Blå Jungfrun ligger mittemellan Oskarshamn och Byxelkrok på Öland. I år fyller den lilla nationalparken 100 år, men jubileumsturen som vi skulle åka med på blev inställde pga regn. Vi trodde att det var kört när vi fick veta att det skulle komma en ny chans. Ville vi åka med? OM vi ville!

Jubileumsturen på söndagen blev alltså inställd, men på onsdagen fick vi en ny chans. Taggade till tusen rullade vi ner husbilen till hamnen på tisdagen efter jobbet, för att stå närmare båten. Matsäcken från söndagen fräschades upp lite och sen var vi redo. Till slut försvann regnmolnen och på tisdagen vaknade vi till sol för första gången på länge. Vid 8.30 gick vi den korta biten till båten, där vi träffade Fredrik som skulle köra oss ut till ön.

Förutom oss så var det kanske 20 personer till, i alla åldrar. Det går absolut att gå runt på Jungfrun med små barn, men då ska de vara vana vid att gå – för det går inte att åka vagn där. Å det gäller faktiskt för alla, man ska ha en hyfsad grundfysik och kondition. Det är nämligen 3 kilometer över stock och sten, det är en jobbig med himla rolig promenad. Detta ska man vara medveten om.

Båten tar ungefär en timma, där finns inget att göra eller köpa på vägen och man ska helst inte använda toaletten. Istället kan man njuta av den härliga utsikten och vila benen lite, innan äventyret kör igång. Vi tog såklart en massa bilder, det går inte att låta bli. Vi framme finns ingen hamn eller brygga, båten lägger till där den kan beroende på vinden. Den här gången och även de andra gångerna jag har varit här klev vi i land på den södra sidan. Strax nedanför labyrinten, som ni kanske sett på bild.

Vi hoppade i land, fick lite information från guiden på ön och började sedan vår vandring. 3 kilometer är som sagt inte särskilt långt, men här blir det en utmaning som tar ett par timmar. Det finns en röd och en blå sträcka, den blå är något längre och en rejäl utmaning, men längs den får man verkligen se allt som ön har att erbjuda. Så den tog vi såklart. Den röda är lite lättare, men fortfarande inte helt enkel. Bra skor som sitter fast ordentligt på foten är absolut nödvändigt, samt oömma kläder. Det är inte helt fel att ha något på skallen heller, vid sol och en vattenflaska. Vi hade även packat ner en liten matsäck, trots att tiden skulle bli knapp.

Vi började vid labyrinten och följde sedan leden via ”kyrkan”, bautastenarna, jungfrukammaren, Lervik, Sikhamn, jättegrytan, stenbrottet och resterna av den gamla järnvägen. I Lervik tog vi en liten paus för att äta matsäcken, som smakade så otroligt bra just där och då. Därifrån är vandringen lite lättare, så vi ville ha det värsta gjort. Där finns dessutom ett bajamaja, som jag passade på att utnyttja – det finns två på hela ön typ. Lervik är min favoritplats på ön, de rödfärgade helt kala klipphällarna mot havets blå färg är så otroligt vackra. Jag kan åka hit hur många gånger som helst!

Under åren har jag pratat om Blå Jungfrun massor med gånger och sagt till Martin att vi måste fixa så han får åka dit. Nu blev det så och jag var lite rädd att jag hade hajpat ön lite för mycket. Men han blev faktiskt lika förälskad i ön som jag varit sedan mitt första besök här. Det är en helt magisk plats, som har mycket att erbjuda för den som kommer på besök. Dessutom med en mängd historier och myter.

Det är alltså hit som häxorna kommer på skärtorsdagen för att dans med djävulen, enligt sägnen. Och det sägs också att om man medvetet tar med sej något från ön, så drabbas man av olycka. Ni anar inte hur många stenar som länsstyrelsen får skickat till sej varje år… Folk som tagit med sej och nu vill ha hjälpa att återbörda stenarna till ön.

Jag har såklart aldrig tagit med något här ifrån, men den här gången var hon inte särskilt god mot mej ändå. Först ramlade jag, utan någon egentlig förklaring. Sen blev jag spetsad av en gren som sprättade upp en bit på benet, så blodet rann ordentligt. Då det inte slutade blöda, fick jag fråga en familj som vi mötte om de hade plåster. Det hade de och jag kunde iaf fortsätta utan att det rann ner i skon.

3 timmar är tajt, iaf om man ska både fota, filma och njuta. Så njuta fick vi hoppa över den här gången. Vi gick sträckan så fort vi kunde, åt snabbt och fortsatte att gå – ändå kom vi tillbaka precis innan båten skulle avgå. Martin hann gå på toa, men mer tid än så hade vi inte. Att dra fötterna efter sej går alltså inte, det är därför man behöver ha en viss grundkondition. När jag varit där förut har vi haft nästan obegränsat med tid, då det bara varit vi på båten. Så om ni åker dit, eller rättare sagt NÄR, se om ni kan ta någon av turerna som har ett längre stopp. Det kan ju vara er ända gång på ön, då ska ni såklart njuta av turen ordentligt.

Klockan 13 satt vi på båten tillbaka, efter ett helt fantastisk besök. Många sov på tillbakavägen, både stora och små. Väl i land igen lät vi de andra kliva av innan vi gjorde en kort intervju med Fredrik som kört oss. En himla kul personlighet som verkligen vigt sitt liv till både Blå Jungfrun och sin fina båt. Ska ni åka till ön så kolla upp Solkustturer. Åker ni från Byxelkrok, så är det med Fredde.

Som sagt; jag har varit på ön flera gånger och kan åka hur många gånger som helst. Det är lite som att gå in i en saga. Martin har varit där för första gången nu, och har heller inget emot att åka tillbaka. Den gången kanske mer för att njuta, än för att springa varvet runt och fota.

Är ni det minsta nyfikna på Blå Jungfrun och sugna på att åka dit är det såklart nu ni ska göra slag i saken. Nu när ön firar 100 år som nationalpark. Jag lovar att ni inte kommer att ångra ett besök, det är helt fantastiskt. Det kommer såklart en film, vi ska bara få tid att sätta ihop den 🙂

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube