Borde jag vara nervös?

Borde jag vara nervös?

Imorrn skickar vi iväg Junior ensam till Spanien i tre veckor på språkresa. Å jag har inte minsta ågren…
 
Vi har pratat om det här med språkresa i nästan två år och i höstas var det dax att boka. Spanien var ett självklart val eftersom Junior vill lära sej spanska flytande och tycker det är ett roligt språk. Vi ville gärna ha en språkresa med tema, helst simning. Tyvärr fanns inte det. Det finns fotboll, segling, ridning, tennis och en massa annat – men inte simning. Vi bestämde oss iaf för tre veckor i Barcelona, där finns ju en stor olympisk simarena som han kan gå till.
 
Vi betalade handpenning i november och resten nu i april/maj. Då hade resan blivit 4000 dyrare pga valutaförändringar osh en massa annan skit – surt! Men eftersom vi redan ingått avtal med researranggören var det inget vi kunde göra åt saken. Bara att hosta upp pengarna och se glad ut… hmmm…
 
I morrn är det alltså dax. Efter många långa månaders väntan, går flyget 12.10 från arlanda. Junior själv har nog inte riktigt fattat det, han pular på med sin packning. Nu är han och träffar sin pappa och i eftermiddag ska han träffa sina kompisar en stund. Han har valt att inte ha någon kontakt med dem via sms under resan, så hittar han inget trådlöst nätverk kommer han ha en mycket liten kontakt med dem. Lika bra det tycker både han och vi – han ska ju lära sej Spanska och inte umgås en massa på svenska. Han har tom valt bort en del utflykter med den svenska gruppen för att kunna vara tillsammans mer med sin spanska familj. Strongt tycker jag!
 
Vad ska vi göra då när han är borta? Kommer jag förgås av längtan? Vi har att göra. Det är ju midsommar på fredag, då hittar man väl på nåt. Nästa torsdag åker jag på Riksting till Västerås och är borta över helgen. Å sen är det dax för Vännen och mej att åka till Barcelona och hälsa på. Dessutom ska vi jobba och mysa med Senior. Så tiden kommer nog att gå ganska fort. Men det är klart man kommer sakna honom – han är min tvillingsjäl.  Vi är enormt lika till sättet. Men nervös är jag inte – jag litar på honom. Vet att han hör av sej om det strular till sej. Efter den senaste vinterns alla katastrofer vet han också hur mycket jag tål.
 
Jag hoppas han får de bästa tre veckorna i sitt liv!
 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *