Först blev det en snabb promenad med Baileys med knästödet på. Det gör ont att sträcka knät och med stödet på går inte det full ut och knät får samtidigt avlastning. Snart skulle jag få förklaringen på varför jag inte kan sträcka det utan smärta. Lite otroligt ändå att de knästöd jag fick när jag var typ 14, fortfarande passar  🙂

Sen var det dax för första daten, för en gångs skull var jag ute i god tid. Min kiropraktor vet att jag haft ont på framsidan av knät och gav mej träningsförbud redan i slutet av april. Överkroppsövningar och promenader var ok, inget annat. Nu berättade jag att värken även sitter i knävecket numera och gör för jäkla ont. Han klämde, kände, tryckte och satt till slut ackupunkturnålar i knävecket. 

Jag fick nya förhållningsorder; noll träning! Bara promenader. Muskeln längst in i knät är rejält inflammerad och tre gånger så stor som den andra. Jag måste ta det lugnt, annars blir det som förra gången och inflammationen kan sprida sej. Förra gången blev det nästan hela kroppen, tom munnen tog stryk – det ska inte hända nu. För att underlätta för min läkare fick jag en liten lapp med diagnoserna på knät från Kiropraktorn. Bra bra, så slapp jag förklara och slapp nya tryck och kläm.

Hem, äta lunch och sen iväg till nästa. Jag bor granne med en vårdcentral, men de tog mej inte på allvar när jag var riktigt sjuk så det blev bojkott av dem. Nu åker jag istället 3-4 mil bort, där jag har min kära Doktor Kompis som hjälpt mej med hur mycket som helst och som jag är enormt tacksam för. Jag var tydligen väntad, för dörren öppnades irekt när jag kom.

Jag lämnade fram lappen, han läset och frågade vad Kiropraktorn tyckte skulle göras nu. Magnetröntgen och jäkligt starka antiinflammatoriska tabletter, svarade jag. Ok, sa han och började skriva. Sen ville han ändå känna lite, men inte så mycket, och kunde konstatera att de tyckte samma sak. Han kollade även igenom mina prickar och fastande för ett par som han vill ta bort direkt och jag pekade på dem som jag ville ta bort. Det ska jag komma tillbaka för att fixa om några veckor. Han lyssnade på hjärta, lungor och allt det där andra obligatoriska som ska göras och skrev sedan ut en massa nya mediciner. Under tiden  hann vi avhandla familjernas mående, älgkrocken och allt annat som hänt sedan sist.

Så nu är det alltså en hel del vila som gäller, men promenader får jag alltså ta med stödet på för att avlasta. Knät ska dock stretchas lugnt och fint. Jag ska inte vara rädd att sträcka på det även om det är obehagligt. Sen blir det smärtstillande och antiinflammatoriska tabletter ett tag framöver. Medicin som jag förr har gått upp i vikt av och nu får jag inte träna heller… blir till att ha extra koll på maten alltså. Men ju snabbare knät blir bra desto snabbare är jag igång igen. Hoppas bara att magnetröntgen inte hittar något mer…

Så imorrn blir det en tur till centrum och hämta mediciner och samtidigt ska jag klippa mej. På torsdag väntar en mingelmiddag i Stadshuset med anledning av Eurogames. Dax att ansa manen lite alltså och leta fram en klänning som döljer volangerna. Nu kör med andra ord hösten igång! Roliga inbjudningar börjar trilla in  🙂