Galna dagar på Pride

Galna dagar på Pride

Vi var bara hemma i fyra dagar innan vi åkte iväg med husbilen igen. Den här gången skulle vi inte så långt, bara ett par mil bort. Ställplatsen på Långholmen var målet, det var nämligen dax att bevaka Pride i Stockholm.

Pride är ett av de roligaste och viktigaste evenemangen som vi har äran att bevaka. Både jag och Martin är hetero, men vi har många vänner som är gay och som får utstå både hat och hot. Vilket är fullkomligt oacceptabelt såklart. För oss är det viktigt att engagera oss och visa att alla ska få vara den de är och älska den man vill.

Dessutom är Pride så otroligt mycket glädje och kärlek. Att tillbringa 4 dagar i Prideparken och många timmar med ekipagen i paraden är en ren fröjd. Men det är mycket jobb. Det finns så mycket att berätta, så jag tar det helt enkelt från början.

Allt började egentligen redan på onsdagen, med invigningen på Östermalms IP, den sk Pridepark. Där hade Alexander Erwik sin numera traditionella invigning med gräddan av artister och personligheter. VI var inbjudna att bevaka eventet. Det betyder att Martin fotar Röda Mattan och jag filmar. Jag brukar även prata med gästerna, men för att inte få alldeles för mycket material så bestämde vi redan från början att vi skulle göra ett sk ”svep” över hela veckan med bara musik och korta klipp.

Vädret har ju inte varit toppen senaste tiden, så det har varit lite nervöst. Våra kameror är inte riktigt anpassade för regn, så det var bara att hålla tummarna och hoppas på det bäst. Å lagom till invigningen skingrade sej faktiskt molnen och det blev en fantastisk kväll. Som sagt; många av våra vänner är öppet gay och många av dem träffade vi på invigningen. Den ena mer piffad än den andra… jag såg rätt grå ut i jämförelse 🙂

På torsdagen åkte vi in och ställde bilen på ställplatsen på Långholmen, för att få närmare till allt. Så otroligt lyxigt att bli citybor för några dagar, men dyrt! Det är inte gratis att stå på en ställplats, särskilt inte i Stockholm. Men men, mysigt och enkelt. Å många hade gjort som vi! Vi var inte ensamma om att ha Pride som mål för vistelsen.

Martin jobbade på som vanligt på dagarna, men när arbetsdagen var slut åkte vi till Prideparken på Östermalm. På torsdagen var det Schlagerkväll, som inleddes av Opera med Rickard Söderberg och några av hans kollegor. Tyvärr var det väldigt dåligt organiserat, så vi stod i kö när vi borde fotat… pressen (journalister och fotografer) måste nämligen gå in på samma ställe som publiken istf en anpassad ingång som det brukar vara. Så vi var rätt många frustrerade journalister och fotografer som inte kunde göra vårt jobb, vi hade ju ingen aning om att kön skulle vara så lång och ta 45 minuter att komma igenom. Alltså missade vi hela operagrejen, men fick iaf vara med på schlagerbiten.

På fredagen fortsatte Pride i parken som tidigare, vi valde dock att vara med på NK´s första Pride AW istället. Regnet vräkte ner, så det var rätt skönt att vara inomhus och dessutom var vi gäster och jobbade nästan ingenting. Jo, någon liten bild och filmsnutt blev det såklart – men inte mer än så faktiskt. Det blev en riktigt härlig kväll med många roliga återseenden.

Shirley och Nanne plus några andra stod för underhållningen och vi andra (ett par hundra gäster) höjde temperaturen i lokalen rejält. Efteråt var vi lite hungriga, så vi tog en liten datenight med middag på stan innan vi gick tillbaka till bilen.

För att orka lördagens jobb var vi rätt tidigt i säng och planerade allt minutiöst. Vi visste att det skulle bli rätt varmt, att vi skulle stå upp konstant i 4-5 timmar, inte ha möjlighet till vare sej toabesök eller matpaus. Så de bekväma skorna åkte på, vi packade ner äggmackor och dryck i varsin ryggsäck, lånade toan på ett café så sent som möjligt och ställde oss sedan där vi brukar stå. Med fototillstånd får man röra sej fritt och kan hitta sin perfekta plats.

