Flickor som skär sej
Lyssnar just nu på en intervju som Malou von Sievers har med en tjej som skurit sej tidigare. Hon och hennes mamma berättar hur det var och hur de tog sej ur det. Man liknar det vid ett missbruk och jag tycker det är fruktansvärt.
Jag har detta själv i min närhet och man känner sej så hjälplös. Precis som mamman i programmet säger så vill man bara ruska om ungen och säga till på skarpen. Men hon säger också att man måste våga säga NEJ. Man orkar ju inte hur mycket som helst varken som mamma, familj eller vän.
Jag hoppas samhället blir bättre på att hjälpa de här tjejena och deras familjer – nu är hjälpen väldigt dålig om den överhuvudtaget finns…
2 svar på ”Flickor som skär sej”
detta fenomen har spridit sig som ringar på vattnet. Sån panikskrik på hjälp…att bli sedda.
Just hjälplösheten är jobbig
*kram*
skar mig mycket när jag var yngre, men hittade en väg ur det. Var även med i reportage både i en dagstidning och Allas veckotidning för några år sedan. Jag tycker det är viktigt för andra unga tjejer att veta att dom inte är ensamma och att det GÅR att komma över det, med hjälp. Men det är hemskt. Det är som en drog och svårt att ta sig ur..