Det var väldigt länge sedan jag var på en ”riktig” kräftskiva. Ni vet en sån där med färgglada lyktor, hattar och fat som dignar av kräftor. Förra gången kan ha varit tidigt 90-tal… typ… länge sen alltså.

Jag älskar kräftor, så när min vän och kollega Camilla frågade om jag ville följa med henne på Årets Kräftskiva så tackade jag ja. Det var ingen bjudfest av något slag, alla betalade  – inget mingel eller jobb alltså. Jag visste att några av min gamla arbetskompisar skulle dit och dessa såg jag förstås extra mycket fram emot att få träffa. Gästlistan bestod mest av folk inom nöjesbranschen och de flesta i min ålder och äldre, många som jag träffat genom åren. Arrangören Mikael Aringsjö känner jag till och har träffat flera gånger, men inte umgåtts med – en otroligt skicklig värd kunde jag konstatera under kvällen.

Fredagseftermiddagen tillbringades med att fixa naglar och välja kläder. Vid 17-tiden tog jag tåget till stan för att träffa Camilla på centralen. Vi var ute i god tid och skulle hinna fram till Värdshuset Kräftan i utsatt tid. Trodde vi. Vi gick nämligen fel vid ett bygge och gick så totalt fel att allt blev paj, å självklart började det ösregna. Vi försökte få tag i en taxi, men alla var upptagna. Efter nästan en timme i ösregn stannade till slut en taxi som körde oss resten av vägen och knappt ens tog betalt för det. Han tyckte nog väldigt synd om oss, vi såg nämligen ut som två dränkta katter. Vi var en halvtimma sena, mascaran hade runnit bort, det var djupa fåror av regn i pudret och vi var blöta ända in på skinnet. Vi försökte snygga till oss på toaletten så gott det gick. Då vill jag poängtera att handtorken på handikapptoan sitter jättebra för att torka hår om man är lika liten som jag  🙂

Till vår lättnad så kunde vi konstatera att vi ändå inte var sist! Och man hade inte ens börjat äta. Vi hann tom hälsa på några innan vi satte oss till bords för välkomstskålen. Vi var kanske tio personer vid varje långbord, jag tänker inte berätta vilka som var där (utom ett par som är ok att hänga ut). Jag kände bara Camillla vid vårt bort, men blev snabbt bekant med dem som satt mittemot. Kvinnan är välkänd och hennes rörmokande make var minst lika älskvärd som hon själv. Ett väldigt trevligt sällskap och det var länge sedan jag skrattade så mycket.

En äkta kräftskiva på ett värdhus som dessutom heter Kräftan börjar förstås med västerbottenspaj. På bordet stod redan flera sorters bröd, ostar, smör och röror av olika slag. När sedan kräftorna serverades drog vi nog alla en gång extra efter andan… de var stora som små humrar! Å så goda! Här snackar vi perfektion och njutning! Vi hade de finaste skaldjuren, härligt sällskap, en proffsig värd och underhållning av bästa kvalisort! Ska ni ha riktigt bra musik och underhållning till en fest så kontakta Pontus Varg eller Marina Johansson – vilka proffs! Å varför inte kontakta Mikael Aringsjö om ni vill ha hjälp att fixa en höjdarfest med kvalité!

När vi sörplat färdigt och kräftorna var slut började festen på riktigt. Några gick hem, många dansade och några försökte prata och överrösta musiken – det gick sådär… jag hade schysst whiskystämma igår. Vårt sällskap från bordet och Camilla åkte hem, kvar blev jag och hamnade hos bröderna Rongedal. Det bordet hade lite mer pratsamma människor och jag fick direkt ett gäng nya bekanta. Med Henrik och Magnus Rongedal har man aldrig tråkigt, de måste vara några av jordens lyckligaste män och bjuder alltid på sej själva.

Vid midnatt sa jag till Martin att han gärna fick hämta mej och på vägen körde vi hem Rongedalarna också. Vi skulle åt samma håll och det var redan många som väntade på taxi som verkade dröja. Å när vi kört en bit så kom någon på att han glömt sin regnrock, så det var bara att åka tillbaka. Nästa år kommer jag med andra ord att hitta dit utan problem, nu när jag varit där två gånger samma kväll!

Jag hade verkligen en toppenkväll! Tack Camilla för att du tog med mej, Tack Mikael för en fantastisk fest. Tack Henrik och Magnus för trevligt sällskap och mängder med skratt – jag ser redan fram emot nästa gång  🙂