Nu börjar vi vänja oss vid vårt nya liv med att Martin pluggar, jag är ensam mycket och att måndagarna går åt till att förbereda jobb i vårt vardagsrum. Problemet är bara att jag är så trött… jag har inte känt det förrän nu, men de senaste veckornas omställning har tagit på mej och nu rullar den där enorma tröttheten in och övertar hela mitt liv.

Det är tur att jag vet varför och att jag har min diagnos. Annars skulle jag nog tro att jag höll på att bli sjuk eller nåt. Men eftersom jag har min sömnapné så vet jag ju att jag är tröttare än andra och att det kan bli värre då och då. Jag vet också att jag fått mindre med sol under sommaren och att hösten inte alls är min tid på året. Alltså har jag en förklaring, nu ska jag bara acceptera den också och hitta ett bra sätt att leva.

När jag är trött eller mår dåligt så går jag upp i vikt. Jag har haft ganska bra koll på maten, men pluset på vågen var ett faktum. Så nu är jag inte längre normalviktig… nu är jag 8 hg ifrån igen. Idag struntar jag i det, istället har jag ätit en fettig frukost och tänker äta lunch hos sonen på Mc Donalds eftersom han jobbar idag. OCH jag tänker ta en glass till efterrätt! På så sätt kanske jag kan få igång magen som också trasslar när sömnen är dålig. Lite fett brukar sätta fart på systemet.

Men först ska jag ta en promenix med hunden, det är sol och jag behöver solenljuset på näsan. Sen blir det att handla och äta lunch hos sonen. Och resten av dagen spenderas med att städa vardagsrummet för kvällens vägning, nummer två av fyra. Förra veckan kom ett 15-tal medlemmar, vi får väl se hur många det blir idag. De ska väl snart hitta till sina nya ställen, så att de vant sej innan vi lägger ner helt här i Tumba. Vi hittar ingen ny lokal, så det får bli så. Det är ju faktiskt inte jättelångt varken till Huddinge eller Rönninge! Ta Ölänningarna; de har fått åka 9 mil ENKEL RESA för att väga sej. Vad är då 15-20 km?

Så får det nog bli en tupplur på soffan i eftermiddag så jag orkar. Jupp! Så får det bli  🙂