
Nu har vi haft husbilen Peppe i 23 dagar och varit ute 11 av dem. Det är väl ganska bra jobbat för att vara nybörjare i husbilsvärlden. I lördags drog vi ut på sommarens långresa 🙂
I fredags packade vi Peppe. Många frågade hur länge vi ska vara borta, men det har vi faktiskt inget svar på. Vi får se… helt enkelt. I lördags fixade vi det sista och drog iväg. Nu vet vi att vi borde åkt tidigare… vi hade nämligen tänkt att fricampa, sova i skogen alltså. Vi hade tittat ut några ställen, men där stod redan en eller flera husbilar. Så det blev att krypa till korset och glida in på en ställplats ändå och även det var i sista minuten. Vi kom 15.45 och tog sista platsen, detta noterades raskt i kunskapsbanken.
Vi hamnade i Valdemarsvik. Å där stod vi jättefint i hamnen bara några meter från vattnet. Jaha, Valdemarsvik… jaja, bara att kolla in vart vi hamnat. Så vi gjorde som vi brukar: snörade på oss skorna och började gå. Nu är ju inte Valdemarsvik jättestort, så det gick rätt snabbt att klara av det. Men så fint! Jag anar att jag kommer att säga samma ord rätt många gånger de närmaste veckorna; Sverige är så fint! När det är sol och varmt, då finns det faktiskt inte mycket som slår vårt fina land.
Så vi gick runt. Det var kanonvarmt och vi hade ingen som helst lust att sätta oss i bilen och äta, så vi tog faktiskt en pizza på en av de många pizzeriorna. Sen strövade vi på bryggorna och tittade på båtarna, en liten stund i solen blev det också. Där fanns ju så coola solstolar på bryggan.
Nöjda gick vi och la oss hyfsat tidigt. Då insåg vi att vi stod väldigt nära en väg. Där väldigt många mopedister körde natten igenom. Men men, vi sov hyfsat ok ändå. När vi vaknade hade en följare på instagram tipsat oss om länsskylten. Den hade vi passerat minst två gånger dagen innan, men missat. Så vi gick dit igen, tog en bild och körde sedan till nästa destination.
Jag är fortfarande lite chockad över att vi faktiskt gör detta. Varje gång jag ser Peppe har jag svårt att förstå att han är vår. Att vi faktiskt har en husbil och kan åka nästan var vi vill och faktiskt gör det också och trivs hur bra som helst med husbilslivet. Jag saknar ingenting! Å det två gånger vi kommit hem hittills har jag bara velat åka ut igen. Hemma bra med borta bäst lixom! Jag älskar det!
Så nu får ni följa med på sommarens äventyr. Det är inte semester, utan ett slags jobbsemester där vi åker runt och samlar saker att skriva om. Den här första dagen var rätt lugn, men ni ska se sen… det kommer att skifta. Häng med!
Då är det dax för nya boktips. Ska man läsa läskiga böcker så måste man varva med mysiga, annars blir det lixom för läskigt. Så det gjorde jag!
Några av böckerna har legat till sej i väntan på rätt tillfälle, vilket kanske blivit lite för länge – så ni kanske har hunnit läsa dem redan. Grejen är ju att jag ska försöka tipsa om nya böcker… men det hinns inte alltid med. Efter en kaotisk vår är det rätt otroligt att jag överhuvudtaget kunnat läsa. Det är jag både glad och förvånad över, det är absout inte självklart när man varit utbränd nämligen.
Detta är så trivsamt och mysigt så man blir alldeles glad, trots att allt börjar med en dödsolycka. Lissie som bevittnar olyckan jobbar vanligtvis som sjuksköterska i ett skitigt och hektiskt område i London. När hennes chef ger henne möjligheten att under några månader byta tjänst med en sjuksköterska i den lugna lilla staden Kirrinfeif i de skotska högländerna, tar hon den.
Den som ska ta Lissies plats i London är Cormac. En yrkesmilitär som sökt sig till Kirrinfeif i jakt efter lugn och ro. Men även om han trivs i sin roll som ortens sjuksköterska så har rastlösheten börjat bli alltmer påtaglig. Kanske kan ett miljöombyte vara precis vad de båda behöver? De har aldrig mötts, men har kontakt via mail för att informera varandra om saker so de bör veta på sina nya ort. Mailen blir mer och mer personliga och de blir mer och mer nyfikna på varandra.
Det är så mysigt och småputtrigt och jag vill bara ha fortsättningen!
