Jag bloggar för att lätta på trycket, kan man väl säga. Jag skriver om mina tankar och frågeställningar som jag har och om saker som berör mej. Jag delar dessutom gärna med mej av saker som min familj testat och som fallit väl ut för oss. Kanske kan det hjälpa någon annan?

Självklart är det kul med kommentarer, även anonyma. Jag är inte rädd för kritik, den som känner mej vet att jag tål en hel del och tar till mej av den kritik jag får. Men jag är inte stenhård och pallar vad som helst. Framförallt är det svårt att bemöta kritik som kommer från anonymt håll, där man inte vet vem avsändaren är. Sån kritik får jag både här, via vanlig snigelpost och via tidningarnas insändarsidor. Själv skriver jag ALLTID under mina åsikter oavsett var eller vad jag skriver. Kan jag inte stå för det jag skriver så ska det helt enkelt inte skrivas!

En sak som slagit mej är att en anonym avsändare i 99% av fallen skriver elakt eller åtminstonde kritisk. Varför skriva något alls om man inte kan visa vem man är? Om man inte kan säga samma sak direkt till en människa som det man skriver, är det då kostruktiv kritik som en mottagare ska behöva bemöta överhuvudtaget? Vem är jag att ge kritik till någon om jag inte vågar stå för det jag säger?

Så skriv gärna kommentarer, ge mej både ris och ros – men tala om vem du är! Då först kan jag bemöta dej på ett rättvist sätt och respektera din åsikt.

.