Så har man alltså varit på fest nu… med bil… att jag gick hem bland de första är kanske därför ingen överraskning. Det är inte kul att vara den enda nyktra bland ett helt gäng onyktra människor.
 
Hela kvällen började katastrofalt. Jag trodde vi skulle vara på Gondolen, alltså Katarinahissen. Dit är det lite knepigt att ta sej kommunalt tycker jag och eftersom jag inte gillar att gå genom stan ensam så tog jag bilen. Hittade p-garaget nära Katarinahissen, det var svindyrt, men parkerade där. Sen började trasslet…
 
Jag hittade inte ut ur garaget! Inte en enda skylt visade hur jag skulle gå för att komma ut. Så till slut gick jag tillbaka till bilen och körde den mot utfarten, parkerade där och gick ut genom den porten. Nu var jag ca 5 minuter sen… så jag sprang bort till Katarinahissen, betalade och åkte upp. Väl uppe frågade jag mej fram, men ingen visste något om en privat fest.
 
Man hänvisade mej till en annan våning och jag åkte ner dit, men där kunde man inte komma in. Efter mycket om och men, ringde jag Inidienkompisen och frågade var de var någonstans. ”Vaddå Katarinahissen? Du ska till MARIAhissen!” FAAAAN!! Var ligger det då???
 
Lyckas hitta tillbaka till bilen, betala för mej och köra ut ur garaget. Frågar första bästa taxichaffis, som visar mej var jag ska åka. Åker tillbaka till Söder och lyckas faktiskt både hitta rätt och parkering nästan på en gång. Samtidigt som jag ställer ifrån mej bilen, kommer en man som också åkt till Katarinahissen… Det var alltså inte bara jag som kommit fel. Vi går tillsammans till rätt lokal där festen redan är i full gång.
 
Jag känner inte en kotte, men pratar med några trevliga människor. Efter mat och tal blir det dans, jag dansat lite, men inser snart att roligare än så här blir det inte idag. Jag är helt enkelt på fel humör, det började ju inte så bra. Så vid 23.30 tackar jag för mej och smyger iväg.
 
På hemvägen känner jag mej så där ensam, som man gör ibland – åtminstone jag gör det då och då…