När den framgångsrike manusförfattaren Julian Gross bjuder släkt och vänner på 50-årsfest blir det ett hejdundrande kalas. Men något händer på festen och morgonen därpå hittas födelsedagsbarnet död på Söder Mälarstrand. Charlotta Lugn tar sig an fallet och snart leder spåren henne tillbaka till en annan tid, när hon var en mindre erfaren polis och lagstiftningen såg annorlunda ut. Varför ville någon döda Julian Gross? Och hur hänger hans död samman med ett antal ouppklarade fall från Göteborg?
En otroligt intressant historia om polisarbete och åklagarens arbete, sånt som intresserad mej. Jag letar gärna efter brister när det gäller domstolshistorier, men hittar faktiskt inget särskilt. Det är däremot mycket välskrivet med en grundlig research och återgivning av förundersökningar och sånt. Det är också en intressant historia ur ett samhällsperspektiv, sånt som Katarina Wennstam är så bra på. Och så lite kärlek på det så är saken lixom biff. Jag gillar den här boken, även om ämnet är riktigt ruskigt.
Den här boken har legat alldeles för länge, men nu var det dax. En gripande historisk roman om den unga kvinnan Sparven som lever bland de fattigaste i Stockholm i mitten av 1700-talet när hon flyttar in hos en sekt i Skevik ute på Värmdö. Hennes far, dödgrävaren vid Johannis kyrka, har tagit hand om henne efter det att modern lämnade dem för många år sedan. När han plötsligt försvinner är hon helt övergiven. I sin ensamhet börjar hon söka efter både ett nytt sammanhang och sanningen om vad som hänt fadern. Men faror lurar överallt i staden och det är omöjligt att veta vem som går att lita på. Frågan är om sekten kan hjälpa Sparven eller om allt bara kommer att bli ännu värre.
Detta är ett otroligt intressant dokument över Stockholms historia och skildring över hur staden såg ut på 1700-talet. Klasskillnader och drömmar. Men också lite läskigt om psykologi och hur en sekt kan ta över ens liv. Läs den!
Tänk ”Hur många lingon finns det i skogen”, så har du känslan i den här boken. I filmen handlar det om ett boende för funktionshindrade, i boken handlar det om ett äldreboende.
Det handlar om Zacke som glider igenom tillvaron utan att ta något på större allvar. Han utnyttjar kvinnor och har inte ens ett fast boende, bara en skruttig bil. Efter ett märkligt gisslandrama där han får en prisbelönt gammal tax på halsen, tar livet en ny och oväntad vändning. När han en dag möter den anspråkslösa Eva blir han förälskad för första gången och förstår att han måste rota djupare i sitt inre för att imponera på henne.
Efter att han med falskt CV får jobb som regissör på ett äldreboende som ska sätta upp ett julspel ställs allt på sin spets. Han ångrar till en början att han tagit sig an uppgiften, men märker snart att han med lite is i magen kanske kan komma undan med sitt livs största lögn. Det är mycket hjärta i den här boken och den är faktiskt väldigt rolig också. Den här boken fick också ligga länge, bla pga titeln och ett ganska tråkigt omslag. Men läs den, den är jättemysig!
Jag fortsätter att plöja böcker, har faktiskt en ny liten hög som ligger och ska skriva om. Så det kommer nog att bli nya boktips rätt snart igen. Hoppas det är ok 🙂
Halva sommaren har passerat och många av er har säkert semester just nu. Vi med, om man nu kan kalla det semester när man far runt i södra Sverige och intervjuar folk, tar bilder och försöker samla ihop material till en massa texter. Martin har iaf semester från sitt jobb, och vad jag har, det vete sjutton…
Den här veckan innebär iaf bröllopsdag! Och förlovningsdag faktiskt, för det är samma datum. Smart om man har dåligt minne och det har jag 🙂
På fredag firar vi 5 år som gifta och 6 år som förlovade, båda händelserna var vid vatten. Martin är en riktig romantiker som friade till mej vid vår strand på Öland, i solnedgången såklart. Sen gifte vi oss på en skärgårdsbåt samma datum men året efter. Och åkte på Medelhavskryssning på bröllopsresa, vatten vatten vatten. Var vi firar i år vet vi inte än, men något med vatten blire!
Just nu är experimentköket installerat i husbilen Peppe, så numera kallar vi oss ”I Peppes kök”. Där leker vi fram rätter som passar att laga i mindre kök, som tex husbil, husvagn och båt. Det blir säkert lite picknickmat, grillat och sånt som kräver bara en eller max två kastruller/pannor. Ha koll på Du i Fokus så missar du inget.
