När jag var ute med hunden härom dagen träffade jag på två killar i 13-14-årsåldern. Jag vet många som tar omvägar om grabbar som står mitt på gångbanan och ”låter”, men det gör inte jag. Det finns oftast ingen anledning att undvika dem.

Den ena grabben hade en chipspåse i handen som han bjöd ur till sin kompis. När jag och Baileys gick förbi sa han ”Ursäkta? Vill du smaka?” Jag började skratta och tackade nej. Då frågade han vad hunden hette och undrade om jag inte var lite för tunt klädd, det var ju ändå lite kallt.

Han ville så uppenbart ha kontakt och blev väldigt glad när jag både stannade och pratade med honom. Vi pratade några minuter och sen var jag tvungen att gå. Jag gav honom några få minuter av min tid och han var nöjd. Det kostade mej inget, men gjorde honom glad. Han gav mej ett ärligt leende och förgyllde min dag. Vi fick alltså ut något av våra få minuter tillsammans, bägge två.

Jag tycker det är viktigt att ge ungdomar uppmärksamhet. Det bästa jag vet är att prata drömmar med tonåringar. De flesta har såna fantastiska drömmar som de kanske inte fått berätta om förr. När de väl öppnar sej och börjar berätta är det inget stopp på dem 🙂

Det sorgliga är ungdomar som inte har några drömmar… de som inte har någon framtidstro eller någon som lyssnar på dem. Dessa är knepiga att prata med och få igång ett samtal, men med lite envishet brukar de släppa taget om sina misstankar mot mej som vuxen och prata lite iaf.

Ett samtal kan betyda så otroligt mycket. Ungdomar är kloka människor som har mycket att förmedla. Ge dem en chans nästa gång du får en möjlighet. Du kommer bli berörd och en mycket klokare person, jag lovar…

.