Bläddra efter
Månad: september 2021

Nya Fitbit Charge 5 – nu på min handled

Nya Fitbit Charge 5 – nu på min handled

31 maj 2013 fick jag min första fitbit och sedan dess har det suttit en fitbit av något slag på min handled dygnet runt. Jag har gått igenom ett gäng under de här åren, både egna och några som jag fått låna för att testa. Nu sitter en sprillans ny 5:a på armen sedan några dagar och jag är så nöjd!

2011 (tror jag) började jag utredas för sömnstörning. Jag fick först sova hemma uppkopplad mot en maskin och sen fick jag även sova på sömnlabb på Huddinge Sjukhus, uppkopplad mot ännu fler maskiner. Jag sov så fort jag satt ner, så ofta jag fick, och hela nätterna, men var ändå alltid dödstrött. På vårdcentralen fick jag höra ”alla är lite trötta så här på hösten” när jag påtalade mina problem. Jag kände att något var jättefel och bytte vårdcentral och fick direkt remiss till utredning. Tack o lov.

Utredningen visade tydligt att min sömnkvalitet var usel. Jag kommer inte ihåg alla siffror, men aningsuppehållen var många och täta, dock inte så långa i taget. Jag var inte överviktig, jag snarkade inte och jag sov inte på rygg utan 93% på mage. Så det berodde alltså inte på de vanliga orsakerna, som det brukar göra. Jag fick veta att jag har en sk central sömnapné som tydligen bara 1 % har och som det därför inte forskas jättemycket om och därför finns såklart ingen hjälp att få. Jag kommer heller inte ner i djupsömn och får inte den återhämtning som kroppen behöver. Enda rådet från läkare är att jag ska sova middag om jag kan, så jag får min sömn, tupplurarna ger mej nämligen bättre sömnkvalitet.

Å detta var en av anledningarna till att Martin köpte den första fitbiten, Fitbit Flex, åt oss båda. För att helt enkelt få lite koll på vår sömn och samtidigt få lite andra finesser som stegräknare och lite annat smått och gått. Fitbiten gick dessutom redan från början att koppla till Viktväktarnas app och sånt är ju kul när man även vill ha koll på motionen. Men man kan väl säga att fitbiten utvecklats rejält sedan dess. Jag gillade dock den första, förutom att armbandet var värdelöst och släppte alldeles för lätt. Med tiden har jag gått igenom Fitbit Charge, Charge HR, Charge 2, Charge 3 och säkert ännu fler, här kan ni läsa om testet jag gjorde en gång, och nu sitter alltså Charge 5 runt min handled. Nu med färgskärm!

Charge 3 – armband från wish

5:an är lite mjukare och rundare i formen än sina föregångare och kommer med ett silikonband som känns bra och säkert på armen. Men jag kommer förmodligen att beställa ett annat armband från wish så fort de finns nya där. Jag har pga min fibromyalgi lite svårt med händerna och pill, därför är det knepigt att knäppa bandet. Förr har jag haft ett metallarmband som varit lätt att spänna och som jag hoppas hitta igen.

Skärmen eller displayen är alltså numera i färg och mycket tydligare än de tidigare. De föregående kunde man inte se när solen sken utan var tvungen att gå in i skuggan eller titta på mobilen. Nu ser man klart och tydligt vad det står. Man kan ställa in displayen på olika sätt, min visar steg, datum, tid och en stapel med hur jag ligger till. Titta på översta bilden. Klockan talar även om i vilken form jag är på morgonen, beroende på hur jag sovit och om jag är redo för ett tufft träningspass eller borde ta det lite lugnare. Jag kan även välja att ange hur jag mår varje dag och då berättar den även om min stressnivå, det har jag inte vågat göra än…

Jag gillar egentligen inte ny teknik, utan byter bara när jag måste. Mina föregående fitbits har använts tills batteriet varit helt slut och på slutet behövts laddas ett par gånger om dagen. Så även denna gång. Att nu bara ladda någon gång i veckan, och slippa ha koll flera gånger om dagen, är ju sååå skönt!

Egentligen behöver jag bara det som visas på displayen, plus koll på sömnen och utmaningarna, allt annat är bonus och grejer som jag inte riktigt har koll på. Att utmana vänner är kul, oftast kör vi en veckoutmaning och vem som snabbast går en viss sträcka. Det peppar lite men ibland kan det även vara lite stressande när man ser hur mycket andra rör på sej. Men jag brukar vara nöjd med att inte komma sist och att jag kanske fått fart på någon som inte rör sej så mycket.

Och det är på grund av utmaningarna som jag nog aldrig kommer att byta märke, det är alldeles för kul att se hur det går för vännerna. Har du något aktivitetsarmband? Villa funktioner är viktigast för dej?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Jag hinner ingenting!

Jag hinner ingenting!

Tiden går så galet snabbt just nu och det händer så mycket hela tiden att jag inte hinner någonting mer än det mest nödvändiga. Att uppdatera bloggen går inte alls bra… men men, nu ska jag iaf försöka sammanfatta de två senaste veckorna.

Jag har ju jobbat med Kyrkovalet större delen av september och trodde att allt skulle bli lugnt när det var över. Så blev det inte. Martin åkte på konferens med sitt jobb under själva valhelgen och det enda jag gjorde då var att jobba och sova. En av dagarna var jag faktiskt helt ledig, men helt slut så jag missade en grej som jag sett fram emot väldigt mycket. Jag glömde helt bort det och kom inte på det förrän flera dagar senare och blev så ledsen. Det är vad stress gör med mej, minnet försvinner och jag sover så fort jag sätter mej ner.

Martin kom iaf hem på valkvällen och hämtade mej när vi räknat klart alla röster. Då stannar motorn på bilen. Där står vi strax innan midnatt, jag har jobbat sedan 8 på morgonen och bara haft 45 minuters paus på hela dagen. Martin har varit på resande fot större delen av dagen och vi vill bara komma hem, istället står vi där på vägen och väntar på hjälp. Så frustrerande! Men det är väldigt karakteristiskt för hur vårt liv är just nu. Tyvärr.

Sedan dess har dagarna bara rullat på. Jag har försökt att komma ikapp här hemma och med jobb, och vi har fotat en invigning med röd matta. Det var faktiskt jätteroligt att vara ute bland folk igen. Men det är ju jobb, bilder ska redigeras och en text ska skrivas. Nu filmar vi ju dessutom till vår youtubekanal också.

Å det händer nya saker hela tiden. Bränder som måste släckas. I torsdags fick vi släppa allt för en ny incident med vår ”nära” som har spel- och pengaproblem. Samtidigt finns oron fortfarande där för våra fyra föräldrar, särskilt svärmor. Bilar som måste lagas… och lite annat smått och gott… Ett problem i taget hade inte varit dumt alls…

Helgen som gick var tänkt till att dra iväg med Peppe, men motorn låter konstigt. Så han måste till verkstad, suck! Då bestämde vi istället att vi skulle fixa en massa grejer som måste göras och hinna ut i skogen lite. Så vi vinterstädade trädgården, ställde in utemöbler och gjorde ordning på altanerna, satte upp ljusslingor och började röja i garaget. Nästa helg ska vi nog byta däck på lilla bilen och ställa in den. Sen har vi bara ett ”måste” kvar innan vintern och det är att ersätta stolparna som håller upp entrétaket, de är mörkna och klarar förmodligen inte belastningen av snö ett år till. Så det ska vi också försöka fixa nästa helg, om inget nytt akut dyker upp… Sen kan det bli vinter bäst det vill!

Men det är redan kallt här i Tumba, förra veckan var det nollan precis och början till frost på marken. Lite för tidigt för min smak. Jag önskar nästan att vi kunde hoppa några år framåt i tiden, till den dag då vi rullar ner med Peppe till solen vid den här årstiden och vänder kylan ryggen. Guuud vad jag längtar! När vi höstfixade kände jag att jag är såååå färdig med hus och skulle gärna sälja det bums! Jag har ingen lust alls att fixa med trädgården mer, 29 år räcker. Men några år till får jag väl stå ut antar jag.

Den här veckan är det återigen fokus på att komma ikapp. Man kan inte ha 150 flikar öppna på datorn… men det har jag… så dem ska jag gå igenom bäst jag kan och göra något med. Men vi ska på ett mingel också, på Café Opera och sen sova på hotell.

Och vi ska på teater igen! På premiären av ”Katt på hett plåttak” på Maxim och det ska bli så himla kul! Jag älskar teater, det har varit mitt liv sedan jag jobbade på Oscars 1989. Det har varit en stor saknad att inte ha sett en enda föreställning på nästan två år, men på onsdag. DÅ!!!

Just det! Åsså är det Stockholm Beauty Week och lunch med Tony Irving på torsdag. Det glömde jag nästan. Allt detta ska ju såklart skrivas om, så frågan är om jag hinner med de där flikarna… de blir nog snarare fler misstänker jag… Jag kommer aldrig ikapp, det är nog bara att inse. Jag behöver en helg ”på rull” borta från allt och några dagar i total isolering. Kanske om ett par veckor, hoppas!

Ligger ni också efter med allt?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Matsedel v 39

Matsedel v 39

Nu är det bara drygt tre månader kvar av 2021. Ingen kunde väl ens ana att 2021 skulle bli lika konstigt som 2020. I januari tänkte man väl att det skulle komma ett vaccin inom kort och sen skulle saker och ting återgå nästan till det normala. Inte att det skulle ta nästan ett helt år till i corontän.

Vi har nyligen börjat bli lite mer sociala, men långt ifrån som förr. I drygt 18 månader har vi isolerat oss, men för någon vecka sedan var vi faktiskt på vårt första mingel. Så roligt och lite konstigt att träffa folk igen! Å nästa vecka ska vi på teater!!! Som vi har längtat!!! Men nej, det är inte som vanligt. Vi är fortfarande försiktiga.

Under de här 18 månaderna har vi fokuserat på vår hälsa. Vi har gått och gått och gått. Och renoverat. Och köpt husbil! En massa bra grejer alltså, vi har verkligen utnyttjat tiden och förändrat vår liv till det bättre. Nu är det bara att fortsätta, även om det inte blir lika mycket tid hemma.

Maten har vi skött och det fortsätter vi med. Ni vet väl att det finns över 500 färdiga veckomenyer här på bloggen? Ni hittar dem HÄR. Och att det finns mer än 700 recept med uträknade SP på Du i Fokus? Ni hittar dem HÄR.

Här är veckans matsedel:

(Färger och siffror är för viktväktare)

Måndag: Morotsplättar (Grön 35, Blå 27, Lila 27 för allt)

Tisdag: Ugnsbakad fisk med kräftosttäcke (Grön 7, Blå 6, Lila 6 plus potatis)

Onsdag: Pastagratäng med skinka och tomater (Grön 12, Blå 11, Lila 11)

Torsdag: Cannelloni med kasslerfyllning (Grön 7, Blå 7, Lila 7)

Fredag: Bakad potatis med räkröra Grön 7, Blå 1, Lila 1 för all röra, lägg till för potatis.

Lördag: Kycklinggyros med tzatziki (Grön 3, Blå 1, Lila 1 plus tillbehör)

Söndag: Makaronilåda (Grön 13, Blå 12, Lila 12)

Den här veckan vill jag slå ett extra slag för cannellonin. Gör en hel plåt på en gång och portionera sedan i matlådor. Samma sak med pastagratängen och makaronilådan som är kanon att göra en stor sats av. Kanonbra matlådemat! Fler rätter som funkar i matlådan hittar ni HÄR .

Ha en riktigt härlig vecka nu och ta hand om er!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

En dag i Stendörrens naturreservat

En dag i Stendörrens naturreservat

Vi var ju till Nyköping för ett par veckor sedan. Nog för att vi ville utforska Nyköping, men egentligen var det Stendörren som var det stora målet för resan. Vi lyckades pricka in fint väder och hade en toppendag!

Vi lämnade Dragsviks Husvagnsklubb hyfsat tidigt för att slippa alltför mycket trängsel. Innan hade vi fått tipset att ställa oss på den bortersta parkeringen, då skulle man nå hängbroarna som alla talar om. Men så var det inte upptäckte vi.

Vi parkerade iaf på den bortersta parkeringen som vi blivit tipsade och började vår upptäcktsfärd. Direkt såg vi en skylt om ett utsiktstorn och det är ju alltid en bra start för att veta lite mer om vart man är. Tornet var lätt att hitta, bara någon kilometer in i skogen och väl skyltat. Tyvärr var det en möhippa, som hade picknick där, som gapade så de hördes nästan ända till parkeringen. Inte så lugnt och fridfullt som vi önskar att det ska vara i skogen. Men men… vi klättrade upp i tornet och tittade på den vidunderliga utsikten. Det var lite disigt men vi kunde se nästan hur långt som helst ändå.

Tornet är sprillans nytt, det invigdes så sent som i slutet av maj. Det är inte helt lätt att hitta några mått, men någonstans stod det att det är 11 meter högt… det skulle alltså vara 5 Martin… hmmm, det känns högre, men vad vet jag? Hur som helst så är det iaf tillräckligt högt för att få en helt ok utsikt över skärgården i alla väderstreck.

När vi tittat klart klättrade vi ner och gick mot Naturrum och den första hängbron. Trodde vi… Till utsiktstornet var det väl skyltat, det var det inte till Naturum. När vi frågade en man som kom joggandes, fick vi veta att vi var helt åt fel håll. Vi var ganska mycket fel, så det var bara att gå tillbaka. Jag vill ha roligt när jag är ute och upptäcker sånt här, dålig skyltning får mitt humör att sjunka rejält. Till slut hittade vi iaf rätt och då fick vi veta att vi ändå var fel. De tre broarna fanns vid den första parkeringen…

Jaja, vi kom iaf fram till den första hängbron, den som går till Krokholmen. Innan dess hade vi även passerat det som är anledningen till reservatets namn, nämligen Stendörren. Det är egentligen en passage mellan två kobbar, där den ena heter Stendörren, inte konstigare än så faktiskt. Stendörrens naturreservat är jättestort! Det är inte bara det man ser på land, utan även ett stort område i skärgården som bara nås med båt.

