Som ni vet har vi haft mycket cancer runt oss under det senaste halvåret. En närstående har bröstcancer och har gått igenom cellgiftsbehandling senaste månaderna, flera anhöriga och bekanta kämpar på sitt håll och själv utreds jag.

Vi har varit helt öppna med min utredning och då får man en väldans massa konstiga kommentarer. Säkert bara av välmening, men ibland blir det väldigt fel. Jag är som sagt ”bara” under utredning och nu vet jag ju att jag just nu är cancerfri, men kanske inte nästa månad… Jag har bekanta med cancer som får en massa konstiga kommentarer, min närstående har dock klarat sej från det.

Jag får mängder med ”råd” på både bloggen, instagram och via mail om dieter och kost. Man ska utesluta både det ena och det andra eller börja med det ena eller andra… det är oljor hit och glutenfritt dit. Jag kan lova att både den som har cancer och som utreds för det har koll på precis varenda kostråd som finns! Vi behöver inte fler!

Att ge tips om olika behandlingar är inte heller välkommet, vi har kollat upp alla där också. Överhuvudtaget så behöver vi inte några goda råd! Det skulle heller aldrig falla mej in att prova allt som föreslås, vissa är ju direkt skadliga, jag lyssnar på min/mina läkare!

Jag vill heller inte veta hur din vän eller anhörig dog i cancer, vilken cancer det var, hur lång tid det tog eller hur plågsamt det var. Hur skulle en sån kommentar hjälpa undrar jag?

Jag får ofta höra ”lycka till”, när jag ska på ytterligare en undersökning. ”Lycka till”… med vad? Kanske är mer passande att säga att man tänker på mej? Överhuvudtaget så är just den meningen väldigt bra oavsett vad det gäller faktiskt ”Jag tänker på dej” – det är ju nästan det finaste någon kan göra faktiskt.

Så vad ska man säga då? Man kanske inte behöver säga så mycket? Jag finns här för dej. Ska jag köra dej? Behöver du hjälp att dammsuga/röja/gå med hunden/hänga tvätt/passa barnen? Allt som man själv tycker är jobbigt när man är frisk är skitjobbigt när man är sjuk. Jag som ”bara” utreds behöver egentligen bara det där ”jag tänker på dej” – det räcker huuuur långt som helst. Orka lyssna hellre än prata själv är också en bra grej. Å vill ni fråga, så fråga! Bättre än att ni går runt och kanske pratar med andra och försöker gissa. Ännu värre; skapar rykten som inte stämmer…

Jag vet att det som sägs är av välmening, men det blir ju så fel ibland. Min närstående blir aldrig helt frisk, en person med cancer blir inte det – det är en livslång behandling även när cellgifter och strålning är över. I mitt fall handlar det om NÄR cancern kommer, inte OM. Så är det och jag är ok med det, som sagt jag behöver inga kostråd eller andra tips – jag tar hand om mej på bästa sätt. Jag behöver bara det där ”Jag tänker på dej”. Precis som min närstående så kommer jag att ha kontakt med sjukvården och stå under deras överinseende resten av livet.

Å vet ni! ”Jag tänker på dej” kan man säga till vem som helst, frisk eller sjuk, när som helst! Vi behöver alla någon som tänker på oss.

Så nu tänker jag på ER, alla fina läsare, som finns där i vått och torrt. Ni är ena riktiga pärlor 🙂