Den här veckan passar det mesta till matlådor. Jag vill särskilt rekommendera fiskgratängen, pajen, grönsaksgratängen och färsspetten. När barnen bodde hemma slickade de tallrikarna när vi hade färsspett. Raitan är kanongod och passar till det mesta, även till grillat. De grillade nektarinerna kan man göra även i ugnen eller grillpanna med lock, så det ska vi lyxa med på fredag – var vi än är 🙂
Hoppas ni får en riktigt fin vecka. Ni hänger väl med oss runt i Sverige? Det kan bli riktigt skoj!
Jag vet knappt vad som hände med juni. Vi jobbade som galningar i trädgården och månaden bara försvann. Nu är framsidan färdig, önskar att baksidan var det med. Men men…
Runt Kristihimmel började vi fixa på baksidan. Vi tog bort ett par buskar, gjorde en grillplats, kapade en rabatt, snyggade till resterande rabatter och började jobbet med en altan. Vi grävde upp på ett par ställen där det läckt in, dränerade och passade på att måla husgrunden. Sen ”råkade” vi gå och köpa en husbil och när leveransdatum närmade sej prioriterade vi att fixa parkeringsplats på framsidan istället för att fortsätta på baksidan.
För att få en lagom stor parkering för husbilen fick vi ta bort en rabatt som gick i vinkel, av kanten blev det blomlådor. Staketet revs, plintar grävdes upp och buskar flyttades. Samma dag som vi hämtade husbilen kom en grävare hit och fixade resten. Det blev kanonbra!
Före eller kanske mitt i…
Efter
Nu borde vi alltså fortsätta med baksidan… men så har det inte blivit… orken och tiden har inte riktigt funnits. Jag var faktiskt sönderstressad av att få framsidan klar, så pass att jag fick muskelkramper som satt i i över ett dygn. Skitläskigt. Dessutom tog virket slut i Sverige, så det var svårt att fortsätta. Vi valde att lägga altanbygget lite på hyllan ett tag. Det känns som vi inte gjort annat än grävt och byggt i två månader, så nu låter vi det vara lite. Efter semestrarna kanske virket finns igen och vi har ny lust att bygga. När vi väl kör igång kommer det att gå rätt snabbt, men nu är vi hellre ute och åker. Planen var att ha en färdig altan till midsommar, vi sa aldrig vilket år…
Martin gick på semester i onsdags. De senaste tre dagarna har bara gått åt till att förbereda nästa tur. I onsdags städade vi hela trädgården, klippte häckar och gräs mm. I torsdags städade vi inne, tvättade, bäddade rent och sånt. Och idag har vi fixat Peppe, städat, packat och förberett. Samtidigt har jag försökt att jobba ikapp så mycket som möjligt och nu är jag faktiskt hyfsat i fas. Alla vårens recept är skrivna och tidsinställda, sååå skönt.
Så imorrn drar vi! Det enda vi egentligen vet är att vi ska vara i Kalmar på måndag och åker vidare till Öland på onsdag. Vi är ju inte direkt anonyma, så säg gärna hej om ni ser oss. Jag vet att man inte ska berätta på sociala medier när man är borta, men nu vet alla det ändå… så fort husbilen är borta, så är vi också det. Såklart. Men ni ska veta att vi har larm, husvakt och livsfarliga grannar med superkoll! Dessutom har vi inget av värde, vi har sålt allt på loppis 😛
Äntligen ska vi ut på vägarna igen. Jag älskar verkligen husbilslivet! Hoppas ni hänger med 🙂
Förra helgen drog vi iväg med husbilen igen. Då skulle vi testa att jobba från bilen och se hur det gick att få plats med två datorer på en så pass liten yta som vi har. Å det gick ju faktiskt alldeles utmärkt!
Vår husbil är ca 14 kvm stor. Köket tar upp kanske 4 av dem. Där finns en liten soffa och förar- och passagerarsätet. Bordet går att dra ut så det blir kanske 0,5 x 1,5 meter stort. Detta skulle vi alltså göra om till kontor för två. Jag satte mej i soffan med min dator och Martin satt i passagerarsätet med sin, det gick ju hur bra som helst. Han kunde tom vara med på möte utan problem. Så nu vet vi att det funkar 🙂
Vi drog iväg på torsdagkvällen och jobbade från en ställplats ett stenkast från Gripsholms Slott på fredagen. Den ställplatsen funkade för att jobba på, men natten till lördagen ville vi ha något lugnare. Då körde vi rätt ut i skogen och stannade vid en sjö. Där stod redan några bilar och var iordninggjort för campare med ett riktigt dass och allt. Där var så mysigt. Vi har solceller på taket och klarar oss utan el rätt länge vid rätt förutsättningar.
I skogen sov vi gott, trots att regnet bokstavligen värkte ner. När vi vaknade plockade vi snabbt ihop oss och åkte tillbaka till Gripsholm som var dagens mål. Klockan 10 skulle vi få komma in och titta på slottet och ta hur mycket bilder som helst och det gjorde vi! Vi hade utforskat utsidan redan på torsdagkvällen och nu utforskade vi insidan. Gripsholm är verkligen konstverkens slott, med sina över 5000 konstverk. Just nu pågår även en tillfällig utställning om immigranter som gjort skillnad för Sverige. Fantastiska bilder på bla Hedi Fried, Nyamko Sabuni, Cornelis Vreeswijk mfl. Missa inte utställningen om ni ändå är i slottet.
Sen fick vi tips av en följare på instagram att kolla in Hjorthagen. Så det gjorde vi! Bilen lät vi stå kvar på Gripsholms parkering. Vi gick förbi parkeringen, mot hotellet och det BnB som finns brevid. Följer man sedan vägen mot vattnet kommer man snart till en stor grind. Går man igenom den (stäng den noga) är man inne i Hjorthagen som sedan 1600-talet varit en betesmark som tillhört Gripsholms Kungsladugård. På 1860-talet lät kung Karl XV anlägga hjorthagen som en kombinerad promenadpark och djurgård. Detta ändrades till hjorthägn omkring 1890 för att ta emot hjortar från det kungliga jaktområdet Hjorthagen vid Värtahamnen på Norra Djurgården i Stockholm. Här finns runt 100 hjortar, vi såg kanske 35 och hade en alldeles fantastiskt promenad runt den ca 3 km långa slingan. Detta är verkligen vår grej! Promenader och upplevelser, me like 🙂
Väldigt nöjda och med en himla massa steg åkte vi vidare mot vårt livs första campingvistelse. Om det ska jag berätta en annan dag, samt om mysiga Mariefred. Nu skaffar vi oss verkligen saker att skriva om, så härligt att vara igång igen!
Vi har blivit med Youtube-kanal! Det hade jag aldrig trott, nog för att jag syns på många ställen – men Youtube har inte varit ett av dem. Förrän nu.
Allt började med att Martin startade ett instagramkonto för våra äventyr @jikitaspaaventyr Äventyren är ju rätt många och blir snabbt fler, och vi vet att folk vill hänga med, så varför inte? Våra äventyr är både med flyg långt bort, med fötterna i närheten eller som nu med husbilen både långt och kort. För oss behöver ett äventyr inte var särskilt avancerat, det kan vara att gå en naturstig runt hörnet 🙂
Så började Martin att filma när vi skulle iväg och hämta husbilen och gjorde en liten film av det. Å rätt vad det var hade han fixat en Youtube-kanal också! Jaha, men sånt sysslar ju bara yngre, stora profiler och influencers med… inte kan väl vi… sa Jante. Och är det någon jag inte gillar så är det just Jante. Vi kan visst!!!
Så nu finns vi alltså där, än så länge med fyra filmer som är rätt amatörmässiga – men vi lär oss med tiden. Och vi tänker inte snygga till oss på något sätt, utan ser ut som vi alltid gör och pratar som vi alltid gör. Martin och jag pratar mycket och har väldigt roligt tillsammans, de vill jag ska synas i våra filmer. Så vi bjuder en hel del på oss själva och vårt jidder. HÄR finns vår kanal som ni gärna få prenumerera på, det hjälper oss massor!
Hittills har vi kollat in Skokloster och Gripsholms slott grundligt, Strömsholms så gott vi kunnat, och dessa finns det alltså redan filmer på. En film från Taxinge finns kvar att redigera och sen drar vi iväg på nya äventyr redan om några dagar. Då ska vi ta sommarens stora äventyr, nämligen att utforska Småland. Det enda vi vet säkert är att vi ska kolla in Kalmar grundligt nästa vecka. Då blir det Kalmar Slott, båtsightseeing och en massa annat. Sen drar vi vidare till Öland och efter det ska vi köra runt i Smålands. Vi hoppas bla kunna bjuda på glaskonst, guldvaskning, bilkyrkogården, polkagrisar, fin natur och fler slott såklart.
Jag kan redan nu säga att det även kommer att bli lite matlagning och middagstips även på kanalen. Sånt som passar att laga i små utrymmen. Inslagen kallar vi ”I Peppes kök”, sen kan det nog hända lite vad som helst, för så är vårt liv.
