Det finns nog lika många sätt att gå ner i vikt som det finns kvinnor i Världen…

Jag har egentligen aldrig haft problem med vikten och innan jag började på VV hade jag inte ens bantat som vanligt folk. Enda gången jag tyckte det var dax att snabbt ta bort några kilon var när brudklänningen skulle på, så då blev det någon slags soppa under ett par veckor. Alltså var jag bantar-oskuld när jag klev in på VV första gången.

Anledningen var att tre täta graviditeter satt sina spår och att jag i stort sett levde på limpmackor. Jag hade i mitt tycke 10 kilo som skulle bort och min mamma hade positiva erfarenheter av VV. En dag när jag var ute och gick ringde hon mej och sa att jag skulle skynda mej till Tullinge, så skulle hon gå med mej och dessutom betala 🙂 Hon är gammal guldmedelm och har alltså gått i mål en gång, men hade fått ”återfall”.

På 5 månader hade jag tagit bort 11.4 kg men var inte nöjd. Jag skulle bara ta liiiite till… det gick inte. Jag började gå upp i vikt istället och blev frustrerad. Då hade jag redan börjat jobba som vägare och tyckte det var kul. Hur jag än slet så ville min kropp inte väga det jag ville, så det fick bli att sluta på 6,5 kg minus. En vikt som gick att hålla flera år, tills superstressen Orvar dök upp och sabbade allt. Då gick jag sakta men säkert upp i vikt igen, inte allt… men lite i taget.

Baileys blev en del av lösningen, med honom var jag iaf tvungen att gå ut och röra på mej. Juniors omsättningsfel var också en ”bra” grej på så sätt att jag var tvungen att laga riktigt mat och tänka på innehållet. Han kunde inte äta mat med för mycket fett eller kolhydrater. Ändå gick jag upp… Stress påverkar mej mer än något annat. Jag åt rätt, kanske lite för stora portioner, och rörde på mej – ändå gick jag inte ner något. Stressen kunde jag tyvärr inte rå på, eftersom det mesta handlade om barnens sjukdomar och trassel i skolan.

Så det är inte förrän nu, när jag bad Martin ta tag i det som det funkar. Jag har fått lugnt i mitt liv, sommaren har varit fantastisk. Jag gör matsedel för en vecka i taget, han lagar, mäter upp och tom lägger på tallriken åt mej så mycket som jag får äta och sen räknar han och skriver upp allt åt oss båda. Det är lixom det som gäller för mej och för de flesta andra. Det är därför VV funkar!

Det handlar egentligen bara om sunt förnuft att inte ta in mer energi än man gör av med. Då måste man skriva upp, det går inte att komma ihåg även om man tror det. Vill man testa nutrilett, modifast, herbalife eller vad alla dessa preparat nu heter; gör det då. Men ska ni leva på ett pulver hela livet – eller vill ni faktiskt kunna äta mat? Det är upp till er. Viktväktarna funkar – så är det bara. MEN det är ingen snabb-fix! Det tar tid att lära in nya vanor, men då klara man också att hålla sej till vanorna under en längre period och kanske få förmånen att leva längre, se barnen växa upp, gifta sej och skaffa egna barn… Det kan det väl vara värt, även om det inte kommer gå jättesnabbt?

.