Vännen har blivit betrodd med min husnyckel. Det tog bara tre veckor, inte ens det… För mej är det ett STORT steg! Mitt hem är verkligen min borg. Efter skillsmässan för 10 år sedan har ingen annan än jag och mina barn haft tillgång till mitt hus, joooo – mina föräldrar också…
 
Men i lördags fick alltså Vännen sin egen nyckel hit och vet ni? Det känns inte det minsta konstigt, visst är DET konstigt?
 
Han underlättar mitt liv på väldigt många sätt, inte bara att han kan komma och släppa ut hunden när det behövs (det var därför han fick nyckeln i lördags).  Nu när jag varit sjuk har han skämt bort mej hur mycket som helst och jag är rädd för att om jag vänjer mej vid det, så kanske det försvinner… kan det vara så?
 
Han fixar med barnen och hunden, ser till att jag fått vila, diskar och lagar vår mat. Han pysslar om och bryr sej om oss allihop på bästa tänkbara sätt. Han är helt enkelt för bra för att vara sann!
 
När jag och Senior åker till Gamleby om ett par veckor kommer han att bo här med Junior. Junior har alltid varit hos mormor under våra Gamlebyveckor, men nu kan han alltså vara kvar hemma. Sen träffas vi på Öland och firar påsk tillsammans. Tryggt – men ovant…
 
Jag hoppas verkligen inte att jag drömmer – isf vill jag inte vakna!!!