Att sömn är viktigt vet vi alla och att den värsta formen av tortyr är att hållas vaken. Jag vet precis hur jobbigt det är att ha sömnsvårigheter eller en sömnstörning, eftersom jag har det själv. Man blir bokstavligt talat dum i huvet!

När man inte får sova ordentligt så funkar inte skallen, man kan inte tänka, får svårt att läsa och blandar ihop bokstäverna när man skriver. Texten ser fel ut, men man hittar inte felet. Ögonen vill inte öppna sej helt, man blir ljuskänslig och irriterad. Och det som jag nästan tycker är jobbigast är att man går upp eller står still i vikt… kroppen funkar inte helt enkelt! Och det gör mej snart galen!!!

Under påsken sova jag såååå bra! Jag vaknade ”bara” 6-8 gg per natt och var pigg och glad på dagarna. De senaste två nätterna har jag vaknat 20-25 ggr och känner mej som en zombi. Jag har alltså sömnpné, som inte har någon förklaring eftersom jag sover på mage, inte är överviktig och inte snarkar. Jag slutar bara andas och man vet inte varför och det finns ingen behandling. Att då även vakna av ljud blir en sak för mycket, så jag har öronproppar för att minimera alla ljud, det har funkat sådär…

Så igår inventerade jag apototeket i centrum och hittade öronproppar i gele som formar sej efter örat. Perfekt tänkte jag. De jag hittills haft är för stora och trillar ut. Så vaknar jag inte av att Martin eller Baileys snarkar, så vaknar jag av att proppen är på väg ur. Ett par i gele som sitter fast med hjälp av gelet måste ju vara kanon! Två par för 49 kr, är ju helt ok om det funkar.

Så igår när jag lagt mej petade jag in de där geleklumparna i öronen. Jag hörde precis allt! Efter lite micklande och lite hårdare hantering så fick jag iaf helt tyst. Men då blev det som ett vaccum i örat som inte alls var behagligt. Men det fick gå, det var ju tyst! Men sen vaknade jag flera gånger av att det gjorde ont i örat och strax innan Martin skulle gå upp tog jag ut dem. Och sedan dess har jag haft ett litet lock för örat och ont i skallen. Martin gick upp 5.30 och sen sov jag gott fram till 8 ungefär.

Jag ger det en natt till, sen går jag och köper vanlig öronproppar med ministorlek. För snart blir jag galen! Jag vill sova gott, hela nätterna! Martin jobbar stenhårt med sin vikt nu, vi vet vid vilken siffra han slutar snarka. Men snart tar jag nog kudden och lägger mej i vårt andra sovrum för att få sova ordenligt en natt. Utan sömn får jag inget gjort och funkar inte. Konstigt nog går jag fortfarande ner i vikt… Men kroppen gör ont, jag har nya skador och mår inte bra. Det är verkligen tur att jag inte har ett arbete med tider jag måste passa och stress. Jag hade inte gjort mycket nytta alls för en stackars arbetsgivare i nuläget.

Men jag vet varför. Jag har en diagnos. Det är ännu värre för er som sover dåligt men inte står under någon kontroll. Ni utsätter er själva för livsfara. Tänk på det! Sök hjälp!!!