Här syns det lite hur det hänger

Idag var det dax att träffa ögonläkaren igen. Nu skulle jag få veta alla detaljer kring operationen av ögonlocken, den där lyxoperationen…

Martin följde med mej och vi fick vänta läääänge på att komma in. Först fick jag en snabbkoll av ögonen och ögondroppar, som jag inte riktigt kan förstå varför. Jag ska ju inte operera ögonen utan ögonlocken! Men det var ändå koll av syn och pupiller. Jaja, det är väl bra att allt görs ordentligt. Detta gjordes på utsatt tid av en sköterska, sen fick jag sitta i väntrummet hur länge som helst innan ögonläkaren tog emot mej.

Han mätte panna och ögonbryn väldigt noga, många gånger på olika sätt. Jag fick titta upp och ner, rynka pannan, slappna av pannan. Värsta ögongympan! Sen skulle det tas bilder åt alla olika håll med avslappnad och spänd panna.

Sen tog han mej till spegeln och visade vad han skulle göra. Det blir inte ett snitt under ögonbrynen som min pappa har fått. Jag får istället ett snitt ovanför ögonbrynet för att dra upp detta i pannan, där det ska sitta och inte som nu nere på ögonlocket. När han lyfte upp ögonbrynet där det ska sitta så fanns det inga ögonlock alls som hängde och alltså behövs inget snitt där. Men det vet man egentligen inte helt säkert förrän efter ca 3 mån när allt läkt.

Direkt efter operationen kommer jag att vara svullen och ha rejält ont. Någon dag efter blir det blåmärken som efter några dagar trillar ner under ögonen. Så jag kommer att ha ont och se rejält misshandlad ut ca en vecka. Detta lindras med ispåsar och smärtstillande. Stygnen tas några dagar efter operationen och det tar ca 3 månader för stygnen på insidan att tas upp av kroppen.

När han berätta allt frågade han om jag fortfarande ville göra det. Men vad har jag för val? Enligt läkaren egentligen inget alls… jag kan iofs vänta, men risken är ju bara att jag kommer att se ännu mindre. Redan nu är synfältet väldigt begränsat och detta bekräftade läkaren också, det är väldigt mycket både ovanför och åt sidorna som jag missar. Å jag vill ju gärna behålla körkortet.

Så i Juni ser det ut att bli operation nr 1 för i år, nr 3 när det gäller renoveringen av mej. Jag kan inte vara borta en vecka från jobbet som det är nu, men i juni funkar det bra. Så nu är det bara att vänta på kallelse och förbereda sej på ONT! Och sen hoppas att resultatet blir bra och att världen blir lite större  🙂