Det är måndag igen, eftet en riktigt helvetesvecka både psykiskt och fysiskt. Måndag betyder vägning och målet var att stå still. Jag har inte haft särskilt stor koll på maten, men gått en jäkla massa. Resultatet? ETT HEKTO NER!!!

Jag är supernöjd och kan nu fortsätta framåt/neråt igen. Den här veckan är betydligt lugnare, bara nåt litet på torsdag och söndag tror jag. Har faktiskt sagt ifrån en massa grejer både pga trötthet och dåligt humör. Det mesta går emot oss här hemma just nu, så humöret är nere vid skorna. Den här veckan ska därför gå åt till att jobba undan, äta bra mat och gå promenader. Jag hoppas få svar på magnetröntgen och få veta vad som är fel på knäna. Nåt litet fel som är enkelt att fixa är önskan, inga krångliga grejer som kräver operation tack! Jag har tagit mina piller i tre veckor nu, men har fortfarande nästan lika ont. Nåt är generaltok!

Planen till nästa måndag är att ta 4 hekto, det är dubbelt mot vad jag brukar ha som snitt… men det kan gå om jag får sova och må hyfsat bra. Å då är jag nästan tillbaka på normalvikt och inte övervikt. Skönt att snart vara tillbaka efter att ha kämpat hårt med vikten hela sommaren, till skillnad mot de flesta andra som släpper allt då. Förra året vid den här tiden vägde jag tre kilo mindre och var på väg mot min drömvikt. Så kom operationsdagen, konvalencens och träningsförbud och nu knäproblem sedan i april. Jag som trodde att jag skulle vara i mitt livs bästa form den här sommaren. Så blev det inte…

Men det är bara att kämpa på. Motgångarna är många, men det är jag van vid. Man kan ju inte bara ge upp! För vad händer om man ger upp? Jo, då står man snart där igen med övervikt och kilona kommer snabbt när man mår dåligt! JAG ska vinna, inte övervikten! Martin och jag kämpar tillsammans. Om 135 dagar är vi tillbaka i Gambias värme på den ljuvliga vita stranden, då ska vi må bra och känna oss i form. I bästa fall är vi bägge på vår målvikt då… häng med så får ni se  🙂