Hoppas nu vill hänga med. Ge oss gärna tips på saker att se, göra och uppleva i Småland – så kanske ni ser när vi följer tipset på våra sociala medier 🙂
Vi har ju blivit med husbil och åker ut så fort vi har ett par dagar över. På torsdag börjar Martins semester, då kan man ju misstänka att det blir en del roadtrips. Så nu planerar vi mat som funkar i små utrymmen, det är en utmaning faktiskt – särskilt som vi inte har någon grill än.
Första helgen vi var ute hade vi fixat det mesta i förväg. Vi tog med matlådor med färdig sallad, hade en bunke med falsk potatissallad (som är något av det godaste jag vet) och rostbiff och hade med oss ingredienser så vi kunde göra en sommartallrik. Så kan man såklart göra, men kanske inte för en längre resa eller varm mat. Så det ska experimenteras med lite husbil- och husvagnsmat foramöver. Ni får gärna tipsa oss om bra mat när man är ”på rull”. En del passar säkert i båt och vanliga väldigt små kök också.
Även om vi är ute på vägarna vill vi äta ”bra” mat och håller vår planering med vegetariska måndagar, fisk/skaldjur på tisdagar och sedan en mix av fågel, fisk och mittemellan resten av veckan. Allt är lättlagat och går hyfsat snabbt att laga, det är så vi vill ha det. Särskilt på sommaren 🙂
Grönsakspajen gör vi i förväg hemma, likaså matmuffinsen. De håller hela veckan i tättslutande burk i kylen och går att äta kalla. En bit lax är enkelt att steka på spisen och att koka färskpotatis till potatissallad likaså. Allt annat köper vi med i förväg och tar fram när det ska användas, konserver är verkligen da shit när man har ett litet utrymme. Nu har vi en ganska stor kyl, det är en stooor fördel och dessutom mängder med förvaringsutrymme. Kanske låter konstigt, men jag tycker att det är hyllor och luckor överallt, det mesta har vi inte ens utnyttjat än.
Som sagt: än så länge har vi inte ens en grill, men det kommer. Vi funderar också på en sk Omnia, en slags form som man kan använda ungefär som ugn. Någon som testat?
Vi kommer att åka runt en del i Småland, specifik Kalmar och Öland. Ser ni oss får ni gärna säga hej, bilen har ett stort klistermärke med ”Jikitas på äventyr” baktill, ni kan inte missa oss 🙂
Någon av våra kvällstidningar hade gjort en stor grej av en större sk influencer som önskade sina kollegor en fin sommar och hoppades att de skulle kunna få lite semester, och kommentarerna haglade såklart under artikeln på Facebook. ”Skaffa ett riktigt jobb”, ”Influencers glassar ju bara runt och behöver ingen semester” osv osv… Jag började därför fundera på vem som är en influencer och hur gemene man ser på dem.
Enkelt kan man väl säga att influencer är ett ganska nytt begrepp och att det enkelt sagt är en person som syns i sociala medier på olika sätt och ibland får betalt för att göra reklam för olika företag. De flesta tänker nog på Bianca och Blondin-Bella men idag kan faktiskt vem som helst vara influencer, titta bara på Sven Melander och Christina Schollin. Och på mej…
Jag blir benämnd som influencer trots att jag själv inte gillar uttrycket och aldrig presenterar mej som det. Jag tycker bara att jag är en liten tant som försöker inspirera till ett hälsosamt liv utan att leva extremt på något sätt när det gäller mat och träning. Sen tillkommer lite resor och annat beroende på hur mitt liv ser ut för tillfället. När jag startade min blogg 2006 hade jag ingen tanke på att jag en dag skulle få förfrågningar om samarbeten och att folk skulle känna igen mej på Ica. Det blev lixom bara så.
Vad är en influencer?
Jag ställde frågan på min facebook ”Vad betyder ordet ”influencer” för er? Vem är det och vad gör en sån, enligt er? Är det ett jobb?” och fick flera intressanta svar:
”Influencer är en person som tar betalt för att lyfta fram produkter/varumärken i sociala kanaler. En person som gör det utan att ta betalt är inflytelserik eller opinionsbildare.”
