Snart kör Biggest Loser Sverige igång igen. Ett intressant program när det gäller folks förmågor, det sociala spelet och en massa annat. Men även om deltagarna går ner i vikt, så är det en fejkad verklighet…

Jag har följt Biggest Loser både i England, USA, Australien och Sverige. USA och Australien har bästa och vettigaste koncepten tycker jag. Tyvärr var det länge sedan de visades, så nu får jag nöja mej med den svenska versionen. Den säsong som börjar 9 april  spelades in förra året, jag var på finalinspelningen och vet alltså redan hur det gick och vem som vann. Men det får jag förstås inte tala om  🙂

Jag känner flera som varit med föregående säsonger och de har berättat en del om hur det fungerat med mat, vägning, träning och inspelning. Jag har jämfört det med våra medlemmars framgångar, jag jobbade trots allt på Viktväktarna i 14 år. Jag har sett både skillnader och likheter, men framförallt har jag lärt mej en hel del.

Deltagarna i Biggest Loser lever i en bubbla där på slottet, det kan vi väl vara överens om. De är isolerade från omvärlden, får hjälp med kosten, behöver inte gå till jobbet och har ingen familj eller annat som ”stör”. De tränar 8-9 timmar om dagen, har PT, läkarteam och en massa annat. Deras kroppar är oftast i ett bedrövligt skick när de kommer dit och att då träna som de gör känns inte helt ok för mej, men läkarna har ju sagt att det är det. De tappar kilon varje vecka, men det har även hänt att de inte tappat något alls och tom gått upp – DETTA är en gåta för mej när man har all den hjälpen.

Våra medlemmar hade ingen hjälp med kosten, mer än tipsen vi gav dem. De hade arbeten att sköta, en familj att ha hand om och ett hushåll som behöver underhållas. Trots alla ”störmoment” gick de allra flesta ner stadigt, vissa flera kilo i veckan – precis som deltagarna på slottet (som har massor med hjälp).

Problemet med program som Biggest Loser är att de som kör igång ett viktminskningsprogram förväntar sej att de ska gå ner i samma takt som de på slottet. Men de har ju inte samma förutsättningar!!! Ändå blir de besvikna när de ”bara” går ner något kilo eller mindre första veckan. Biggest Loser är ett intressant program, men förstör förväntningarna för den som försöker gå ner i vikt på egen hand. Vi utanför slottet står inte under ständig läkarkontroll. Vi har ingen som handlar vår mat och hjälper oss att räkna kalorier. Vi har ingen PT eller ett gym i grannhuset som bara står och väntar på oss. Vi ska fixa ALLT på egen hand, har frestelser runt oss och ska samtidigt sköta livspusslet.

Vi måste ha detta i bakhuvudet när vi ser programmet! Vi kan inte förvänta oss att gå ner i samma takt, det är inte rimligt! Att få ihop livspusslet och samtidigt överhuvudtaget få ett minus är inget mindre än en bragd och något att vara stolt över. Storleken på minuset är faktiskt inte viktigt, så länge det går neråt vecka efter vecka i en hyfsat stadig takt.

Deltagarna i Biggest Loser går i de allra flesta fall upp direkt när de lämnar slottet, inte konstigt att de är panikslagna när de åker ut. Någon sa att han gått upp 15 kilo första veckan hemma, hur galet är inte det?! Man har ju ändrat allt och sedan ska man ändra allt en gång till. Hur mår kroppen av det?

Var inte besviken över det där lilla minuset, var istället stolt över att det är ett minus. Och som jag brukar säga: Bragden är inte att gå ner snabbt i vikt, utan att orka hela vägen in i mål och sedan stanna där. Vi vill väl alla ha en hälsosam och beständig viktminskning, inte någon kur och sedan gå upp allt igen?