Som ni vet så tycker jag att det mest här i livet styrs av val vi gör. Och om vi inte väljer så har vi även valt det. Alla val vi gör leder till något och det är upp till oss hur vi hanterar utgången av de val vi gör. Vi är vuxna, kloka och vet oftast vad vi ger oss in i, så varför har folk så mycket åsikter om valen vi gör? Varför kan man inte bara acceptera hur en annan människa väljer och stötta om det behövs?

När min fd man och jag berättade att vi skulle skilja oss hade folk en mängd åsikter och hur många som helst sa att vi snart skulle ångra oss och börja om igen. När man tar beslut om en skilsmässa har man tänkt länge och väl och man vet att relationen är helt över. Men nähä, utomstående vet minsann bättre och talar om hur det kommer att bli. Vem hade rätt?

När vi valde att inte ha barnen på dagis fick vi tom hotbrev hem i brevlåda. Folk sa att våra barn skulle hamna i ett ”B-lag” och inte lära sej de sociala koderna, de skulle få svårt i skolan, bli enstöringar osv. Ena ungen gick ut grundskolan med full pott och har mängder med kompisar, den andra gick ut med höga betyg han också och skaffade sej ett fast jobb redan i åttan. Så det blev folk av dem också, trots att de inte gick på dagis en enda minut i sitt liv. Vi valde och det gick helt ok, men folk runt om hade väldigt svårt att respektera detta. Det var för ovanligt.

När vi avslöjade att vi skulle sluta på Viktväktarna för att Martin skulle byta karriär och jag bli hemmafru var övertalningskampanjen igång direkt! Kunde vi inte bara ha en liiiten klass kvar? Jag som är så aktiv kan väl inte bara vara hemma? Det måste jag ju förstå att jag skulle ju få jättetråkigt! Många kunde heller inte acceptera att vi skulle klara oss på en lön. De flesta var alltså väldigt negativa och hittade bara en massa problem. ALLA visste bättre än vi. Varför kan man inte bara säga att det är ett lite ovanligt val, men lycka till!

Är det typiskt svenskt att bara hitta problem i andra människors val? Att vara negativ istället för att se möjligheter och önska välgång. Visst finns det några som sagt att de också skulle vilja gå hem och vara lediga, men de är väldigt få. Å har de uttryckt detta högt så har det följts av ett ”om man hade råd alltså”.

Även detta beslut är väl förankrat och genomtänkt. Vi två levde på en halv lön hela hösten 2013, så vi ska nog klara oss på en hel lön när Martin väl får jobb. Ni behöver inte oroa er. Å dessutom så tjänar jag faktisk tillräckligt med pengar själv för att vi iaf ska ha tak över huvudet och värme i huset. Jag har ju trots allt mina uppdrag i tingsrätten, är kontaktperson och får lite pengar från bloggen. Å skulle det behövas så får jag väl skaffa mej ett extrajobb då! Å blir det långtråkigt så får jag väl skaffa mej ett ”riktigt” jobb igen då! Svårare än så är det ju faktiskt inte. Vår månadskostnad ligger på runt 9000 i månaden med lån och allt, så vi vet att vi klarar oss på en väldigt låg inkomst. Visst blir det knepigt om Martin inte får en anställning snart, men några månader till klarar vi. Det handlar inte om inkomst utan om utgifter.

Så snälla ni! Kan ni inte bara acceptera och respektera vårt val utan att hitta problem, fallgropar och hakar eller hitta på scenarier som Hitchcock hade varit stolt över. Vi har tänkt igenom detta väldigt noga, förberett oss, amorterat på huset och sparat pengar. Vi kommer att fixa det här! Och skulle det gå åt skogen så ger vi er rätten att säga ”Vad var det vi sa”… men det kommer inte att hända. Martin får snart ett jobb och tills dess hjälps vi åt att hålla kostnaderna nere.

Vi måste respektera varandra val! Jag respekterar min väninnans val att skilja sej från sin man och stöttar henne i beslutet, jag respekterade Martins val att studera för att nå sina drömmar och jag respekterar alla er som inte lyfter ett finger för att förändra era liv även om jag inte kan förstå er. Man kan inte förstå allt och alla. Men jag accepterar inte att ni gnäller över att livet är tråkigt och att det aldrig händer något i era liv, när ni inte gjort ett skvatt för att förändra det. Acceptera och respektera är två olika saker.

Vi är alla olika och det måste vi också respektera. Alla vågar inte ta ett så stort steg som vi har gjort. Men sätt inte krokben för oss då, utan hejja på istället. Det är vårt val! Stå inte där och skaka på skallen och lixom hoppas att det ska gå åt skogen för oss bara för att visa att ni hade rätt. Håll tummarna istället och önska oss välgång. Var en god medmänniska, en sån som du själv skulle vilja ha vid din sida.

För mej är karriär att våga vara ärlig mot sej själv och skapa sej ett liv som man mår bra av. Å det är dit jag är på väg! Det är min karriär. För dej kanske det är en hög lön som chef på nåt flashigt företag och för en tredje kanske det är att jobba deltid på Mc Donalds. Vem säger att någon av oss har rätt eller fel? Vi är olika, tycker olika och gör olika val. Det enda jag ber om är att vi ska respektera varandras val utan att hitta en massa saker som kan gå fel. Önska välgång.

För jag gör verkligen det! Jag önskar att alla ska göra bra val i livet och hitta SIN rätta plats där man trivs och mår bra. För att göra det måste man kanske göra en del tokiga val innan man hittar det rätta. Men då får det vara så. Mitt karriärval må vara ovanligt, men jag är väldigt nöjd med mitt val så här långt. Respektera bara det, så respekterar jag ditt. Ok?