Ikväll har jag varit på Bloggträff i stan. En massa trevliga människor har jag träffat, bla Rackartuss som jag ”känt” sen 2006 eller nåt sånt och Stoffisen som jag bara ”känt” några veckor. Trevliga prickar bägge två som jag numera har ett ansikte på  🙂

Så kom frågan upp om VARFÖR man började blogga? För min del handlade det om att skaffa ett skyltfönster och visa upp mej när jag blev nominerad till Riksdagen 2006. Så fanns det inte så många bloggar och vi som startade våra på Expressen hade gott om utrymme. Dessutom var Expressen hyggliga nog att publicera en hel del av det vi skrev, så man fick snabbt många läsare. Å vi bloggare var väldigt tighta med varandra.

När det stod klart att jag inte skulle få någon riksdagsplats och jag hoppade av det politiska tåget, fick min blogg en ny inriktning. Nu såg jag ju vilket bra verktyg det var att belysa såna frågor som jag tycker är viktiga. När Expressen tog bort sina bloggar sommaren 2011 flyttade jag hit och sedan dess har antalet besökare minskat, men antalet bloggar är ju så många flera att det inte är att undra på. Nu är det nästa fantastiskt att man har några läsare alls och framförallt att det kommer nya som hittar en.

Så vad är det jag vill då? Vilka frågor vill jag belysa och vad är viktigt för mej? Självklart allt som handlar om neuropsykiatriska funktionshinder som tex adhd, tourettes syndrom och liknande. Egentligen vill jag belysa alla former av dolda handikapp som tex allergier, astma och andra grejer som inte syns. Annat som också är viktigt för mej är frågor om vikt och hälsa. Att man faktiskt kan gå ner i vikt utan operation, det är ju Martin ett levande bevis på. Kan han gå ner 60 kg kan alla, bara man har verktygen, stödet, vilja och ett jäkla tålamod!

Jag är fortfarande intresserad av politik och tycker fortfarande att man ska få betalt för att ta hand om sina egna barn. Jag tycker fortfarande att homosexuella ska få gifta sej och bli blodgivare, fattar inte varför detta överhuvudtaget är en fråga… det är ju självklart lixom…

Bloggen är inte längre ett skyltfönster utan mitt ställe för tankar och lite som en dagbok. Man får gärna kommentera och diskutera, ni kanske kan få mej att ändra åsikt… kanske inte  🙂  Grejen är att det är MIN blogg och jag skriver precis vad jag vill, tycker, tänker och känner. Passar det inte så är det bara att klicka sej vidare.

Så nu skickar jag frågan vidare: varför skaffade du din blogg och har den fortfarande samma syfte och funktion?