Sedan vi kom hem från Westerqwarn har vi bara varit hemma. Jag kämpar på med hälsan och jobb. Jobbet går bra, hälsan… sådär… det är lite som måste fixas. Så det har jag gjort.

Vi kom hem i onsdags. Fram till i lördags jobbade jag mest med texter till campingtidningen. Två texter tar i runda slängar tre veckor att få ordning på. Jag ska leta efter information och skriva texterna. Martin väljer ut ett tiotal bilder som vi sedan går igenom tillsammans innan han redigerar dem och vi skriver bildtexter. Sen går vi igenom alltsammans en sista gång innan vi skickar texter. Detta gjorde vi i lördagskväll. Det är lika skönt varje gång.

Jag skrev även ett par andra texter till vårt magasin Du i Fokus. En om Titanic museet i Belfast samt en bokrecension om Bokhandeln på River Side. Samtidigt har jag även fotat böcker. Jag har läst lite för fort för att hinna med. Nu har jag en himla massa bokrecensioner att skriva.

Dagarna har en viss struktur, inte så att jag göra något bestämt en särskilt tid. Men det finns ändå en slags struktur. Jag vaknar aldrig av larm om jag inte måste och det har jag inte behövt nu. Så vid 8-8.30 öppnar den här donnan ögonen. Sover jag längre kan det vara så att Martin kommer in och kollar om jag lever. Då kryper han ner under mitt täcke och kliar mej på ryggen eller i nacken. Så mysigt!

Förmiddagarna går åt till mej. Jag äter en lång frukost och läser något samtidigt. Slänger i en tvätt. Plockar lite. Sen blir det träning eller promenad, lite beroende på vädret. Nu när snön är borta och solen faktiskt värmer går jag mer än gärna en promenad på förmiddagen och en till på eftermiddagen om tid finns.

Vi äter lunch när Martins jobb tillåter, då ser vi något på tv medan vi äter. SEN börjar jag jobba. På eftermiddagen kommer jag igång och när Martin slutar för dagen, då jobbar jag som bäst. Vi är så totalt osynkade 😛

I helgen gjorde vi också en massa såna där ”måsten”. Som att lämna skräp på återvinningen. Vi har ju ingen liten bil, så vi lastade pirran full och gick iväg. Det tar bara någon minut att gå dit, så det är ingen större grej – men så skönt att ha gjort. Nu är det tomt i vår lilla återvinningshörna, bara att fylla på igen. Jag tog även en liten tur runt trädgården och hittade tydliga vårtecken minsann. Snödropparna blommar!

Idag hade jag också ett ”måste”. Jag har olika långa ben och lite ”problemfötter”, så jag behöver ca 2 cm ”klack” på min ena sko och sk fotbäddar (inlägg/sulor) inne i skorna. I januari var det dax att fixa ny remiss till ortopedtekniker (måste göras vart femte år) och idag träffade jag härliga Yakob som har fixat mina skor de senaste tio åren.

Jag passade på att fixa vårfötterna innan jag åkte dit. Den stackarn får nog se många äckliga fötter (jag har själv fotfobi), så mina ska iaf vara så fina det går tänkte jag. Rosa tånaglar är ett måste!

Det har hänt en del på de här tio åren. 2016 gjorde man gipsavgjutningar av mina fötter och utgick från dessa för att göra mina inlägg. Idag scannade han fötterna så fixar datorn allt. Om två veckor ska jag tillbaka och hämta mina höjda skor och två nya inlägg. De gamla har jag lagat med silvertejp… så det var väl på tiden att fixa nya antar jag.

Jobb, böcker, skärp och fötter alltså. Behagliga och ganska händelsefattiga dagar, såna som jag faktiskt gillar bäst. Så hur var det med den där hälsan då? Jodå, förutom fötterna så rullar det väl på. Jag sköter mej nästintill perfekt faktiskt. I nästan inlägg ska jag ge en lite mer utförlig lägesrapport om viktresan. Inte är det lätt inte…

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram