Gårdagen var en enda lång plåga. Men jag överlevde, jag överlever alltid…

Vi fick låna ett nytt batteri till bilen, så nu behöver vi inte använda startkablar. Ska fixa ett nytt batteri nästa vecka. Efter 7 maskiner fulla med tvätt hittade jag till slut botten i tvättkorgen… bara en sån sk kan ju göra en lycklig… men nu är den inte tom längre… Näringsintaget igår var katastrofalt, jag åt inget alls förrän vid 14-tiden. Då hade jag hunnit gå en promenad med Baileys och fixat en massa hemma, borde alltså varit ganska hungrig – men det var jag inte. Så det blev ingen frukost, bara en väldigt sen lunch. När vi var och handlade köpte vi varsin godispåse som slank ner väldigt lätt medan jag fixade med auktioner på Tradera. Middag blev det vid 20-tiden bestående av avokado och räkor… och ett glas vin! Preciiiis när jag ska ta första klunken så ringer Junior och ber mej hämta honom, han skulle åka med sin tränare hem – men när han kom ut ur duschen hade hon redan åkt… schysst…

Jag var låg, riktigt låg, hela dagen igår. En känsla jag dagligen hade förr, men inte känt på länge. Förr var jag van vid motgångar, det var lixom så mitt liv var. Nu när jag haft det lugnt ett tag, hela 3 månader faktiskt, är det svårare att konfronteras med problem. Minsta lilla grej och jag gå i backen totalt. Jag var sjukskriven pga utbrändhet i tre år för ganska länge sen, och jag märker att jag inte klarar stress alls som förr. Det är riktigt frustrerande. Då blir jag rädd för stressen och stressad pgs rädslan om ni fattar vad jag menar…

Det är bättre idag. Idag händer något viktigt för oss alla, jag bara hoppas att allt ska klaffa. Om bara några timmar vet vi… då ska ni också få veta…

.