Jag är så trött på alla dumma kommentarer när man säger att man har fibromyalgi eller varit utbränd. Eller de kanske inte är dumma, bara korkade som kommer från lika korkade och okunniga människor. Tyvärr kommer många av dem från vårdpersonal…

Jag har alltså fibromyalgi, hypotyreos, sömnstörning och har varit rejält utbränd och fått en mängd sviter och följdsjukdomar pga det. Fibron och sömnstörning är både jag och min läkare helt övertygade om att de kommer från min fd utbrändhet.

Jag blev sjukskriven pga utmattning eller sk utbrändhet 1998. Det är alltså 19 år sedan och man kan ju tycka att jag borde vara frisk och må bra nu. Men har man varit så sjuk som jag var då så blir man aldrig helt frisk. I mitt fall var det så illa att jag ibland inte hittade hem, körde mot rött ljus, stod upp och sov, somnande när jag satt på toaletten och en massa annat. Jag var mer död än levande helt enkelt. Men det var inte bara orken det var fel på, jag tappade ord, klarade inte att läsa, var förkyld konstant, körde fel, glömde allt, grät för minsta lilla, var aggressiv, gick upp i vikt, tappade hörseln mm mm. Det enda jag ville göra var att sova. Inget var roligt, depressionen var nära.

Detta är alltså 19 år sedan. Jag var sjukskriven i nästan tre år. Under de åren fick jag samtalsterapi, det var den enda hjälp jag fick och den hjälpte mej otroligt mycket. FK hörde inte av sej en enda gång, förrän efter de där tre åren för att säga att jag skulle bli utförsäkrad. Vi hade alltså inte haft något kontakt alls, ingen hjälp att komma tillbaka eller något… jag fick bara ett datum när de tyckte att jag skulle jobba 100% igen och vara frisk. Så blev det inte. Jag kunde nämligen inte jobba 100% igen och skulle aldrig göra det heller…

Jag fick rätta mun efter matsäck och dra in på alla onödiga och även nödvändiga utgifter och lära mej och barnen att leva på en halv inkomst. Mer än så klarade jag inte att jobba. Å det gick det med. Jag har alltid klarat att leva på små summor. Men stressen blev ju knappast mindre… och jag var ju fortfarande inte frisk och skulle aldrig bli.

Idag har jag alltså fibro, hypotyreos och sömnstörning, tre diagnoser med ungefär samma symtom och som alltså förstärker varandra. Dessa tre blir ju inte bättre av att jag fortfarande har sviterna kvar från utbrändheten som också har liknande symptom. Tröttheten blir alltså många gånger värre. Minne har jag inget alls… å så fort jag blir det minsta stressad får jag sämre hörsel. Jag känner många som har det likadant, det är inte bara jag tyvärr.

Att då få kommentarer som ”ja, men det var ju länge sedan du var utbränd – du är väl frisk nu” eller ”lite trötta är vi alla då och då” och ”fibro är ju bara lite ont i kroppen” – man blir rätt irriterad! Särskild när detta kommer ur munnen på vårdpersonal! Nä, man blir oftast inte helt frisk från en utbrändhet. Nä, fibro är mycket mer än ”lite ont i kroppen”! Ja, alla är trötta då och då – men inte så de nästa kräks och somnar bara de sätter sej ner eller måste stanna när det kör för att sova en stund. Sånt ska vårdpersonal veta!!!

Sen har vi den där ”Du som ser så pigg och fräsch ut…” Ja, jag gör kanske det, men vet ni? De dagar (idag) som jag är så där trött så jag nästan kräks, då är det ingen som ser mej – för då orkar jag nämligen inte gå ut! De som har träffat mej en sån dag kan skriva under på hur jag inte ser dem, är helt förvirrad, kort i tonen och svara knappt på tilltal. Måste jag göra något en sån dag är det totalt tunnelseende för att öht klara att göra något alls. Å hur tycker folk egentligen att en sån som jag, med mina diagnoser ska se ut? Det jag har sitter inte på utsidan! Det blir ju knappast bättre av att jag inte tar hand om mej…

Idag är en sån dag då jag inte orkar något alls och därför reagerar extra på den här dumma kommentarerna. Idag sitter jag under en filt i soffan med en kopp te i handen och hunden i knät. Jag orkade träna, det är jag faktiskt lite stolt över – men sen var det stopp. Jag orkar egentligen inte skriva den här texten, men är så irriterad att jag gör de ändå. Å jösses va många stavfel det blir…

Jag och många med mej lider av sk dolda funktionshinder. Döm oss inte – försök istället att förstå oss. Och kan ni inte förstå oss, så ha åtminstone lite respekt för att alla inte är friska, glada och pigga. Å lämna alla korkade kommentarer hemma. Fråga gärna, men påstå inte en massa saker som inte stämmer!

Tack och gonatt!