Ansikten bakom rubrikerna

Ansikten bakom rubrikerna

I natt drabbades en nära väninna av det värsta som kan hända. Hon fick veta att hennes 20-årige son dött i en olycka. Annars när man ser rubriker så läser man bara texten, kanske berörs – men man vet inte vem det handlar om. Idag läser jag texten och inser att jag vet vem de skriver om… en mycket obehaglig upplevelse som jag gärna hade varit utan.

Jag satt vid datorn med vänninan på en chat mellan ca 23-02 medan hon ringde runt till sjukhus och poliser för att få veta mer. Klockan 2 kom Polisen och ringde på hennes dörr. Tidigare hade hon förvarnat att hon skulle lämna datorn en stund, nu blev det bara tyst. Då visste jag! En stund senare ringer hon och bekräftar det jag redan vet. Hennes son är död. Han finns inte mer. Han fattas henne.

Vi pratar en stund, hon är ganska lugn. Hur bemöter man någon som precis mist sin son? Jag vet inte. Jag bara är. Hon får prata. Jag sticker in små frågor, försöker trösta. Men det går ju inte att trösta. Kanske lindra? Det går nog inte heller. Jag säger att hon måste försöka sova lite, hon måste orka imorrn. Finnas för sin familj. Själv ligger jag länge och vrider mej i sängen. Martin och jag pratar en stund, slumrar och pratar lite till. Baileys ligger mellan oss och lugnar oss genom att bara finnas.

Jag somnar till slut vi 4.30 och vaknar när killarna ska gå till skolan. Jag berätta för dem vad som hänt och de reagerar på helt olika sätt. Så är det. Alla reagerar olika och hanterar sin sorg på olika sätt. Jag ser att Junior inte förstår vad jag säger. Han säger VA? flera gånger och jag upprepar. Senior tittar på snön. Det går inte att ta in att en person man känt sen han var liten inte längre finns.

Jag sätter mej vid datorn och skickar ett kort mail till vänner och bekanta som jag vet känner familjen. Nu vet de och kan ställa upp för familjen på det sätt som de själva känner är bäst. Alla är bestörta. Man vet inte vad man ska säga eller göra. Jag ska äta lite frukost och sen åka upp till familjen. Idag ska mormor få veta, hon kommer blir helt förstörd. Jag vet inte var man börjar när en person dör. Läkartider ska avbokas, begravningsbyrån ska väljas och kontaktas mm mm. Var börjar man?

Jag börjar med att bara vara där. Så löser sej säkert resten…

.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *