Ligger och gosar med Baileys tidigt i morse när Martin helt plötsligt ropar: Kan du komma ner, vi har vatten i källaren igen! Jag orkar inte ens reagera… jag bara suckar och kliver ur sängen. Så var det dax igen…

När jag kommer ner ser jag att det är ca 2-3 cm vatten direkt under hålet som vi kliver ner igenom. Vi kollade i måndags och då var det snustorrt, så på bara drygt ett dygn har det runnit in ordentliga mängder. Men det är inte överallt, utan bara på en yta av kanske 5 kvadratmeter den här gången.

8.20 ringer jag till min pappa och ber honom komma över med deras vattendammsugare. Någon timme senare har vi sugit upp ca 100 liter. Vi sätter oss och fikar, jag äter frukost och sen kolla vi ner igen och konstaterar att det runnit till en del igen. Vi tömmer ytterligare ett par hinkar vatten och nu får det stå och torka upp. Fläkten och avfuktaren går för fullt och vi tömmer i den takt vi hinner. Dammsugaren står redo att användas vid behov.

Förra året blev allt förstört; fotoalbum, julgrejer, leksaker mm. Då köpte vi plastbackar som vi ställde på tegelstenar mm. Så den här gången är iaf inget förstört, något lärde vi oss… Det är andra året vi har översvämning och det är andra året med de här snömängderna. Vi har ingen avrinning på vår gata utanför, så ett samtal till kommunen hanns också med. Vi vill ha en vattenbrunn så vattnet kan rinna ner någon annan stans än i vår källare, men T Hall på kommunen menar på att det inte finns pengar till sånt.

Jag har tjatat på kommunen i snart 17 år om detta, förrut för att förebygga risken till översvämning – nu för att inte behöva få det igen. Vattenpölen utanför är gigantiskt och konstant. Kommungubben har varit här och tittat flera gånger och lovat en massa, men inget har hänt. Så nu drar vi det ett varv igen, Mr Hall på Botkyrka Kommun…. Be Ware…

.