När vi kollat in den första bron klart gick vi tillbaka till Peppe och åt lunch. Det hade väl gått att gå till de andra broarna, men eftersom vi gick en hel del fel och det var långt över lunchtid tog vi oss tillbaka och flyttade sedan bilen till den första parkeringen. Från den parkeringen var det jättelätt att hitta, broarna syns inte riktigt från parkeringen, men nästan.

Reglerna här är rätt tydliga och enkla. Man får inte övernatta med husbil eller husvagn, hundar ska vara kopplade året om och man får bara grilla på utmärkta platser där grillplatser är iordningställda. Ändå är det första vi ser en man som står och grillar utanför sin husvagn, mitt på parkeringen. Hur svårt kan det va??? Det är såklart såna som gör att vi andra får dåligt rykte.

Jaja, vi gick den korta biten till den första hängbron, det är alltså tre efter varandra. De här var långa och svajade rejält i jämförelse med den lilla vi gick över tidigare. Så häftigt! Solen sken, det satt folk här och där och picknickade, men framförallt stod det folk och fiskade. Precis som inne i Nyköping alltså, man gillar verkligen att fiska i Sörmland!

Vi gick över alla tre broar och tog mängder med bilder. Rätt vad det var så passerade två kajaker, så där tyst och fridfullt som det är när vattnet ligger helt stilla och är spegelblankt. Det var så fint och blev verkligen en sån där perfekt sensommardag. Jag förstås verkligen varför folk söker sej hit och särskilt på sommaren, det är så fint!

Att gå över hängbroar är kul, det gungar och knakar. Man får vara max 2 personer på bron, men eftersom folk inte är läskunniga var det ofta fler. Vi skyndade oss över så fort vi såg att det var någon bakom eller började gå emot oss och sa högt och tydligt ”Max 2 personer på bron!” och gruffade lite. Nu var det ändå inte jättemycket folk, hur är det vid högsäsong och hur känsliga är egentligen broarna? Jag är inte alls höjdrädd eller har problem när det svajar, men jag tummar aldrig på säkerheten. Jag kan inte ens tänka mej hur någon som faktiskt är höjdrädd känner när man tvekande vågat sej ut på bron och sen kommer någon dundrade bakom en…

Vi hade iaf en himla härlig dag. Vädret var fint, det var tillräckligt varmt för att bara ha en tjocktröja, hyfsat klar sikt och lite folk. Nu har vi sett Stendörren och de där hängbroarna som ungefär alla pratat om i sommar. Jag är nöjd och jag fattar grejen. Vi kommer med all säkerhet tillbaka, jag vill gärna se detta en fin sommardag och ta plats på någon klippa och bara ligga och mysa i flera timmar. Kanske avsluta dagen med att grilla och se solnedgången. Det är väldigt synd att det inte finns en camping här, det hade varit väldigt bekvämt 🙂

Den här gången åkte vi vidare till Jogersö Camping där vi skulle stå sista natten och vi klarade oss precis från regnet som sedan värkte ner hela natten. Efter en jättemysig helg rullade vi hemåt, men till Nyköping kommer vi tillbaka. Ställplatsen i hamnen var ju ett kanonställe när man vill sitta på en fin och mysig plats och jobba. Rekommenderas!!!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Matsedel v 38

Matsedel v 38

Nu börjar det bli höst på riktigt, årstiden som många älskar men som jag avskyr. Nu gäller det verkligen att jag följer mina rutiner så att jag inte stänger in mej och bara ligger på soffan. För det är det jag helst skulle vilja göra när tempen går under 20+.

Så nu får pannbenet jobba. Promenaderna ska tas, träningen ska göras – finns inga undantag förutom sjukdom. Å riktigt dåligt väder, för då går jag bara inte ut! Kom nu inte dragandes med det där ”det finns inget dåligt väder”, för det finns det!

När kylan kommer och vädret slår om får jag ofta väldigt ont i kroppen och fryser inifrån. Det är svårt att beskriva, men det enda som då hjälper är att ligga fullt påklädd under ett tjockt täcke med värmedynan påslagen på max.

Några av er med fibromyalgi vet hur det kan vara… Men man får kämpa på och försöka göra det som är bäst för en och för mej brukar det vara att träna.

Äta bör man, så här är veckans matsedel:

(färger och siffror är för viktväktare)

Måndag: Falska köttbullar (Grön 5, Blå 3, Lila 1, plus pasta)

Tisdag: Lax med broccolipuré (Grön 2, Blå 2, Lila 2 för all puré, plus lax)

Onsdag: Gratinerad kassler med vitlöksröra (Grön 4, Blå 3, Lila 3, plus potatis)

Torsdag: Kyckling och broccoli i grönpepparsås (Grön 4, Blå 3, Lila 3, plus pasta)

Fredag: Snabblagade curryräkor (Grön 2, Blå 1, Lila 1, plus pasta)

Lördag: Fläskfilégryta med granatäpple (Grön 6, Blå 6, Lila 6, plus ris)

Söndag: Pad Thai (Grön 8, Blå 7, Lila 7)

Lättlagat och gott kan man väl säga är veckans tema. De falska köttbullarna och Broccolipurén måste ni testa. Kasslern och fläskfilégrytan passar även till fest. Curryräkorna är kanon och vem gillar inte Pad Thai? Hoppas något ska locka er att våga prova, berätta gärna vad ni tycker 

Skulle ni lägga upp någon av våra rätter på instagram så får ni väldigt gärna tagga @marlenerinda så jag ser vad ni gör. Det är så roligt att se era uppläggningar.

Ha en fin vecka!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

En ny bokhög!

En ny bokhög!

Den här gången har jag en riktigt mysig hög med böcker att tips om. En berörande biografi, två feelgood och en med psykologiska mord så det bara skvätter om det! Dessutom tar jag avsked av en omtyckt serie genom att läsa sista delen. Men jag hoppas på en fortsättning 🙂

Just det här med sista boken i en omtyckt serie har jag lite svårt för. Hur konstigt det än låter så saknar man karaktärerna när boken är slut och det är ju såååå tråkigt! Som när Bridgerton tog slut efter hela åtta böcker, då hade man ju nästan sorg.

