Jag har haft tre väldigt kloka kvinnor i mitt liv, som jag lärt mej mycket av – två av dem är numera döda och en av dem begravs idag. Fina Farmor Anna är nu en av änglarna som vakar över oss och som alltid finns där, precis som när hon levde alltså  🙂

När jag var 14 år lärde jag känna denna enormt kloka kvinna som då var ca 55 år äldre än mej. Anna berättade om sin uppväxt, sitt liv som ung/mamma/arbetare/politiker/musiker… men framför allt om sitt liv som medmänniska. Anna fanns där för alla som behövde, alltid. Hon lärde mej att alla passar in, på sitt sätt. Att alla behövs, på sitt sätt. Att höra detta, se bevis för det och faktiskt förstå innebörden av orden var nog en av anledningarna till att jag sedan själv vågade ta den politiska vägen och slåss för de lite svagare individerna.

När jag var 20 år träffade jag Linda i Gambia som lärde mej att man alltid ska ge av det man har. Att vi alla kan göra världen lite bättre. Att vara en god människa helt enkelt. Att allt man ger kommer tillbaka, på nåt sätt… kanske inte till mej, men till någon jag tycker om och som behöver det bättre. Jag är väldigt glad att Linda och jag återigen har en tät kontakt och att jag i bästa fall träffar henne snart igen.

När jag var 25 år blev jag god vän med Eva. Min bästa kompis som jag pratade med flera gånger om dagen och som dog alldeles för ung. Eva lärde mej att det alltid finns någon som har det värre. Trots att hon var helt blind, svårt sjuk och transplanterad av både njure och bukspottkörtel så klagade hon aldrig. Gick något emot henne eller dagen var grå, så sa hon ”det är säkert någon som har det värre än jag” och fortsatte med det hon gjorde. Jag saknar henne så otroligt mycket!

De här tre kloka kvinnorna har gett mej mina egna livsregler som jag försökt leva efter sedan jag träffade var och en av dem. Ibland misslyckas jag totalt och faller ner i självömkan, men ofta lyckas jag rätt bra med att leva som mina förebilder lärt mej. För det är ju egentligen rätt enkelt: Vi alla behövs och har en viktig funktion, vi kan alla hjälpa någon eller något på nåt sätt och när allt känns svart så finns det alltid någon som har det värre…

Jag är helt säker på att Farmor Annas begravning blir en musikalisk, ljus och värdig stund. Junior kommer att vara där med sin pappa, medan jag och Senior tänder ett ljus och är med dem alla i tanken. Fina kusinen ska spela munspel, Annas munspel förstås. Klockan 14 tänker vi lite extra på alla som vi har förlorat och som gjort världen lite bättre.