”Påverkare. Någon som delar med sig av sitt liv, idéer, händelser, saker å tankar.Och på så sätt får andra att tänka/göra liknande”
”Nån som är kändis på internet. Delar sitt liv med följare, visar reklam & påverkar oftast positivt”
Enligt detta är jag alltså mer inflytelserik och opinionsbildare, än influencer, eftersom de flesta av mina inlägg inte är betalda. Men är det ett jobb då? Det är det absolut, även om det inte ser ut så. Mina samarbeten ger såklart en inkomst, som jag betalar skatt för. Jag har företag, måste bokföra och betala moms. Jag kan inte leva på de samarbeten jag får, men jag har ju lite skrivjobb också. Som jag iofs inte heller kan leva på… det är tur att jag har Martin 🙂
Det många inte förstår är hur mycket tid en sk influencer ger sina sociala plattformar. Ett samarbete vill man såklart göra bra och det tar tid att ta fina bilder eller göra en filmsnutt av bra kvalité med den information som uppdragsgivaren kräver. I mina samarbeten är ofta även Martin inblandad för att ta bilden eller filmen, men han får inte ens betalt.
Så det folk tror är glassigt och lyxigt, är ett jobb som iaf jag tar på allvar. Annars får jag inga fler uppdrag, så enkelt är det. Visst får jag göra roliga grejer och testa annorlunda saker, men det kräver ett annat ”öga” att göra och testa, än när jag gör något som jag inte behöver visa upp. Det är lixom två olika ”ögon” som gör grejerna. En bild på instagram kräver kanske 50-100 bilder eller mer, olika ljus, vinklar och bakgrunder. Är det ett livsmedel ska vi först tänka ut ett recept, laga det och kanske laga igen, om första försöker blir misslyckat, fota, redigera bilden, lägga upp den (ibland stämma av med företaget först) och helst svara på frågor från följare. Å mina följare är väldigt engagerade och ställer många frågor 🙂
Att inte kalla det för ett jobb är helt enkelt inte schysst. Å andra sidan så brukar man få semester när man jobbar och så funkar det inte riktigt för mej. På min semester följer nämligen mina följare med. De vill veta var vi är, hur vi bor, vad vi ser, vad vi äter, upplever och gör. Oftast är det vi gör så mysigt och roligt så att jag gärna delar med mej, så andra kan uppleva samma härliga grej, men det blir ett jobb. Influencer”ögat” är på konstant. Dessutom händer det rätt ofta att någon känner igen oss och kommer fram för att prata lite. Alla är otroligt trevliga, så jag skulle aldrig nonchalera någon.
Så hur mycket tid tar det då?
Massor! Var vi än är har jag instagram”ögat” på för att ta bilder som både är planerade och som kan komma till användning. Jag går ingenstans utan min mobil eller kamera. Jag ser allt i bilder och vad som kan passa mina olika plattformar – om det så bara är en kvällspromenad. Förr la jag upp tre bilder per dag på instagram och hade ett långt inlägg på bloggen dagligen. Sedan vi startade Du i Fokus går det inte, jag hinner helt enkelt inte längre. Så numera är det 1-2 bilder på instagram per dag och 2-4 inlägg i veckan på bloggen. Har jag inte lagt ut någon bild på instagram, så börjar det komma meddelanden vid lunch, där oroliga följare frågar om allt är ok. Hur gulligt som helst faktiskt.
Ska jag lägga ihop all tid så blir det kanske 7-8 timmar om dagen. Då uppdaterar jag tre instagramkonton (@marlenerinda @duifokus.se @jikitaspaaventyr), bloggen och Du i Fokus, pushar inläggen på Facebook, svarar på mail, kollar pressreleaser och planerar bilder och texter. Jag försöker jobba lite i förväg när Martin ska vara ledig, då förinställer jag blogginlägg och kan ha texter förinställda på Du i Fokus i 2-3 veckor. Men instagram kräver tid varje dag, även på semestern, och inlägg på facebook är knepiga att göra i förväg. Jag tycker dock att jag är ledig, när jag bara har instagram och FB att fixa med 🙂
Vi är rätt många ”helt vanliga” människor som är sk influencers. Vi är inte 20 år och visar upp dagens outfit, utan vi är som vem som helst. Vi har något vi brinner för, som vi visar upp och som får andra att följa oss. I mitt fall alltså mest hälsa och resor. Jag tror att man följer mej för att jag är just en helt vanlig människa. Jag är inte trådsmal eller vältränad, jag har inga extrema grejer för mej, jag åker dit folk åker och även skulle vilja åka. Man kan identifiera sej med mej helt enkelt. Men jag kanske törs lite mer och man peppas av att jag vågar.
Tittar man runt på instagram så är det vi tanter som kommer starkt! Livet är inte slut vid 50, tvärtom! Många gör verklighet av sin livslånga dröm, det gjorde jag! En del kanske följer mej för att de har samma dröm…Vad vet jag?
