Jag vet att vi inte var ensamma om att följa Downton Abbey när den gick på tv. Jag var iofs ganska sent på bollen och fick maratontitta ikapp innan näst sista säsongen skulle börja. Det behövdes bara ett avsnitt, sen var jag fast!

Sista avsnittet hade vi nästan sorg. Vi korkade upp Downton Abbeyvinet, tände ljus och tog avsked av alla karaktärer. Såklart hoppades vi på en fortsättningen och när vi fick höra att det skulle bli en film blev vi såklart jätteglada. Igår var vi på premiären!

Jag jobbade på bio under en herrans massa år, både på biograf och på huvudkontoret. Många av mina fd arbetskompisar har fortsatt inom filmens värld på olika sätt. Igår fick jag träffa Zoran som jag jobbade med på Rigoletto och som nu är VD på filmbolaget UIP. Jag tycker alltid det är lika kul att se gamla kollegor klättra och komma dit de önskar, det är så häftigt! Det var så kul att ses igen, och det var inte bara Zoran jag träffade – utan en hel drös med andra fd kollegor också. Lika roligt varje gång.

Filmen då? Ja, men alltså… vad ska man säga? 2 timmar och 2 minuter total njutning. Feel good så mycket det bara går! 6 säsonger har det alltså blivit hittills, många år har rullat förbi under säsongerna. Filmen utspelar sej 1927 och man ska få besök av kungaparet. Alla är supernervösa och Violett (Maggie Smith) är i sitt esse! Det levereras sk oneliners som på ett pärlband genom hela filmen, den ena mer slagkraftig och fyndig än den andra. Jag äskar det!

Några nya karaktärer dyker upp, några gamla är saknade – men inte så mycket. Här finns så det räcker och blir över och som besökare är man mer än nöjd över att återse familjen, de vackra miljöerna och bara få sjunka ner i biofåtöljen och njuta. Det enda felet är att filmen tar slut, man vill ju ha mer!

Jag var iaf väldigt nöjd med kvällen. Att träffa gamla bekanta är alltid lika skoj. Å nu är jag ännu mer nöjd… det ryktas nämligen om en fortsättning på filmen 🙂

Ps. Jag har faktiskt träffat två av karaktärerna på riktigt! Ni kan läsa om det HÄR.