Strax efter 13 invigdes årets Prideparade av bla Rickard Söderberg, som stod precis ovanför huvudet på oss och presenterade alla 162 ekipage vart efter de passerade oss. Alla viktiga, men några extra viktiga. Det vi reagerade på i år var att det inte var lika många i fantasifulla kläder, som det brukar vara. Det är ju dem som är roligast att fota.

Jag vet inte hur många bekanta som passerade och hur många kramar det blev under dagen, men det blev mååånga. Detta måste vara den finaste dagen på året, alla är glada och kärleksfulla. I år fanns det dock en lite högre hotbild och nog tänkte jag på den – men den får inte stoppa oss! Jag var vaksam och hade ögonen med mej, men tack o lov hände ingenting den här gången heller.

Många härliga bilder blev det, här är ett urval:

Efter paraden gick vi tillbaka till bilen för att vila fötterna en timma och ladda kamerorna. Sen var vi tillbaka för avslutningen i Prideparken. 25 000 steg fick vi ihop innan vi somnade ovaggade och allt var slut. Fyra dagar går snabbt när man har kul och det har vi verkligen haft.

Jag vet att många inte förstår nyttan och nödvändigheten med Pride, men evenemanget är fortfarande livsviktigt. Vi skriver 2023 och tycker att vi är moderna människor. Varför blev då min väninna hotad på vägen hem från paraden? Varför blev en annan kvinna spottad på och kallade äcklig, när hon åkte tunnelbana från Prideparken? Varför vågade andra vänner inte gå i paraden? 2023.

Vi som heterosexuella kan aldrig förstå hur mycket våra vänner får utstå. Vi kan aldrig förstå hur viktigt detta är. Men tänk om det var vår dotter eller son som utsattes. Känns det inte fortfarande viktigt då ?

Det enda negativa jag har att säga om årets Pride var att det inte syntes jättemycket att det var jubileum. De 25 åren borde firats mycket större. Och att man efter 25 år borde lärt sej att ta hand om media, vi som bevakar kalaset. Vi kan inte stå i kö i flera timmar för att göra ett jobb, det funkar helt enkelt inte. Gör om gör rätt så ses vi nästa år igen 🙂

Det kommer en film från veckan på vår youtube-kanal, senast imorrn. Missa inte den och prenumerera gärna på vår kanal, så hjälper ni oss att göra fler filmer.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

13 svar på ”Galna dagar på Pride

  1. Tycker det är så svårt att förstå hur man kan fördöma något sådant . så länge ingen tar skada så ska man ju få älska vem man vill. Mitt barnbarn älskar ju regnbågar och är så fascinerad av just regnbågsflaggan. Blir väldigt lätt då att prata om vad det står för och att alla får tycka om vem man vill.

  2. Så tråkigt att mänskor ska hata på andra mänskor bara för att dom inte är som dom ❤️ ni värkar ha haft riktigt kul och vad underbart med all dena kärleken

  3. Kan tänka mig att just detta evenemang är såå glädjefullt att bevaka & delta i. Men visst är det otäckt att man fortfarande inte får lov att klä sig hur man vill eller tycka om vem man vill i Sverige 2023…

  4. Långholmens ställplats har jag kikat ner på några gånger i sommar när jag gått över Västerbron. Där var en stor bröllopsfest en kväll och de som står där verkar ha en fin gemenskap.

    Pridetåget hade flera fina och kloka inslag men dessvärre var det för långt och många borde inte varit med.

    1. Det var faktiskt bröllop där i lördags 🙂
      Jag tror att det var 10 ekipage mer än förra gången, så det var inte så mycket mer än vanligt. Men visst är det många och några kanske inte hör hemma där.

  5. Det är roligt med pride festivaler, vi skulle ha varit i stockholm under helgen och kollat själva men fick förhinder men kul att följa dig och se alla fina bilder..

  6. Jag har aldrig varit på Pride men jag kan tänka mig att det är väldigt glädjefyllt. Kan tänka mig också att ni sov riktigt bra om nätterna efter en heldag. Ser underbart ut. 😊

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *