9 år! Tänk att min Martin stått ut med mej i hela 9 år och till och med ville gifta sej med mej! Han har en ängels tålamod min älskling  🙂

Vi tittar ofta på varandra och undrar hur i hela friden detta gick till. Varje månadsdag känns som ett under. Vi som bägge två hade gett upp tanken på att leva tillsammans med någon. Så helt plötsligt efter många års bekantskap öppnades våra ögon och sen gick allt väldigt snabbt. Eller ja, inte allt… förlovningen och bröllopet tog ganska långa tid. Men från att vi kom överens om (så var det faktiskt) att testa att vara tillsammans, tills han flyttade in tog det typ två veckor… Vi säger att allt var Seniors fel som tyckte att Martin kunde stanna när han ändå var här så mycket.

9 år är en ganska lång tid. Ibland känns det som vi alltid varit tillsammans och ibland känns det som vi träffades igår. Jag tror att nyckeln till att vi har det så bra är att vi pratar mycket och har roligt. Vi skrattar otroligt mycket! Martin är min totala motsats. Han är lugn, det är inte jag… han har jordens tålamod, det har inte jag… jag gillar att pyssla runt hemma, det gör inte han… han gillar att laga mat, det gör inte jag… jag är impulsiv, det är inte han… och en massa annat. Vi kompletterar varandra men även om vi är olika så har vi samma värderingar och det tror jag är viktigt. Dessutom respekterar vi varandra och varandras fel och brister.

Vi har fortfarande inte bråkat, knappt ens tjafsat faktiskt. Vi konstaterar snabbt att vi inte tycker lika och så får det vara så. Men det mesta tycker vi lika om, så inte ens den situationen brukar uppstå. Man kan vara passionerad utan att bråka  🙂

Å nu är vi alltså gifta! Hur gick det till?! Jag som inte skulle gifta om mej är gift! Å kul var det! En av de bästa dagarna i mitt liv faktiskt! Inget komplicerat, bara vi och familjen. Precis som vi ville ha det. Rosa brudklänning. Perfekt för oss!

Så nu kör vi mot tvåsiffrigt! Jag tror faktiskt att detta är för livet. Något väldigt extremt måste hända för att vi två ska lämna varandra. Men man vet ju aldrig… Martin är en av de tre männen i mitt liv, oj… fyra! Får inte glömma Baileys! Min familj är det finaste jag har förstås!

Ja, jag är lycklig! Man kan faktiskt bli det, även om det kändes omöjligt för 10 år sedan. Å även om man har ett gäng sjukdomar att tampas med. Med lycka menar jag harmoni, lugn och tillfredsställelse. Jag har ett väldigt bra liv! Vi har inte mycket pengar, men tillräckligt. Inget flaschigt hem, men tak över huvudet. Vi har rikligt med kärlek och nära till skratt. Det är lycka för mej!

Grattis älskade Martin på vår dag, nu kör vi mot framtiden!