Jag är så trött på det där uttrycket att man inte kan älska någon annan förrän man älskar sej själv. Jag tycker det är så otroligt fel!!! Ju mer jag tänker på det, desto argare blir jag!

Jag kan inte tänka mej att en person med självskadebeteende som får barn inte älskar sina barn eller att en missbrukare inte heller gör det. Bevisligen älskar dessa personer inte sej själva eftersom de behandlar sina kroppar som de gör. Men att påstå att de inte älskar sina barn (eller vem det nu kan beröra) är så fel!

Jag kan inte säga att jag älskar mej själv, det har jag nog aldrig gjort. Det kan låta sorgligt, men jag ser det inte så. Däremot accepterar jag mej själv med alla mina fel och brister, numera… det tog mej 35 år eller nåt att komma dit. Idag kan jag se mej själv som min egen och andras kompis, men till att älska är steget långt. MEN jag älskar mina barn!

Kärleken till mina barn är precis lika stor som de flesta andras tror jag, även de som kan skriva under på att de älskar sej själva vilket jag alltså inte kan. Varför skulle jag inte kunna älska en annan människa? Jag fattar inte sambandet. Mina kärlek till en annan person har väl inget att göra med kärleken till mej själv? Kärlek handlar om respekt, omtanke och vänskap till en annan människa – allt detta kan jag faktiskt ge ändå.

Jag älskar inte mej själv, men jag kan älska ändå!