Så vad vill jag med den här alldeles för långa texten då? Jo, visa att en sk influencer kan vara vem som helst. Man kan vara 20 och visa upp dagens outfit, men man kan också vara 50 och visa upp sina husbilsresor eller hemmaträning. Det är följarna som gör mej till influencer inte jag själv, utan följare är jag bara någon som startade en blogg 2006, för att ha det som en dagbok pga dåligt minne.
Nu undrar jag förstås vad ordet influencer betyder för er?
I fredags bar det av på premiärtur. På Skoklosters parkering invigde vi både vårt nya liv med Peppe och döpte honom i bubbel. Vi blev inte avskräckta, tvärtom!
Det var alltså i tisdags som vi hämtade hem husbilen Peppe och startade ett helt nytt kapitel i vårt liv. Efter att ha bäddat och flyttat in allt som vi trodde att vi behövde, var det dax att åka iväg. Det började sådär… den gasflaska som vi köpt av en bekant, passade inte… så det första vi fick göra var att köpa en ny. Onödiga pengar… men den första vi köpte kanske går att sälja vidare. Hoppas det.
Sen var det kö de första 5-6 milen och gick typ i 30 km/timmen. Men sen flöt det på! Första målet var Skoklosters slott, där får man nämligen stå för en hundring per natt, så länge man står mellan 16-11. Råden vi fått innan var att börja med en att på camping, för att kunna fråga kunniga vid behov – det struntade vi i. Ett annat råd var att sova i bilen hemma, för att känna in sängar osv – det struntade vi också i. Vi parkerade och åt sedan nöjda vår medhavda middag bestående av falsk potatissallad och rostbiff, som är något av det bästa jag vet.
Av Svea Husbilar hade vi fått en flaska bubbel när vi hämtade bilen, som vi nu passade på att öppna. Under högtidliga former blev sedan Peppe både invigd och döpt. Vi har satt en stor dekal bak på bilen, så ingen kan missa när vi kommer. Ser ni oss så måste ni alltså säga hej 🙂
Efter middagen gick vi runt i omgivningarna och tittade sedan på slottet. Vi hade lyxen att vara helt ensamma där och kunde ta hur många bilder som helst. Perfekt eftersom vi ska skriva om det till bla Du i Fokus. Precis som vi ska göra med väldigt mycket som vi ser i sommar. Mycket jobb blir det, men det är kul! Så mycket semester kanske det inte blir, fast det har jag ju aldrig annars heller… Nu har jag ju iaf hemmet med mej och mina grejer runt mej. Så himla smidigt!
Sen skulle alltså kvällsbestyren klaras av. Att borsta tänderna och gå på toa på typ en halv kvadratmeter är inget problem för mej, men den där 2-metersmannen jag lever med… han har det lite knepigare, men det funkar. Det mest spännande för mej var hur det skulle bli med sömnen, sängen och ryggen. Men det gick bra! Jag sov hyfsat gott även om madrassen var i hårdaste laget, då har vi ändå köpt en extra bäddmadrass som är mjuk. Men sömnen var inte värre än hemma, alltså helt ok.
Efter frukost skulle vi gå in i slottet för att ta lite bilder. Vi hade tillstånden klara och blev väl mottagna, så det var bara att gå in. Ska man bara gå in så kostar det gratis, vill man däremot ha guidad tur kostar det en hundring. På den guidade turen får man se mycket mer än det som är öppet för den som bara går in. Vi hade turen att få en liten och väldigt snabb privat visning av en guide som inte hade så mycket att göra just då. Vi i princip flög igenom slottet och upp och ner för trapporna för att se så mycket som möjligt på typ en kvart. Men vi var supernöjda, för vi fick se lite sånt som man vanligtvis inte får se. Som tex toaletten och den ofullbordade salen. Så nu har vi tillräckligt med material för den där texten, så himla bra!
Efter en snabb lunch, vi hade gjort sallad hemma och tagit med i varsin matlåda, så drog vi vidare till Strömsholm. Där var tanken att vi skulle se slottet, men det mesta trasslade med den biten… återkommer till det. Vi kom till Westerqwarns ställplats som var hyfsat mysig och kostar runt 250 kr per natt inkl el. Vi hade bokat en plats vid kanalen som var rätt svår att hitta och för oss nybörjare även lite svår att sedan ta sej till när vi väl fattade var den låg. Man skulle nämligen göra en ganska tvär sväng och sedan ner för en smal backe. Tvär sväng och nybörjare i husbil är inte jätteenkelt, men efter lite trixande så stod vi iaf där vi skulle.
