Kan man få mer tid?

Vi har alla 24 timmar att spendera och fördela. De kan varken bli fler eller färre, men de kan kännas fler om man gör vissa omprioriteringar. Visst har man väldigt ont om tid när man har små barn och samtidigt jobbar utanför hemmet. Så är det. Men när man har stora barn, låt säga över 10 år, då har man faktiskt ganska många möjligheter att trolla fram en hel del timmar som man inte visste att man hade.

Vi mammor är väldigt bra på att göra oss till offer och fixa allt hemma och sedan tycka lite synd om oss för detta. Om vi istället för att stressa runt för att få den perfekta familjen i det perfekta hemma, sänkte våra krav ett par hack skulle det finnas lite mer tid. Att fundera över vad som faktiskt MÅSTE göras; städa, laga mat, tvätta och fördela det på ALLA famljemedlemmar kanske inte är en så dum idé. Till och med en treåring kan ju dammsuga och plocka upp sina leksaker. Då är det väl inte för mycket begärt att de äldre barnen också gör det?

Jag hävdar att det är vårt eget fel att barnen inte hjälper till och att vi får skylla oss själva! Vi måste ställa krav på samtliga som finns i bostaden att dra sitt strå till stacken. Att ha varsin tvättdag, att dammsuga en gång i veckan, att fixa disken en gång i veckan – det är inte att begära för mycket. Tvärtom är det ett led i uppfostran och något de måste kunna när de ska klara sej själva.

Det är skitjobbigt att tjata på ungar om allt som ska göras. Men det kan man också lösa. Med hjälp av en stor whiteboard på en väl synlig plats, skriver man upp hur veckan ser ut. vem som ska göra vad och när och vem som har träning, tävling mm. En tydlig struktur som gör att alla vet var resten av familjen befinner sej och tydligt ser vem som ska göra vad.

Jag är väl medveten om att livet kräver mycket och att det många gånger känns som man ska drunkna. Jag var utbränd. I tre år var jag sjukskriven och riktigt illa däran. Det hände att jag somnade stående, inte hittade till närmaste butik eller visste vad jag hade för personnummer. Jag var sjuk! Det kan bli så med en skilsmässa och två barn med 10 olika diagnoser. Visst. Men det mesta var faktiskt mitt eget fel. Jag hade för höga krav på mej själv. Att inse att man gör sina egna val tog tid, men det var inte förrän jag förstod det som jag kunde bli frisk.

Att få barnen att hjälpa till och plocka undan en massa saker som jag trodde var ”måsten” hjälpte långt. Att be om hjälp, det är svårt men ofta nödvändigt. Ibland måste man också välja bort svåra saker som en del vänner. De som är riktiga vänner ser att man inte orkar just nu och finns kvar när man har orken igen, de andra behöver man faktiskt inte… det finns många energitjyvar runt oss.

Man jobbar som en galning och när högarna hopas sej jobbar man några extra timmar. Man kanske inte vågar säga nej, i rädsla av att bli ansedd som obekväm och besvärlig. Men vi har en arbetslag som vi kan slå tillbaka med när man inte orkar mer. Å ibland kanske man tom måste fundera på att byta jobb. Jag kommer aldrig mer att kunna jobba 100%, så är det bara. 

Att sänka kraven hemma kan också behövas. Det måste inte vara prefekt och dammfritt i varje hörn. Så här inför jul fejar vi hejvilt och allt ska vara perfekt för att få den perfekta julen. Om den perfekta julen innebär en slutkörd mamma med disktrasan i näven och kräkfärdig av trötthet, så har väl de flesta lyckats. Jag vet att jag låter väldigt elak och sarkastisk, men det är så här det verkar se ut i de flesta hem just nu. Helt galet om ni frågar mej!

Ett hem ska var en plats att trivas i och få ny energi i. Inte ett ställe där man är nån slags hemhjälp utan betalning. Vi måste hjälpas åt! Vi måste bry oss om varandra och varandra behov. Det finns alldeles för många trötta mammor som andas in en extra gång innan de öppnar ytterdörren och som kanske åker en extra station med bussen för att få vara ensamma en liiiten stund till. Det tragiska är att de här mammorna tror att livet ska vara så. Att det inte finns något alternativ.   

Man måste se sitt värde och inse att de krav man ställer på sin familj är en stor del i deras uppfostran, inte ett straff. Alla vill ju trivas hemma. Alla vill ju att hela familjen ska må bra. Det finns bara en som jag – det finns bara en som du. Vi måste vara rädda om oss! Kanske kan vara bra att tänka på nu när ett nytt år närmar sej. Man kanske skulle göra vissa omprioriteringar för att få ett lugnare liv?

Jag har redan gjort det – gör det du med!

.