Det finns en del saker som ligger och väntar, som man borde ta tag i men bara inte orkar göra. En sån sak för oss har varit att röja på vinden och i källaren. Jag har sett framför mej hur mycket jobb det kommer att bli och skjutit undan tanken. Tills nu.

Vi har egentligen ingen källare, det är en sk krypgrund med ca 1 meters takhöjd. Trots detta har vi lyckats trycka ner mängder med grejer där, mycket mer än jag förstått. Varje gång lagom till advent har någon av oss tvingat sej ner för att ta upp julgrejerna och sen plocka ner dem igen i januari. Det har blivit knepigare och ondare vart efter åren passerat, våra ryggar orkar inte många år till. Så det var lixom dax att göra något.

Vinden är ett utrymme på kanske 1,5 x 4 meter. Där var rätt fullt också. Tanken var alltså att tömma bägge utrymmena och bara behålla så mycket att de skulle få plats på vinden. Ni fattar varför jag dröjt va? Det skulle ta mycket tid, energi och utrymme innan allt var på plats. Det var tur att jag inte fattade hur mycket tid och energi det skulle ta…

Förra måndagen körde jag igång. Grejerna på vinden flyttades ner i vardagsrummet, grej för grej gick jag igenom. Slänga, spara, sälja, ge bort. Spara packades ner i platsbackar med lock. Högen med ”slänga” växte i nästan samma takt som ge bort. Vart efter det kom grejer i sälja-högen las de ut på annons. Jag bar ner mer grejer, mötte upp säljare och fortsatte att rensa på egen hand fram till torsdagen. När maken gick på påskledigt fick han äran att hjälpa till, då var vinden tom och det var dax att tömma källaren. Ett riktigt skitgöra!

Jag började med den första biten, fick kanske upp en fjärdedel av grejerna och började rensa. Vardagsrummet började se ut som ett slagfält, vi fick till slut göra gångar för att ta oss fram. Hunden var inte glad, han är gammal och ser dåligt – det var riktigt knepigt för honom under den här tiden. Vi blev tröttare och tröttare och bannade oss rejält för att vi samlat på oss så mycket. Martin tog över och vek ihop sina 2 meter i källaren och fortsatte att plocka upp grej efter grej.

Jag började misströsta totalt. När jag trodde att vi tagit upp det mesta sa Martin att det nog var 9 plastbackar kvar och lite lösa grejer. Då gav jag nästan upp! Men på söndageftermiddagen var källaren till slut tom! Då var istället altanen full och vardagsrummet likaså. Vinden började långsamt fyllas och jag började misströsta igen, skulle verkligen grejerna få plats där. En hel källare och en full vind, skulle vi lyckas rensa så mycket att allt fick plats på bara vinden. Det fick vi!

Igår körde vi tredje lasset till sopen och även tredje lasset till secondhand. Det trillade in köpare då och då och grejer försvann vart efter. Till slut ställde jag in sista plastbacken på vinden och fick även plats med fyra av våra stora resväskor. Vilken känsla!

Det tog en vecka, vi har hållit på näsan dygnet runt och nu är vi äntligen klara. Högen med loppisprylar har växt med sisådär 4-5 kartonger, så nu hoppas vi att loppisarna kör igång snabbt när alla förhållningsorder runt corona är över. Många loppisar blire…

Men vet ni hur skönt detta känns! Det är som att 1 ton lyfts från mina axlar. Den dag vi ska flytta har vi sparat massor med tid och nu vet vi att det vi ser är det vi har. Plus lite på vinden då. Det känns inte helt omöjligt att faktiskt få plats i en husbil. Såklart måste vi magasinera lite grejer, men inte lika mycket nu som för en vecka sedan. Ett steg närmare vår dröm.

Jag är sååå trött, men sååå nöjd!