Men nu har det kommit en fortsättning i form av en liten ”avknoppning” och den ligger i högen jag just nu betar av. Så man ska tydligen inte ge upp hoppet ändå 🙂

Vi börjar som vanligt överst i högen:

Nya tider på Flanagans – Åse Hellberg

Som sagt; sista delen i serie om kvinnorna och hotellet i London. Hela serien har utspelat sej under många år, ända från 40-talet faktiskt. Det börjar med att Linda från Fjällbacka oväntat ärver ett lyxhotell i London på 60-talet och blir motarbetad från första stund. Trots allt så vänder hon motgången och succén är ett faktum. I nästa bok är vi inne på 80-talet. Nu är det väninnorna Elinor och Emma som har offrat allt för att hotell Flanagans ska förbli omtalat och framgångsrikt. Vilket det såklart blir.

Å nu har alltså tredje och sista delen kommit och vi är inne på 00-talet. Frankie och Billie är numera ägare av hotellet och medan Frankie älskar att driva hotell fokuserar Billie på sin filmkarriär. Om bara Frankie har sin familj och teamet på Flanagans vid sin sida kan hon utföra mirakel. Men när livet trasslar till sig blir plötsligt tydligt att hon inte längre klarar sig på egen hand.

Jag älskar den här serien! Det är kärlek, sorg, vänskap, familjehemligheter och en massa annat i en härligt perfekt blandning. Dessutom får man lite historia på vägen 🙂

En familjetragedi – Mattias Edvardsson

Bill Olssons ekonomi är körd i botten. Han kämpar för att försörja sin dotter och hyr ut ett rum till studenten Karla, som äntligen gjort sig fri från sin missbrukande mamma. För att finansiera sina juridikstudier börjar Karla städa hos barnläkaren Steven Rytter och hans fru Regina. Men snart förstår hon att allt inte står rätt till i huset. Varför tillbringar Regina dagarna instängd i ett mörkt sovrum? Samtidigt är Jennica mitt uppe i en trettioårskris. Via Tinder möter hon Steven och blir stormförälskad. När Steven och Regina hittas döda i sitt hem blir Bill snart misstänkt. 

Oj vad jag gillar Mattias Edvardsons böcker! Det är mörkt, mycket psykologi, ofta familjehemligheter som ligger längre bak i tiden. Han låter varje karaktär berätta från sitt håll och det gör att man på nåt sätt får se in i personernas hjärna och lär känna dem på ett annat sätt än vanligt. Det är spännande från första till sista sidan. Me like!

Som ett surr mellan brösten – Marianne Mörck

Vem gillar inte Marianne Mörck och är nyfiken på henne som person och livet hon levt? Jag är det definitivt! Å jag plöjde boken, ibland skrattade jag högt och ibland fick jag ont i magen. Vilket liv!

Marianne bor i en säng som heter Bismarck, älskar sin katt, har svårt att ta emot beröm och avskyr applådtack. I hela sitt liv har hon slagits för att få vara sann mot sig själv. Som nyfödd lämnades hon till ett barnhem och adopterades av sjökaptenen och hans hustru vars högsta dröm var att hennes dotter skulle gifta sig med en Volvodirektör. Så blev det inte.

Jag älskar biografier, detta är en av de bästa jag läst faktiskt!

En kväll i Juni – Anna Lönnqvist

Ella och Ben träffas en junikväll 2007 utanför Gröna Lund. Efter en oförglömlig kväll tillsammans, skiljs de åt, men är säkra på att de snart kommer att ses igen. Och det gör dom, 12 år senare! Såklart har de inte glömt varandra, men livet ser annorlunda ut nu. Av olika anledningar stöter depå varandra igen och Ella börjar fundera på sitt liv. Ska hon våga släppa alla förväntningar och leva för sin egen skull?

Det är sommar, känslor, minnen, oväntad vänskap och en massa annat härligt. Redan på första sidan är man fast och kan inte sluta läsa. Ni ser ju på bilden, jag läser tom på löpbandet… Precis så ska en bra bok vara. Jag smålog nog igenom hela boken bara för att den var så fin 🙂

Läs den bara!

Som ni ser så gillar jag alla böcker väldigt mycket den är gången. Å då är det såklart extra roligt att tipsa om dem. Jag tycker verkligen att ni ska läsa varenda en!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Ensam hemma

Ensam hemma

Jag är gräsänka. Det betyder att jag ska vara ensam i nästan fyra dagar, viket är en väldigt mysko känsla efter att ha vart ”corontänad” på heltid med maken i nästan två år. Dessutom finns det ingen hund som håller mej sällskap längre 🙁

Jag gillar att vara ensam, men under de senaste 15 åren har jag varit ensam tillsammans med pälsbollen. Det är stor skillnad på att vara ensam med hund och ensam utan hund. Nu hörs inga snarkningar, jag har ingen som pockar på min uppmärksamhet, tvingar mej att gå ut eller talar om när det är dax att äta och sova. Väldigt tomt och trist.

Som sagt; jag gillar att vara ensam. Nu ska jag bara vänja mej vid att vara det helt. Martin är på resa med jobbet och kommer hem på söndag. Det var inte helt självklart att han skulle åka, då vi fortfarande har en knepig situation med sjuk svärmor och svärfar som behöver stöd. Efter samtal med sina chefer tog han dock beslutet att åka, med garantin att han kan ta sej hem ganska snabbt om det skulle behövas.

Jag ska mest jobba de här dagarna, både med valet och mina egna uppdrag. Jag ska försöka komma ikapp lite både med skrivandet, här hemma och mej själv. Så jag skriver lite, plockar lite, läser lite och pysslar runt. Just idag är jag ledig från valet. Så jag har tänt ljus och växlar mellan att sitta vid datorn och jobba och massagefåtöljen med näsan i en bok.

Än så länge känns det helt ok, men antar att det blir lite knepigt ikväll när jag ska sova utan både man och pälsboll. Det blir väl att läsa tills jag somnar antar jag. Om ett par dagar har jag väl vant mej även vid detta…

Det onormala blir det normala. Att vara hemma på heltid tillsammans blev normalt rätt snabbt, vi har älskat varenda minut. Livet utan hund är tråkigt, men vi vande oss vid det också. Nu ska jag vänja mej vid att Martin åker till kontoret igen då och då och att jag är ensam ibland på dagarna och ibland även på nätterna. Det är ok, bara lite tråkigt så här i början.

Hade jag inte jobbat med valet hade läget varit ett annat, då hade jag haft tid att göra något tillsammans med någon. Ta en promenad eller äta lunch med nån, men det får bli nästa gång. Nu blir det att komma ikapp med det jag hinner och sova ut när det inte är någon som snarkar brevid mej 😛

Jag är ensam och det är helt ok, pga vädret kanske jag blir lite melankolisk bara. Jag hoppas att Martin inte behöver komma hem för han behöver också de här dagarna. Att få lite annat att tänka på är precis vad han behöver, snart kommer det nytt jobbigt som vi måste ha kraft att ta itu med. Det vet vi, frågan är bara när.

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Härliga Nyköping!

Härliga Nyköping!

