Ljusgalen!

Ljusgalen!

Jag älskar levande ljus!
Det enda bra med hösten och mörkret är att man får tända hur
mycket ljus som helst utan att någon tycker att man är konstig. Å jag tänder verkligen MYCKET ljus!!!

Nästan varenda eftermiddag tänder jag ett tiotal ljus i vardagsrummet, 5-6 i köket, 2-3 på lilla toaletten, en eller två i sovrummet, en på stora toaletten och ett på trappen utanför entrédörren. Ni fattar att det går åt ljus här hemma va? Men det är ju såååå mysigt och ger en hel del värme som gör att man kan dra ner elpannan lite.

Så såg jag reklamen på tv om de där ljusen som doftar och skiftar färg. Så coolt tänkte jag och vi började leta i olika butiker. Så hittade vi till slut Airwicks förra modell som var vita, doftade lite lagom och var riktigt mysiga. Så mysiga att vi gav bort ett par i födelsedagspresent. Så när Martin var iväg på egen hand och handlade en dag så hittade han den modellen som det är reklam på tv om just nu, det där svarta med en blomma som ändrar färg.

Igår tände vi ett av de nya ljusen och förväntan var stor! Jorå, det var fint och färgen skiftade himla mysigt och doften var från början helt ok. Men efter någon timme så doftade det inte längre, utan stank! Ögonen började rinna, halsen tjocknade och näsan täppte till. Så var det alltså med den saken… det här ljuset doftade för mycket och jag blev sjuk. Skit också!

Men jag ger mej inte. Ljuset får stå i köket och brinna, medan vi sitter i vardagsrummet. Men nästa gång köper vi den gamla modellen som dessutom är billigare. För ljusen ska vara där, men inte stinka! En lite lagom förnimmelse av någon sommardoft, gärna vanilj eller kokos, det är mysigt. Det är mitt sätt att klara hösten, vintern, kylan och mörkret. Vad är ditt knep?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.