Jag kände det på mej, men hoppades på det bästa. Det blev ett plus på vågen  🙁

I min värld är det mycket att gå ner 2 hekto stadigt varje vecka, jag har gått ner 3 kg på några veckor och inte riktigt fattat hur det gått till. Nu kom bakslaget. Fuskvägningen i lördags visade dock ännu mer ner och att jag faktiskt var i mål, men sen gick allt åt skogen.

Jag har inte skrivit upp något, men haft koll på allt ända fram till i lördags. Förkylningen började släppa och promenadrena blev allt längre. Kroppen kändes toppen! I lördags tog vi hem våra föräldrar och barn med respektive. Grillen fylldes med polska korvar och på bordet ställde vi öl som skulle provas. Jag höll mej dock till Hälsans Köks sojakorvar som jag skulle testa och öl tycker jag inte om, så det var ingen fara när det gäller det iaf.

MEN vi hade köpt ett väldigt gott bröd som blev extra gott när man la det på grillen med lite grillolja och ost. Vi har aldrig ost hemma just för att jag inte kan sluta äta det… så det blev tre bitar, plus tre sojakorvar. Men det var faktiskt allt. Kvällen avslutades med glass och lakritssås, inte jättemycket men tillräckling för att fuskvägningen skulle visa upp…

Igår var vi först på filmgala och sen på teater. För att iaf hinna äta en gång den dagen tog vi sushibuffe. Jag frös som en gris och tog nog bara 8 bitar sushi, men även från kinamaten som jag aldrig annars rör. Grytor med fett som ligger i pölar på tallriken… det var inte ens gott, men varmt! När vi kom hem tog jag det sista av brödet… rostat med… ost!!!

Å imorse var det alltså ett halvt kilo upp! Jäkla skit! Dessutom känns det som förkylningen börjat om, jag som hade sett fram emot att träna. Så vad blir det av detta då? Ja, inte lägger jag mej ner och lipar inte – jag blir mest förbannad! Men den här veckan är knepig… Nåt kul varenda kväll och resemässan på lördag. Men det är sista veckan med så mycket på schemat, sen blir det mycket lugnare. Så kan jag gå ner något enstaka hekto den här veckan får jag vara nöjd, så får jag ta tag i resten sen igen.

Min viktnedgång är definitivt ingen räkmacka eller särskilt enkel, det vet jag efter 15 år i ”branschen”.  Men det är bara att acceptera faktum och fortsätta framåt. Vad ska man annars göra? Ge upp? Det är inget alternativ för mej! Jag har inte kommit så här långt för att bli tjock igen – aldrig i livet!!!