Vi fick alltså en helg ”på rull” och valde Nyköping för helgens äventyr. Å vilken härlig helg det blev, Nyköping är ju jättefint! Under alla år när vi åkt till och från Öland har vi passerat staden, men vi har aldrig svängt av vägen och åkt dit. Nu blev det äntligen av och jag är så otroligt glad för det!

För att komma iväg behövde läget hemma lugna ner sej lite och vi behövde även en fläkt för att inte få för kallt i bodelen på husbilen. Läget lugnade ner sej lite och fläkten kom, och vi åkte!

Eftersom läget ändå inte är helt lugnt hemma, så valde vi att bara åka någon timme bort för att i nödfall komma hem snabbt, och valet föll då på Nyköping.

Vi stod på en fin ställplats i hamnen, inte att förväxla med gästhamnen, för 115 kr natten med el. Ställplatsen ligger fem minuters gångväg från Lidl åt ena hållet, fem minuter till Nyköpings Hus åt andra och ett par minuter till kanalen åt ett tredje håll. Nära till allt alltså. Och jättefint!

Torsdagen och fredagen jobbade vi från Peppe med utsikt över hamnen. Martin satt inne hela tiden och jobbade med sitt, medan jag både satt inne och ute, och jobbade med mitt. Jag har lite böcker att läsa som ska recenserades och torsdagen bjöd på fantastiskt väder – så jag lutade mej lugnt tillbaka i min solstol och läste. Eller lugnt vet jag inte… en mutter hade lossnat och hela stolen höll på att braka. Men satte jag mej långsamt och samtidigt knep ihop där muttern skulle sitta så kunde jag sitta i den om jag satt alldeles still 😛

Hela torsdagen var jättefin, nästan sommarvarmt även på kvällen. Så vi tog en lång promenad runt Nyköping som är fantastiskt fint. Jag fattar inte att vi inte varit här förut, så otroligt mysigt! Vi gick längst hamnen och följde sedan ån så långt vi hann innan det blev mörkt. Överallt stod folk och fiskade, i alla åldrar och nationaliteter. Å visst nappade det, stora abborrar dinglade på spöna. Vi bjöds dessutom på den mest fantastiska solnedgången, så vi fick verkligen se Nyköping från sin bästa sida.

Nästa gång vi flyttar blir det in i Peppe, men den dag vi ska bo som vanliga människor igen – då ska jag bo vid vatten. Gärna med utsikt över en å, så varför inte Nyköping? En av min klasskompisar har faktiskt flyttat hit, hon kom och hälsa på oss första kvällen. Så himla kul! Hon pratade sej varm för staden och sålde verkligen in den. Så man vet aldrig.

Ni får titta på bilderna och avgöra själva vad ni tycker. Men ni måste hålla med om att man kan stå ut med utsikten, eller hur?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Matsedel v 37

Matsedel v 37

Även om värmen kommit tillbaka lite så är det rätt kyligt på dagarna nu, iaf början på dagen. Jag har faktiskt börjat med både höstjacka och vantar när vi tar morgonpromenaden. Så nu blir maten lite mer ”höstig”, grytor och gratänger står på menyn.

Det som är bra med just grytor och gratänger är att de blir bra även uppvärmda efter en tid i frysen och därför passar bra som matlådor. Ni som hängt med ett tag vet att matlådor i frysen är min räddning och det som räddat både min viktnedgång och nu även hjälper mej att hålla vikten. Vi har oftast frysen full så det bara är att plocka fram till lunch eller middag om man inte har lust eller tid att laga mat.

Nu är det svampsäsong och jag vet att många hittat mängder med kantareller. Om ni har gjort det så måste ni testa pajen, den är sååå goood! Gillar ni att plocka svamp? Det gör jag, men kommer nästan aldrig ut ändå… En dag i skogen ger ju både motion och gratis mat, så det borde ju prioriteras. Får bli bättre på det!

Här är veckans matsedel:

(Färger och siffror är för viktväktare)

Måndag: Zucchinipasta med tomatsås (Grön 1, Blå 1, Lila 1)

Tisdag: Laxgryta med räkor (Grön 9, Blå 3, Lila 3 plus ris)

Onsdag: Ostgratinerad kyckling (Grön 13, Blå 6, Lila 6 för allt plus ris)

Torsdag: Enkel pasta- och kasslergratäng (Blå 10, Grön 10, Lila 10)

Fredag: Krämig kantarellpaj (Grön 38, Blå 28, Lila 28 för hela pajen)

Lördag: Fläskfilégryta med champinjoner (Grön 6, Blå 6, Lila 6 plus ris)

Söndag: Tacogratäng med bacon (Grön 7, Blå 6, Lila 6 plus ris)

Zucchinipasta passar inte i matlådan, men kör man med pasta istället så blir det perfekt och då funkar alla veckans rätter i matlådan. Så gör mycket 🙂

Många av mina favoriträtter finns med den här veckan, bla zucchinipastan, laxgrytan, kycklingen, pajen och tacogratängen. Missa inte dem! Just nu flyger det nya rätter ur experimentköket, missa inte det!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Här kommer lite hjälp

Här kommer lite hjälp

Här om dagen skrev jag om mitt extrajobb. Att jag jobbar som röstmottagare i kyrkovalet och samtidigt påminde jag lite om vikten av att rösta. De kommentarer jag fick gjorde mej lite bedrövad och rätt bekymrad faktiskt. Låt mej förklara varför.

Jag anser att den rösträtt vi har är oerhört viktig. Det spelar ingen roll om det är valet till Riskdagen, EU, Kyrkan eller den egna bostadsföreningen det handlar om. Har vi rösträtt och möjlighet att påverka – ja, då ska vi också göra det. Anser jag.

Folk slåss för sin rätt att rösta. Vi kvinnor har bara haft rösträtt i 100 år, till skillnad från männen som haft det betydligt längre. Vad skulle hända om den rätten tog ifrån oss? Om vi nu tycker att den är så oviktig menar jag…

Fortfarande är inte rösträtt en självklarhet i en del länder i världen, år 2021! Men vi i Sverige förstår inte sånt, bortskämda som vi faktiskt är… så vi struntar i att utnyttja den rätt vi har. I alla fall alldeles för många.

Jag fattar såklart hur ni menar i era kommentarer. Ni röstar förmodligen alltid i den allmänna valen (Riksdag, Landsting och Kommun) och kanske i EU-valet som är hyfsat enkelt att förstå sej på – men att Kyrkovalet kommer i skymundan och man inte kan förstå vad politik har i kyrkan att göra. Jag fattar det! Men fortfarande har man en rösträtt och sååå svårt är det inte att sätta sej in i frågorna, iaf lite snabbt, hyfsat övergripande för och tillräckligt att ändå kunna avge sin röst.

Men här ska även kyrkan ha en känga. Man kan inte bara skicka ut ett röstkort och uppmana folk att rösta om man inte samtidigt hjälper till med information. I de allmänna valen och till EU finns alltid en mängd sk röstbarometrar att tillgå. På bara några minuter och genom att svara på kanske 15-20 frågor, så ser man snabbt hur man ska rösta – eller iaf på ett ungefär åt vilket håll. Jag letade efter något liknande i Kyrkovalet och hittade NOLL!

Så jag skickade ut en efterlysning på facebook frågade dem som jag vet är engagerade i Kyrkovalet och även står med på listor och alltså är kandidater att kryssa om man önskar göra det. Ganska snabbt fick jag svar på min efterlysning, det finns faktiskt iaf EN valbarometer. HÄR kan du testa dej själv och se på ett ungefär vilket parti du stämmer bäst ihop med. Då har du iaf en riktning, nån person behöver du inte kryssa – men vill du det så får du faktiskt kryssa hela TRE stycken.

Ett testa på kanske 5-10 minuter har du tid med. Sen kan du rösta i förtid eller på valdagen, det tar några minuter till. Gör det! I kyrkovalet är det bara 50% som röstar, det är ju faktiskt skamligt! Vi lever i en demokrati som är självklar för oss. Vi måste vara måna om den rätt vi har att påverka och påverkar kan vi faktiskt göra med bara en enda röst.

Jag själv saknade 9 röster för att ta plats i kommunfullmäktige. Jag saknade en enda röst för att bli ordförande i vår villaförening. Och ni kanske alla minns hur det gick i förra riksdagsvalet då det stod och vägde så pass att man fick räkna om vissa distrikt. Det tog låååång tid att få resultaten pga att marginalerna var så små. Så jo, DIN RÖST RÄKNAS! DIN RÖST ÄR VIKTIG! DU ÄR VIKTIG! DU KAN GÖRA SKILLNAD! Glöm aldrig det!

Så gör det där testet nu, ta den tiden och pallra dej sen iväg och avge din röst. Använde din rösträtt, det är viktigare än du tror.

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Vi kom iväg!

Vi kom iväg!

Gomorron från Nyköping! Som vi längtat efter att få rulla iväg med husbilen Peppe igen. Förra helgen skulle vi åka, men stötte på hinder. Helt plötsligt öppnade sej en möjlighet att åka iväg den här helgen. Men allt såg väldigt osäkert ut in i det sista.

Väder och sjukdom rår man inte på, särskilt inte annans sjukdom. Vädret skulle bli perfekt, men bara timmar innan avfärd kom nya besked om sjuk anhörig som gjorde att inte bara vår helg, utan hela vår situation, fick omvärderas. Mer kan jag inte säga om det just nu.

Vi beslutade iaf att så länge läget är hyfsat stabilt så åker vi. Målet var Nyköping, så vad som än händer, är vi bara en timma bort. Händer inget har vi i bästa fall fått lite återhämtning, händer något får vi åka hem. Hittills har det iaf varit lugnt och vi har sovit gott inatt.

Vi kom iväg vid 16-tiden och lyckades återigen sno sista platsen (bilden är tagen nu på förmiddagen när nästan alla åkt iväg). Vi börjar bli bra på att ta sista platsen nu 🙂

Vi står på ställplatsen Nyköping Hamnen, inte att förväxla med Gästhamnen. Här får åtta husbilar plats, med hamnen bara 20-30 meter bort. Jag kan lova er att utsikten i morse var rätt härlig och det är den vi har från vår rullande kontor idag och imorrn.

Vi gick en tur runt området redan igårkväll. Nyköpings Hus ligger bara ett stenkast bort, ån ett stenkast åt andra hållet. Att gå längs ån var ljuvligt, särskilt som solen gick ner och folk stod och fiskade överallt. Samma sak såg vi på morgonpromenaden, folk i alla åldrar och nationaliteter fiskar och de får massor med fisk! Fiskekort krävs, det måste jag lägga till, så ingen bara ställer sej och fiskar och sedan blir arg på mej 🙂

Vi kom alltså iväg och jag känner att pulsen är på väg ner. Solen skiner, det är redan 17 grader trots att klockan bara är 10 och vi nått en bit in i september. Nu ska jag jobba lite, sen sätta mej i solen och läsa klart en bok som ska recenseras. Ikväll upptäcker vi mer av stan igen.

Bor ni i Nyköping eller känner till stan väl? Ge oss tips på saker att se och göra. Följ oss gärna på vårt äventyrskonto på instagram @jikitaspaaventyr

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Kul extrajobb

Kul extrajobb

Vet ni om att det är kyrkoval snart? I alla fall för den som är medlem i Svenska Kyrkan. Det är inte jag, men jag jobbar gärna med valet ändå. Jag tycker det är roligt att jobba med förtidsröster och med själva valet, oavsett om det är kyrko-, EU- eller Riksdagsvalet. Dessutom ger det en bra extrapeng 🙂

Jag tror att jag jobbade mitt första val som valförrättare år 2000, då till EU – men det kan ha varit tidigare. Sedan dess har jag jobbat i alla kyrko-, EU- och riksdagsval på nåt sätt.

Ibland har man suttit halva natten på valdagen och räknat röster. Då har man alltså först jobbat sedan kl 8, tagit hand om röstande till kl 20 och sedan försökt hålla sej hyfsat klar i skallen för att räkna tusentals röster fram till kanske 12-01 på natten.

Senaste åren har jag dock bara jobbat med förtidsröster och den sk onsdagsräkningen i Riksdagsvalet och i fortsättningen kommer jag inte att jobba med riksdagsvalet alls. Det är för mycket tjafs, valdagen är för lång och för mycket folk, så det orkar jag helt enkelt inte längre. Jag saknar det lite grann, till slut var faktiskt hela familjen inblandad – så åkte vi på semestern för pengarna vi tjänade. Men allt har ett slut, heter det ju så fint…

EU-valet är enkelt, bara ett val, få som röstar och snabbjobbat. Kyrkan är ungefär likadant, fast det är tre val . men roligt och lättjobbat. Dessutom är det bättre betalt i kyrkovalet än de andra, sånt är ju trevligt. Vad är det som är så kul då? Jo, man träffar grannar och närboende som man kanske sett på länge, iaf jag som sitter i vallokalen där jag bor. Det är både roligt och intressant att vara med och arbeta för demokratin. Vi som jobbar brukar vara ett härligt gäng, som bara ses var fjärde år 🙂

Igår började förtidsröstningen. Jag och äldste sonen tjänstgjorde direkt de få timmar som förtidsröstningen har öppet över lunch. Jag kommer att jobba nästan varje dag, sonen jobbar när han kan för sitt ordinarie arbete. Jag trodde inte att det skulle komma mer än kanske en handfull röstande så här första dagen, men det kom ganska många faktiskt. Vi får väl se hur det bli kommande dagar.

Just i Kyrkovalet är många äldre och många som röstar med sk ombud. Det är ju ett alternativ när man inte orkar gå till vallokalen på egen hand. Då hämtar ombudet ett röstningspaket som innehåller valkuvert och blanka valsedlar som man skriver partinamnet på, samt ombudskuvert som ska bevittnas av två personer. Sen lämnar man det till representanter i vallokalen. Inte särskilt krångligt, ändå orkar folk tyvärr inte göra det. Det enda man måste vara noga med vid budröstning är att kuvertet ska vara bevittnat av två personer och vara igenklistrat. Svårare är så är det inte. Så hjälp gärna någon som du vet vill rösta men inte kan själv.

Jag är som sagt inte med i Svenska Kyrkan längre, av olika anledningar, och får inte rösta – men jobba får jag! Jag tycker att de val vi har är viktiga och att de som får rösta också har en skyldighet att göra det. Så iväg med er nu! Har ni inte fått hem ert röstkort eller slarvat bort det, går ni bara in på svenskakyrkan.se och ber om ett nytt.

Ni kan alltså rösta i förväg kommande två veckor, var som helst, eller på Valdagen i den vallokal som står på ert röstkort. Plättlätt, eller hur!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Äntligen färdiga!!!

Äntligen färdiga!!!

Som jag längtat efter att få skriva de orden. Vår altan, trädäck, soldäck – kalla det vad ni vill – är äntligen färdigt. Efter fyra månaders byggande har vi lagt tillbaka skruvdragaren på sin plats och lämnat tillbaka sågarna. Äntligen färdiga!

Från början skulle altanen även bli en spång runt ett av hörnen på huset med inbyggd trapp till entrén. Men när vi redan i våras hörde att det befarandes bli brist på trätrall, och annat kom i vägen, enades vi om att bara bygga altan. Den skulle bli drygt 25 kvm, så det var ett stort projekt bara det. Å det var egentligen inte bara en altan, eftersom vi för att få plats med den även var tvungna att flytta på en rabatt och börja dränera runt huset också.

Så direkt när tjälen släppte i våras började vi med att gräva ur rabatten som går i vinkel runt huset. Där ligger svindyr sten, som vi förstås ville behålla. Den delen av rabatten som går där altanen var planerad togs bort, växter flyttades och stenen las åt sidan så länge. Vi grävde ur, fyllde med grus och ny jord, målade betongsockeln, lagade ett hål och gjorde snyggt där rabatten skulle vara kvar. Bara detta tog ju hur lång tid som helst, vi flyttade ungefär 2 ton sten, tror jag vi räknade fram.

Sen tog vi ett par dagar byggledigt innan vi fick hjälp att sätta första regeln i väggen och började märka ut var grunden och reglarna skulle gå. Å sen råkade vi köpa en husbil och hela arbetet avbröts. Då blev vi nämligen i akut behov av en parkeringsplats och fick snabbt bygga en sån på framsidan.

Nu var trallbristen en verklighet, så medan vi byggde parkeringsplats la vi lite halvhjärtat grunden på baksidan. Vi valde att bygga på stenplattor istället för att gräva ner stolpar, bla för att det är enklare men också för att jag ville ha en så låg altan som möjligt. Nu blev den ändå inte så låg, men men…

På grund av virkesbrist lät vi allt bero och drog iväg med husbilen istället. Men direkt när vi kom hem satte vi igång på riktigt igen. Grunden tog långsamt form. Det är första gången vi bygger något själva och vi hade bara ett par timmar varje kväll och helgerna att jobba på. I augusti var vädret rätt ostadigt, så inte ens när vi hade tid kunde vi bygga pga regn. Så arbetet tog sin tid, men gick ändå framåt lite hela tiden. Jag krånglade också till det lite eftersom jag ville ha en inbyggd liten blomlåda och en inbyggd rabatt/köksträdgård.

Men till slut så stod ändå grunden där. Ramen var klar!!! Nu kunde vi äntligen börja skruva trallen och nu fanns det även trall att få tag på igen. Min pappa kopplade släpet och hjälpte oss att hämta virke, flera gånger… det går åt mycket till en så stor altan. 27 kvm (ca 4,20 x 6,50)blev altanen till slut, 52 plankor på 420 cm skulle vi ta hem. Bara att hitta 52 snygga plankor var en match. Sen var det bara att skruva och skruva och skruva. I fredags skruvade vi sista skruven i altan, ni var det bara fodren i lådorna och en trapp kvar. Detta fixade vi på lördagen. Vi var färdiga!

Vilken känsla. Efter så lång tid och så mycket frustration var vi äntligen färdiga. Trädgården städades, buskar, häcken och gräset klipptes, jord fylldes på och gräsfrön las ut. Nu får naturen göra det sista med gräsfröna, så nu är det helt ok med lite regn faktiskt. Vi har en jättestor altan, inte riktigt så låg som jag ville, men det är helt ok ändå. Vi får plats med långbord om vi vill och kan äntligen sitta tillsammans med barn och föräldrar på samma ställe utan att trängas. Och vi får plats med solsängar, vi ska bara hitta dem vi vill ha. Där ska jag ligga och läsa så fort vädret tillåter!

Jag tror inte ni kan förstå hur lättad jag är. De sista dagarna var jag så otroligt frustrerad att jag höll på att bli tokig. Det var hela tiden något som fattades eller trasslade. Skruvar som tog slut, vinklar som inte var helt räta, verktyg som inte funkade osv. Tillsammans med allt annat som trasslar runt oss blev det för mycket. Men nu är vi färdiga. Nu kan vi iaf släppa just den här biten och vi ska aldrig mer bygga något av den här storleken. 18 månader med konstanta renoveringar räcker. Tyvärr har vi en liten grej till som måste göras, men sen ska vi ha renoveringsfritt ett bra tag.

Jag är så otroligt nöjd med resultatet. Min STORA altan är färdig 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Matsedel v 36 – september

Matsedel v 36 – september

Jaha, då är det alltså höst nu. Sommarmånaderna bara swishade förbi, juni regnade bort, juli var toppen, augusti regnade och blåste bort – enkelt sammanfattat. Vad det gäller vikten så har sommaren varit alldeles utmärkt, jag har stått still precis som planerat 🙂

Våren och sommaren är i mina ögon enkla när det gäller hälsotänket. Promenaderna blir fler och längre, det är nästan lätt att träna och går nästan av sej själv. Nästan alltså. Det är ljust, varmt och långa dagar. Sen kommer hösten, mörkret och väderväxlingarna, då lägger kroppen av. Värken blir värre och tröttheten nästan övermäktig vissa dagar. Livet med fibromyalgi lixom.

Jag skulle kunna ta värken och tröttheten som ursäkt för att inte träna och promenera, men varför? Då skulle jag ju bara må ännu sämre. Så jag kopplar på pannbenet och fortsätter framåt #fuckinggördetbara lixom 🙂

Här är veckans matsedel:

(färger och siffror är för viktväktare)

Måndag: Bolognese med en tvist (Grön 3, Blå 1, Lila 1 plus pasta)

Tisdag: Torsk med tomattäcke (Grön 8, Blå 7, Lila 0!)

