I morse vaknade jag av ett väldigt trevligt mail. Jag fick förfrågan om att göra ett jobb för ett stort magasin, ett jobb som kan leda till flera om jag gör det bra. Jättekul! Men då kommer tvivlen…

Jag har inte gjort en intervju på snart 1,5 år. Tiden jag har på mej är inte ens två veckor… kommer jag ihåg hur man gör? Hinner jag? Är jag tillräckligt bra? Jag vet att just den här redaktören har höga krav på sina skribenter, kan jag leva upp till dem?

Jag gjorde mitt livs första intervju med en sk kändis någon gång på 90-talet. Jag jobbade för lokaltidningen och det var nån slags festival i Hågelbyparken. Som lokareporter var det i princip bara att knalla in bakom scen och prata med den man ville. Jag tror att just den gången var det bla Nanne Grönvall som ”råkade ut” för mej. Sen rullade det bara på. Några år senare la just min tidning ner och det blev ett glapp på ungefär 20 år innan jag gjorde nästa. Då startade vi vår spalt ”Nyfiken På…” och jag bad vänner ställa upp som intervjuoffer. Karl Dyall var först ut, snäll som han är. HÄR kan ni läsa den intervjun.

Nu har jag inte gjort något som här jobb sedan i mars -20, så det känns lite som att börja om igen. Vilken frågor brukar jag ställa? Vad vill folk veta om personen? Finns det något specifikt att berätta särskilt om? ALLA har en story, det är jag helt övertygad om. Både kända och ick kända personer. En känd person vet oftast många väldigt mycket om, jag vill berätta det man inre redan vet. Då blir det lite knepigare…

Just den här figuren vet många VÄLDIGT mycket om. H*n har varit offentligt nästan hela livet och är just nu högaktuell. Nej! Det är inte Benjamin Ingrosso 🙂

Så nu gäller det läsa på, se vad andra har skrivit och försöka skriva om något annat. Jag har träffat personen förr, så det blir kul. Jag får ibland frågan om jag inte blir nervös när jag ska intervjua någon som är känd, som de flesta bara sett på tv. Nä, varför skulle jag bli det? Det är väl en person som alla andra? Alla föds nakna och äter och skiter som alla andra… tänker man så så blir det faktiskt ingen större grej. Men det är kul! Jag älskar att träffa nya personer och höra deras berättelser. Gräva mej in i deras hjärna lixom.

De allra flesta är väldigt intressanta och supertrevliga. Så det ska bli kul. Redaktören tror på mej, nu ska jag bara göra det själv också. Bara att kavla upp ärmarna och visa vad jag går för alltså… wish me luck!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram