Dax att vänja sej…
Senior har alltså gått och blivit med tjej… det går lite snabbt i svängarna och tjejen vi trodde att han hade för ett par veckor sedan är nu gamla nyheter och han har skaffat en ny… det gjorde iofs inte så mycket, jag tar gärna den omställningen. Den förra ville helt enkelt inte att vi skulle lära känna henne och då vill man ju inte ha henne i sin familj.
Den här (M) är det annorlunda med! Hon intog vårt hem som en virvelvind här om dagen och satte sej nästan i mitt knä direkt. Vi hade ingen chans att INTE lära känna henne 🙂
Den första träffen gick på några minuter, men var intensiv från första ögonblicket. När hon åkt satt vi bara och tittade på varandra och när Senior kom hem var vår första fråga ”Vilken diagnos? Vilka bokstäver har hon?” Han bara garvade och svarade ADHD förstås! Ja men det förklarade ju allt 🙂
Nu har vi fått veta att det är lite mer än ADHD, men vaddå? Så är det ju med Senior oxå! Skillnaden är att Senior tar medicin, det gör inte M. Men hon har tydligen funderingar på att testa och nu tror jag att Senior kommer peppa henne att göra det.
Senior och M är lika gamla, men hon har gått om ett år och har alltså ett år kvar i gymnasiet. Hon är väldigt intensiv och väldigt hjärtlig. Pratar precis lika mycket som Senior och har ungefär lika lite konsekvenstänkade och lika stort hjärta. Jag tror att de kan ha skitkul tillsammans. De vet ju hur de själva fungerar och har bägge glimten i ögat och kan skoja om sina tillkortakommanden. Han har sina intressen plus sitt jobb och hon har sina intressen som mest innebär hästar och ridning plus skolan. Så det kan nog funka. Han gick på en rejäl mina med sin förra flickvän som mest utnyttjade det faktum att han har körkort, tillgång till bil och en inkomst. Det var en dyr läxa och han lärde sej väldigt mycket.
I och med att M är öppen med sin diagnos och sina särskilda behov har vi redan nu kunnat prata öppet om vad de måste tänka på och hjälpa varandra med. Så det ska nog gå bra. Det blir en spännande resa för oss alla… 🙂