Den svenska Jantelagen har jag väldigt mycket emot. Den lyder:

1. Du skall inte tro att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

 Jag håller inte med!

1. Självklart ska vi tro att vi är något! Vi är unika och värdefulla varenda en av oss!
2. Och självklart är vi lika goda allihop och frågan är vilka ”vi” är???
3 – 4. Ingen är väl specifikt klokare eller bättre än någon annan, eller? Allt beror väl på vilket ämnesområde eller vilka kunskaper man ger sej in på?
5. Och jo! Jag vet mycket bättre än många andra – särskilt om mej själv och min familj! Sen att många tror att de vet bäst om just detta, och gärna pratar om det… sånt kallas skitsnack!
 6. Ingen är väl förmer än någon annan, tror man att man är det så är det väl för att man har en bättre självkänsla eller nåt?
7. Självklart ska vi det! Vi kan allt, bara vi vill och försöker!!!
8. Att skratta ÅT någon är kanske inte så snällt, men att skratta tillsammans är helt underbart!
9. Jo, tänk för att jag gör det! Jag vet att flera stycken bryr sej om mej väldigt mycket. Vi har alla någon som bryr sej om oss faktiskt.
 10. Vi har alla något att lära ut och vi har alla något att lära oss av andra. Varje nytt möte är en ny kunskap.

När man läser hela Jantelagen kan man förstå varför många inte vågar ta plats, synas eller ge sej på nya utmaningar. Om man hela sitt liv har fått höra att man inget betyder eller kan något alls, ja då blir man ju nästan osynlig och ganska liten. Tyvärr är detta inte enbart ett svensk fenomen (som faktiskt uppkom i Norge), utan det finns en motsvarighet i Storbritannien som utgår från ungefär samma text.

Nu tycker jag att vi använder oss av den nya versionen av Jantelagen och faktiskt ser oss som den unika, underbara, värdefulla och älskade person som vi faktiskt är!

Om vi alla fick höra hur bra vi är under hela vår uppväxt och även som vuxna, då skulle världen se väldigt annorlunda ut! Jag tror att folk skulle vara vänligare och hjärtligare och bjuda mer på sej själva. Kanske inte söka bekräftelse på samma sätt utan vila i att man är bra som man är. Många kan inte det och det tycker jag är väldigt sorgligt. Det tog mej många års arbete och till slut med hjälp av samtalsterapi att upptäcka att jag faktiskt är värd något precis som jag är.

Idag uppmanar jag er alla att se er själva som det finaste i världen och gå ut och omfamna livet!