Igår fick jag en väldigt överraskande kommentar här på bloggen. Kommentaren var iofs en överraskning, men kommentatorn var en större… inlägget handlade om min Guldkille och den som kommenterade var VD´n på Viktväktarna.

Jag vet att en del på VV läser bloggen, både från kontoret och andra coacher, men jag har inte fått någon kommentar från dem förut. Man kanske vill läsa lite i smyg och inte ge sej till känna? Kanske kolla om jag svärtar ner företaget osv. Jag är himla noga med vad jag skriver när det gäller just VV, så det är inget jag oroar mej över.

Så vad gör man då när man får en kommentar från sin egen VD? Eller han är ju egentligen inte min, jag är ju anställd av Martin… men ändå. Många hade nog rodnat lite och bara tyckt det var roligt. Någon kanske hade blivit lite orolig… en annan (jag) tar tillfället i akt att ge honom all information som jag vill ha fram nu när jag ändå har hans uppmärksamhet  🙂

Så nu har jag skrivit ett lååååångt mail med sånt som jag/vi har funderat på under flera år. Det mesta har redan först fram men inte fått några vettiga svar. Nu vill jag ha VD´n syn på saken. Stackarn… han har nog att göra en bra stund bara med att läsa och sen läsa igenom igen så har verkligen fattar vad jag vill ha fram. Sen får vi se vad han gör. Kanske hamnar mitt mail i runda arkivet, bara med en notering på insidan av skallen att det inkommit. Kanske får jag något slags svar. Nångång. Ska bli spännande att se vad som händer.

Jag är ju sån att jag inte kan hålla tyst när jag får chansen att säga något. Då är en blogg en himla bra grej. Här säger jag vad jag vill, ingen kan stoppa mej! Jag är dessutom inte rädd för kritik, även om det ibland kan vara jobbigt att få. Men det får man räkna med när man stoppar ut skallen i blåsvädret. Jag är också sån att jag aldrig ger kritik utan att komma med ett förslag på förändring. Det är väl sånt som kallas konstruktiv kritik tror jag… Å det har jag gjort även den här gången.

Nu får vi alltså se vad som händer. OM det händer något…