Äntligen är september här med sina härliga teaterkvällar. Det blir en del sena kvällar, men det gör inget – jag älskar det!

För oss satte det igång igår och först ut i raden var En värsting till syster, på Chinateatern. Det är alltid extra roligt när vänner är med i produktionerna, den här gången var det bla Peter Gröning som präst och Karl Dyall som maffiaboss. Kul kul!

Vi går oftast på publikrepetitionerna som jag tycker är superroliga. Nästan vad som helst kan hända, en del grejer är inte färdiga och det kan bli lite fel. Det är också en chans att träffa fd kollegor och vänner, då många gamla teatermänniskor blir inbjudna de här kvällarna. Å så var det även igår.

Jag har inte jobbat på Chinateatern, däremot på Oscars- och Vasateatern och Intiman. När jag jobbade där på 90-talet var det fyra fristående privata teatrar, eller… Oscars, Vasan och Intiman ägdes av Sandrews som också hade biografer, China var för sej. Men det roliga var att vi som jobbade på teatrarna aldrig kände någon konkurrens, tvärtom faktiskt – vi träffades varenda ledig minut och hade så kul.

Peter Gröning var med i The Phantom of the Opera som jag jobbade mest med, Karl Dyall däremot såg jag bara i förbifarten tillsammans med sin syster Sharon som då var på China. Honom lärde jag egentligen inte känna förrns för några år sedan. Igår såg jag dem alltså bägge två på scen tillsammans och det var sååååå bra!

Ni kan historien va? Dolores ser sin pojkvän begå ett mord och göms i ett kloster fram till rättegången. Där ska hon hålla låg profil, men gör succé med kyrkokören och hamnar på tv. Typ.

Dolores spelas superbt av Gladys Del Pilar. Rollen är lixom skriven till henne, och till Whoppi förstås som gjorde den på film. Det finns inga andra som kan göra den! Det känns verkligen som att manuset är för just dem och Gladys strålar precis varenda sekund. Överhuvud taget så är castingen helt suverän, men det brukar den vara när Vicky von der Lancken har varit med och bestämt. Det mesta blir väldigt bra i hennes händer helt enkelt.

I övriga roller ser vi bla Suzanne Reuter, Charlotte Strandberg, Kim Sulocki och Ebba Irestad som kanske inte är så känd just idag, men henne kommer vi att få se mer av. Jösses vilken pipa! Suzanne Reuter är ju alltid alldeles extra, och Charlotte Strandberg och Kim Sulocki slår det mesta när det gäller kroppspråk. Suveränt!

En musikal brukar vara runt 2,5 timme inkl paus, denna är något längre. Men tiden flyyyyger iväg och är slut snabbare än man vill. Musiken är bra, även om inte sången alltid sitter riktigt till 100% än, kläderna är helt fantastiska och så är det när Camilla Thulin varit med och designat. Dekoren är riktigt läcker och det flyttas vägar från alla håll för att ge önskat utseende och effekt. Överhuvudtaget är det en snygg och underhållande produktion som jag verkligen kan rekommendera! Se den! Ni bokar biljetter HÄR!

Ikväll ska vi på premiären av filmen om Downton Abbey, det ser jag verkligen fram emot. Och på fredag ser vi Häxorna från Eastwick på Cirkus, det blir också väldigt spännande. Ni får hänga med i svängarna om ni vill, instagram @marlenerinda Allt kommer nämligen inte ut här 🙂