Installera med el och allt, skulle vi alltså ta oss till Strömsholms slott som låg ca 4 km bort. Vi gillar att gå, så det var inget som avskräckte oss. Allt började så bra med en fin väg genom skogen, man såg kanalen som slingrade genom landskapet och hälsade på kossorna på vägen. Sen var det stopp. Resten av vägen var längst landsvägen som var hårt trafikerad och bilarna körde fort! Där ville iaf inte jag gå, så vi vände och gick tillbaka till Peppe. Det blev istället en härlig stund vid kanalen med varsin bok. Så mysigt!
Vi hade hört att Westerqwarns pizzor skulle vara något alldeles extra, så det fick bli kvällsmat. När vi kom dit var det dock fullt, men vi kunde få med oss varsin pizza och det var precis det vi ville. Men är ni där och vill äta på pizzerian, så boka! Och pizzorna var väldigt goda, det håller vi med om!
Natten som följde sov jag otroligt gott, enligt min sömnmätare var det bästa sömnen på flera veckor. Pigg som en mört åt jag frukost och sedan packade vi ihop oss för att ta bilen till Strömsholms slott. Men först skulle de där husbilsdetaljerna fixas, de som ligger på Martins bord… fylla på vatten och tömma toaletten. Vi hade fyllt på vatten innan vi åkte, men för lite – så det tog slut lagom när vi skulle borsta tänderna efter frukosten. Nu vet vi att det behövs lite mer till nästa äventyr.
Väl framme vid slottet upptäckte vi att husbilar inte får parkera på slottets parkering. Juhupp… så det var bara att köra vidare och leta upp en skogsdunge som vi kunde stå i. Där åt vi lunch (sommartallrik) och passade på att borsta tänderna innan vi gick iväg för att se på slottet. Konserver är verkligen da shit när man är ute i husbil, då kan man smälla ihop en lunch eller middag på ingen tid alls och utan spis, ugn eller micro. Å det går ju att ät kall mat så här på sommaren, men sen… därför ska vi experimentera med lite annan mat på nästa resa.
Så gick vi alltså till slottet… Vi hade mailat innan för att få komma in och ta ett par snabba bilder, men inte fått svar (det kom igår, måndag) och personalen var stenhård – så vi fick nöja oss med att se slottet utifrån. Å det var så fint!
Vi gick runt i parken, tittade på omgivningarna och jag rodde att det var detta slott som Carin Hjulström fått inspiration till sina härliga böcker. Men det var fel! Det slottet heter Säbyholm, så nu måste vi åka dit också. Läs böckerna om ni inte har gjort det! Vi kommer iaf att komma tillbaka Strömsholm en annan gång, nu när vi har tillstånd att komma in och ta bilder. Med den utsidan måste ju bara insidan vara minst lika fin!
Sen var premiärhelgen slut. Lite snopet faktiskt. På vägen hem lyssnade vi på årets första Sommar i P1, vi tar dem i ordning, så det blev Benjamin som förgyllde vår hemfärd. Väl hemma summerade vi helgen och upplevelsen och konstaterade enigt att vi fått mersmak och absolut kan bo på heltid i en husbil. Vi får med oss precis det vi behöver, saknade faktiskt ingenting och gärna åker iväg direkt igen. Nästa husbil (ja, vi har redan tänkt på den) ska vi dock ha en säng på golvet, inte en som man måste klättra upp i. Det är för krångligt att bädda och bökigt när man ska gå på toa på nätterna. Just nu funkar det, men nästa bil blir annorlunda.
Så nu är vi alltså inte rookies längre, nu är vi etablerade husbilsresenärer 😀 Kanske inte… men kul var det och vi har redan börjat planera nästa tur som blir till Gripsholms slott och Taxinge. Semestern och en längre tur planeras också för fullt, det blir Småland i år. Vi ska se allt! Haha, I wish… men mycket ska vi iaf se. Ni är välkomna hänga med på vårt nya instagram @jikitaspåäventyr och filmer på äventyren finns även på vår nya Youtube-kanal – Jikitas på äventyr.
Småland alltså. Ge oss gärna tips på saker att se, göra och uppleva. Det som står på listan just nu är Ädelfors, Visingsö, bilkyrkogården, Gränna och lite annat smått och gott. Jag ger förslag och Martin gör rutten, perfekt uppdelning! Hoppas ni vill följa med oss i sociala medier och hjälpa oss att hitta kul ställen att besöka. Kanske kan vi även ge egna tips vartefter 🙂
