Över all förväntan!
Var arg som ett bi när jag dängde igen dörren hemma och åkte iväg till Tumba Gymnasium. Ungefär allt var fel…
Kom fram och vaktmästaren hade redan varit där och öppnat. Härliga M hade redan börjat kolla in den nya möbleringen för att memorera den så vi kunde ställa tillbaka allt senare. Men det gick ju förståss inte att komma ihåg allt, så det blev till att rita en skissa istället. Varför ska de möblera om matsalen nu när vi lärt oss hur det ska vara? Va?
Säljarna började drälla in, alla utom en var på plats när vi öppnade. Kön ringlade sej låååång när vi slog upp dörrarna. Härligt! Då har iaf marknadsföringen fungerat! Vårt bord var som vanligt proppfullt, vi som inte hade så mycket att sälja… eller hur??? 2 timmar senare var vi iaf nästan 600 spänn rikare, det trodde jag absolut inte. Å när vi packade bilen igen var där mycket färre grejer. Inne i förrådet är det nästan dansgolv nu 🙂
Hem käka sallad och en lur på soffan. Jag i den ena, bästa kompisen i den andra, Baileys i fåtöljen. Medan Martin pysslade med sitt och Junior satt framför datorn. Junior skötte cafeterian superbt och tjänade nästan 300 spänn på egen hand. Senior jobbar idag, så han tjänar också pengar = alla nöjda och glada 🙂
Baileys var nog den som var gladast idag – att vi faktiskt kom hem igen! Han har väl legat och sovit i min säng hela tiden och blev alldeles galen när vi kom hem.
Visst är han väl världens sötaste terrier?