När det var som jobbigast kommer det fram en gubbe och börjar gapa på oss om hur vidrig han tycker Göran Hägglund är. Han kallar vår partiledare för sprattelgubbe och en massa annat.
 
Han uppfattning är att Sverige är fantastiskt, att Persson är en ypperlig partiledare och landsfader och att det skulle vara katastrof om vi byter regering. Han var mycket otrevlig.
 
När jag frågar var det är som är så bra med att leva och bo i sverige hittar han inget svar och när jag då berättar om vår väntan på ambulansen igår – anklagar han mej för att ljuga! Det var fel läge att säga något sånt till mej. Så jag berättade i korta ordalag vad som hänt, om att mamma gjort illa bägge fötterna och vi väntat på ambulans i närmare 3 timmar – han säger fortfarande att jag bara ljuger för att få röster.
 
Behöver jag säga att jag höll på att klippa till gubben. Men jag överlåter honom till en kollega och tar hand om en annan man istället. Som istället berättar att han nu byter parti till KD pga vår fantastiske partiledare som blivit så duktig och vuxit i kavajen. Jepp, säger jag – tala om det för han där…!
 
Det gör man nr 2 och jag är i princip säker på att slagsmål ska utbryta. Greppar telefonen och är på väg att ringa polisen. Men då avlägsnar sej man nr 2. Gubben nr1 är på mej igen och trakasserar.
 
Någon känner senare igen honom som en av sossarna som står bakom min valstuga och att han tidigare varit runt till alliansen och skapat oreda.
 
Det sista jag sa till honom var: Hur kan du som inte ens känner mej, kalla mej för lögnare? Mycket osmakligt!
 
Jag var så förbaskad och kränkt efteråt. Att han tror att man ljuger om en sån sak, som hänt mej så nyligen och när min mamma dessutom ligger på operation. Hur skulle jag kunna hitta på något sånt???