Vigseln blir som ni vet bara för familjen. I rosa klänning, på hemlig ort och än så länge hemligt datum. Inte för att vi är särskilt hemliga utan mest för att jag absolut inte vill råka ut för en möhippa. Så fixa inget sånt är ni snälla, jag vill helt enkelt inte!

Festen däremot blir för fler! Många fler hoppas vi och nu har ytterligare en pusselbit trillat på plats. Igår var jag tillbaka i Småland med bilen, verkstan skulle fixa det sista efter älgkrocken. Under tiden fick jag låna en bil och drog iväg till Ullared.

Där inhandlades engångsgrejer i mängder. Nu säger säkert nån att det inte är värdigt ett bröllop att ha papperstallrikar och plastmuggar. Men vi ska vara ute och många kommer att vara barfota. Då känns det smartast att undvika porslin och glas. Vi kommer att sitta på marken, ligga i poolen, äta grillat och bara ha mysigt. Det blir väldigt enkelt.

Det fanns inte så mycket att välja på, men rosa tallrikar fanns, så dem tog jag och sen allt annat i samma färg. Champagneglas med rosa fot förstås!! Tyvärr fanns det bara röda hjärteballonger, men vi kan säkert hitta rosa nånstans också. Det fanns bara vita dukar, men jag hittade en slags löpare med silverpärlor i som blir perfekt att lägga ovanpå duken. Med lite rosa serpentiner blir det nog bra.

Temat är alltså rosa, om någon missat det. Martin får dock välja själv vilken färg han vill ha på sina kläder. Tror inte han väljer en rosa kostym… men man vet faktiskt inte med honom  🙂

Så nu är frisör och makeup bokat, vi har ringarna och jag tror att jag vet vilken klänning jag ska ha. Vi vet vad vi ska äta och dricka och har något att äta och dricka på och med. Vigseldatumet är bestämt, men fortfarande är inte platsen bokad. Så fort vi vet när bröllopsresan är, så har vi även ett datum för festen. Resorna är inte släppta än, så detta hänger dock väldigt mycket i luften och är inte mycket vi kan göra något åt. Å efternamnet… orkar inte ens tänka på det…

Men vi är iaf ytterligare en pusselbit närmare och det börjar faktiskt kännas på riktigt på nåt sätt. Jag har fortfarande svårt att se mej själv stå brud igen, men men… jag vänjer mej väl vid tanken nån dag. Trodde ju att jag skulle leva ensam resten av livet…