Efter alla mina år i ”viktbranschen” ser jag tydligt när ”säsongen” för viktkampen kör igång. Till att börja med märks det på hur många som är inne och kollar mina veckomenyer. Det är alltid många som kollar bloggen varje måndag, men nu är det väldigt många. Nu är det alltså dax! Dax för om- eller nystart – jag kallar det helst för att köra upp på banan igen och fortsätta framåt.

Genom att kalla det omstart blir viktresan något man halvt om halvt misslyckats med. En nystart gör man när man halkat av banan rejält och varit borta länge. Om det bara är under sommaren man kört i diket är det varken eller… låt oss ist säga att man kört av banan lite och nu ska köra upp på vägen igen och fortsätta framåt. Lära av det som hänt, stryka ett streck och köra framåt!

Att få in nya rutiner som dessutom ska bli hållbara är inte så enkelt, men det går! Det är jag ett levande bevis på. Jag har skrivit in mej på Viktväktarna en enda gång, det var för exakt 18 år sedan i tisdags. Jag har halkat av banan mängder med gånger, men jag har alltid kört upp på vägen igen. För mej är ett snedsteg inte ett misslyckande, utan en lektion i hur man inte ska göra. Å jag har behövt ganska många lektioner… och behöver fortfarande. Under 18 år kan man trilla av vägen ganska många gånger även om man ”vet” hur man ska göra. Jag har ju trots allt jobbat på Viktväktarna…

Mina knep efter alla år, och efter 14 år som sk Guldmedlem, är just att inte börja om, utan att fortsätta framåt. Det blir en mental grej. En annan är att planera, att ha veckomenyer och skriva in i kalendern när man ska träna eller kanske tom ta en promenad. På så sätt planerar jag in mej, en date, ett möte, kalla det vad ni vill – jag gör plats i kalendern för det viktigaste i mitt liv – mej! MEN får jag förhinder så försöker jag inte att kompensera det, jag fortsätter bara framåt. Precis som jag inte bannar mej själv när en dag går åt skogen. Det är inte så att om jag äter alldeles för mycket en dag, så äter jag inget nästa – nope, jag lär av misstaget, stryker ett streck och fortsätter framåt.

Många pratar om SMART – Specifikt, Mätbart, Attraktivt, Realistiskt, Tidsbestämt. Den är bra, men T funkar inte för mej, det bara stressar mej och stress är det sista jag behöver som fd utbränd. Men att formulera ett specifikt mål är förstås bra, men för att göra det får vi hoppa över några bokstäver och gå direkt till R – Realistiskt. Man kan inte sätta ett viktmål på 50 om man är 180 cm lång. Jag brukar rekommendera att sikta på översta BMI och sedan känna efter kilo för kilo och stanna där det känns bra. Och nu behöver ni inte skicka arga mail till mej, jag vet att BMI inte är en perfekt måttstock, men det är ett sätt och det sättet som WHO och VV använder. Vi går tillbaka till M – Mätbart, hur jobbigt det än är – ta förebilder. Alltså bilder när ni är som störst. De är inte roliga att ta, men så värdefulla efter ett tag och särskilt när vågen står still. Och mät er, på utandning  🙂

A – Attraktivt – sätt upp ett mål. Och då menar jag inte viktmål, utan en belöning vid slutet. Det ska locka rejält och göra det värt insatsen. Du måste hitta DIN morot. Det kan vara en resa, ett klädesplagg eller helt enkelt bara att slippa mediciner eller risk för sjukdom. Vi kan prata lite om T – Tidsbestämt. Jag gillar inte att sätta tidsbestämda mål. Alla går ner olika snabbt och många jämför sej med andra. Hur snabbt just du går ner i vikt beror på hur mycket övervikt du har, din sjukdomsbild, om du varit tjock länge, är man eller kvinna, hur stor din muskelmassa är och en massa annat. Att då sätta upp ett tidsbestämt mål blir i mina ögon bara konstigt. Och stressande.

Jag siktar på att gå ner 2 hekto i veckan, när jag är riktigt ”duktig” – det är rimligt för mej. Martin kan snitta 1-2 kg i veckan när han sköter sej perfekt, men missköter han sej går han upp snabbare än mej också. Skulle jag sätta ett tidsbestämt mål skulle jag förmodligen bara bli besviken och det är roligare att vara glad – alltså gläds jag åt minsta minus och struntar i takten! Jag skulle vilja nå min målvikt igen till nyår då vi åker på semester, det är just nu 2,5 kilo dit. Vi får väl se om det går… Japp, även vi guldmedlemmar trillar dit och behöver köra upp på banan ibland igen  🙂

Mitt råd till dej som nu ska köra igång igen är alltså att inte se det som en omstart. Du var bara ute på något sidospår ett tag och ska nu köra upp på rätt väg igen och fortsätta framåt. Ta det i DIN takt. Ingen stress, man måste ju trots allt ha ett liv också med oförutsedda händelser, födelsedagar och en massa annat. Gör så gott du kan och banna dej inte när det går åt skogen. Sätt ett realistiskt mål, det ska ju trots allt gå att hålla senare också. Å gör detta för resten av livet – så slipper du stå där igen efter nyår eller efter nästa sommar och fundera på den där omstarten igen… Livet går upp och ner och det gör viktresan också – och det är faktiskt felstegen vi lär oss av.

Vill ni ha lite hjälp på vägen så får ni gärna följa mitt liv som Guldmedlem på instagram @marlenerinda och kolla in mina veckomenyer här på bloggen. Där finns mycket gott! Alla recept är tagna från Du i Fokus, kika in där och rulla ner lite på sidan så ser du läsarnas favoriter. Lite kul att se vad folk gillar faktiskt. Alla recept är med uträknade SP för oss Viktväktare.

Å du, det är ok att köra av banan lite då och då – så länge man kör upp igen. Det är aldrig helt kört!