Onsdag: Vitlökskycklinggryta (Grön 4, Blå 3, Lila 3 plus pasta)

Torsdag: Gratinerad kassler (Grön 3, Blå 3, Lila 3 plus ris)

Fredag: Taco med Pulled Chicken (0 alla färger), Hemmagjord tacokrydda (0 alla färger) och Ärtamole (Grön 8, Blå o Lila 0)

Lördag: Grillspett med stora räkor & sparris (Grön 4, Blå 0, Lila 0)

Söndag: Pasta- och fläskfilégratäng (Grön 43, Blå 43, Lila 43 för hela)

Taco kan se ut på många sätt, vi kör tacokryddad pulled chicken, egen tacokrydda såklart och ärtamole istället för guacamole – det är mycket lättare att hitta mogna ärtor än mogen avokado och det smakar faktiskt nästan likadant. Testa gärna och ge mej ert betyg.

Till bolognesen väljer man såklart vilken färs man vill, vi brukar ta quorn. Bolognesen, vitlökskycklinggrytan, kasslern och söndagens gratäng är kanon till matlådor så gör lite extra. Pulled chicken har vi alltid i frysen till sallader, wraps och taco.

Nu förbereder vi hösten och gör massor med matlådor. Så skönt att bara ta fram när fantasin och energin tryter.

Ha en fin vecka nu och ta hand om er!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Som en marionett

Som en marionett

Allt är ett enda stort kaos just nu. Jag känner mej som en marionett, upphängd i olika trådar som drar åt olika håll. Jag styr inte själv över det som händer och räcker inte till någonstans. 2021 är verkligen ett skitår!

För ett tag sedan berättade jag om en ”nära anhörig” som håller på att sabba sitt liv pga spel mm. Jag trodde det gick åt rätt håll, men det kom ett rejält bakslag. Det enda vi kan hoppas på nu är att en försäljning av bostaden ska kunna betala tillbaka alla lån och att personen ifråga får en ny diagnos och riktig hjälp. Ja, det finns en diagnos i botten, mer än en… men den behöver omvärderas.

När jag skrev inlägget om detta var det många som sa att jag inte kan rädda någon annan och att jag inte kan ta på mej någon annans börda. Så är det såklart. En person som inte vill räddas, går heller inte att rädda. Så kanske man kan tänka och sedan släppa allt, om inte personen står en väldigt nära. I vissa fall har man faktiskt inget val. Allt beror på vem personen är och vilket förhållande man har till denne. Jag kan inte titta åt ett annat håll och bara släppa taget, så gör man inte i min situation. Ni skulle fatta om ni visste omständigheterna, en dag kanske jag berättar allt. En av de där marionettrådarna sitter alltså fast i den här personens händer.

Vi har fyra äldre föräldrar. Min svärmor fick en stroke i somras, kom tillbaka snabbt och blev hyfsat återställd. Men är nu sjuk igen. Stroken satte igång något eller kanske flera saker i hennes kropp. Just nu vet vi ingenting och är väldigt oroliga. Inte bara för min svärmor utan även för min svärfar. De har haft 50 år tillsammans och har nästan bara varandra. Hur klarar man att ens älskade blir svårt sjuk och inlagd på sjukhus utom ens kontroll? Å pga pandemin får vi inte hälsa på. Här är två marionettrådar till, en för svärmor och en för svärfar. Just nu vilar vi i vetskapen om att allt ändå är hyfsat stabilt.

Min egna föräldrar har makten över två trådar till. De blev sjuka i covid och inlagda hela februari i år. Att ha en förälder inlagd funkade sådär, att ha två – funkade inte alls. Man blir som en slags sambandscentral för alla; vården, familjen, vänner, bekanta och dessutom mellan de två som låg på olika avdelningar. De är fortfarande inte återställda och kommer kanske aldrig att bli.

De sista två trådarna bestämmer pandemin och vädret över. Dessa två är ju svåra att råda över, precis som sjukdom i övrigt såklart. Vad det gäller pandemin så är det som det är. Å det kan man ju säga om vädret också, om vi inte stått med vårt bygge eller min kropp som gör ont vid väderomslag och dåligt väder. Men nu är bygget inom kort otroligt nog färdigt, bara en trappa kvar att bygga. Sen kan regnet ösa ner om det så vill! Då bryr jag mej knappt om värken heller, då är iaf bygget klart.

Å när trädäcket var färdigt var ju tanken att vi skulle städa trädgården och gör ordning för hösten. Sen skulle vi dra iväg med husbilen igen. Idag alltså. Nu blir det inte så. Vi har inte samvete att lämna svärfar ensam hemma med oron, ingen av oss skulle nog heller njuta av turen. Marionettrådarna drog åt varsitt håll igen… Blir läget bättre kanske vi kan dra iväg nästa helg, annars blir det inte förrän sista helgen i september, men då kanske det är för kallt. Det återstår att se, men än en gång drar vädret i en av trådarna som den gjort sedan i våras.

Här står jag alltså med armar och ben åt alla håll. Vi har försökt att fixa livet för oss med jobb och ekonomi. Drömmen/husbilen, bara står där ute och väntar på oss men vi kan inte åka. Det är ju inte så att jag inte vill ställa upp eller hjälpa till, det känns bara som om jag befinner mej överst på ett korthus och allt håller på att rasa. Som om jag själv inte bestämmer över mitt liv och allt händer just precis nu och samtidigt. Inga små grejer som reds ut fort, utan allvarliga saker som tar tid att komma till bukt med.

När jag är på ett håll, drar någon annan i sitt snöre. Hur jag än gör och var jag än befinner mej så räcker det inte. Jag är hela tiden på väg och hinner aldrig fram helt. Det är tur att Martin håller fast mej då och då, så jag får andas ut ibland. Nu börjar stressen ta tag i mej och i mitt fall är det livsfarligt. Jag kan processen, kroppen stänger av och det brukar börja med hörseln, sen balansen osv. Hänger det bara på mej kan jag stoppa i tid, nu gör det inte det. Inte en enda grej kan jag påverka!

Som grädde på moset fick jag veta att en bekant fått en stroke, han är bara 5-6 år äldre än mej. Vem vet vad som händer imorrn. Jag vill leva. Jag vill inte vara en marionett i händerna på andra, men hur sjutton ska jag ta mej loss. Allt som händer just nu är det ingen som rår över, problemet är att allt händer på en gång. Å jag anar att detta inte är allt, hösten brukar alltid komma med mer skit och det är därför jag avskyr den!

Ibland har man inget val. Eller jo, jag skulle ju helt egoistisk bara kunna skita i allt, ta husbilen och dra, men det gör man ju inte när familjen är inblandad. Så nej, jag har inget annat val än att fortsätta sprattla ett tag till. Det är absolut inte synd om mej på något sätt, jag tycker bara att vi har fått vår kvot av skit nu. Å då har jag inte ens berätta allt… Kan vi inte bara få ta itu med det vi har och samla lite energi, så vi orkar ta även det som komma skall. För mer kommer det, var så säker..

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram