Browsed by
Kategori: Uncategorized

Fartyget Juno 150 år – vi var ombord!

Fartyget Juno 150 år – vi var ombord!

Vi älskar att åka båt! Vi gifte oss på en skärgårdsbåt och åkte på en Medelhavskryssning som bröllopsresa. Vi missar inga chanser att gå ombord ens om båten ligger still. Å så var det när Göta Kanals fartyg Juno fyllde 150 år.

För andra gången på mindre än en månad fick vi vara med och fira en 150-åring. Förra gången var det Krusenstiernska Gården, den här gången var det fartyget Juno. Juno flyter i vanliga fall längs Göta Kanal, men den här gången hade hon tagit sej från Göteborg, genom hela kanalen och upp till Stockholm. En liten tur som jag tror tog fyra dagar. Tänk så härligt, särskilt nu när vädret varit så fint.

Medan jag gick till Skeppsbron och jubileet, hörde jag fanfarer från bryggan som tog emot henne när hon kom. När jag kom fram såg jag en liten blåsorkester och hur hela besättningen stod på bryggan och tog avsked av alla passagerare som fick gå av på röd matta och allt. Så fint avslut på en fin resa.

Medan Strömmas chef Peter Henricson berättade om Juno, Göta Kanal och Strömma, städades båten lite snabbt. Sen fick vi gå ombord och se omkring. Hytterna är definitivt inte stora, min 2-metersman har lite svårt att få plats. Men så mysigt!

Här finns hytter i tre olika storlekar. Det som klassades som svit på 1800-talet är ganska långt ifrån det vi associerar som svit idag. Här kanske det var 7-8 kvm, dagens sviter är ju 30-40 kvm. Man kan väl konstatera att kraven ändrats lite…

Under jubileumsåret bjuder man på en jubileumsmeny såklart, med smaker från 1800-talet. Vi fick ju smaka en del tidstypisk mat under kockduellen på Krusenstiernska och såg fram emot att få prova mer. Den här gången var ju smakerna ännu mer förfinade och uppläggningen exemplarisk. Till detta fick vi tidsenlig dryck, som man kanske inte riktigt förväntat sej men som passade jättebra.

Vi fick inte hela middagen, den var på sju rätter om jag inte minns fel. Vi fick tre av rätterna; orre på smörstekt lantbröd med kantareller, fjällröding med havskräfta och pilgrimsmussla, ananaspudding med vindruvsgele. Smakerna var alltså ”gamla” men rätterna kändes uppdaterade serverades väldigt elegant. Allt smakade förträffligt!

Till orren drack vi champagne, till fisken serverades en söt riesling vilket kanske är lite oväntat men väldigt gott och till puddingen blev det en madeira. Många söta drycker alltså, men allt passade så bra ihop. Tillsammans med miljön i den gamla matsalen, där historien verkligen sitter i väggarna, var allt helt perfekt!

Richard Tellström berättade om rätterna och dryckerna, men gav oss även en historielektion om mat på 1800-talet samt en framtidskoll. Hur han tror att maten kommer att bli i framtiden och vad forskare om några år kommer att säga om oss och vår mat. I filmen här nedan kan ni höra lite av det han berättade. Det var så intressant att vi nästan glömde att äta 🙂

Allt var så mysigt, gott och trevligt att jag gärna suttit kvar och åkt hela vägen tillbaka till Göteborg med den fina lilla fartyget. Så nu är jag verkligen sugen på att åka en tur på Göta Kanal, det har jag nämligen inte gjort.

Det skulle vara helt fantastiskt att få åka med just Juno och se hur Martin passar i de små hytterna. Vi kanske får öppna dörren när vi ska klä oss, som vi fick göra i förra husbilen. Oss gör det alltså inte så mycket att hytterna är små, vi är vana 🙂

Har ni åkt på Göta Kanal? Eller drömmer ni också om det?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ny bokserie och fortsättningar på gamla

Ny bokserie och fortsättningar på gamla

Nya bokserier är alltid kul, särskilt när det är av en favoritförfattare. Det är just nu en tydlig trend att skriva böcker ihop med sin partner, hittills har jag bara sett lyckade såna konstellationer – så även den här gången när Anders De La Motte skrivit en sk pusseldeckare ihop med sin fru.

Jag brukar säga att det är lagom med 3-4 böcker i en bokserie, sen brukar de tappa farten. Det finns såklart några undantag, bla alla Julia Quinns böcker som jag inte får nog av och Sammy Jeridis böcker i Ghettoserien. Men nu kanske den sista boken har skrivits om Leon, det låter Sammy dock vara osagt. Jag fick äran att läsa senaste boken som en av de allra första. Vad jag tyckte ser ni längst ner.

Men vi börjar väl över i högen som vanligt.

Vad hände sen (Familjen Bridgerton) – Julia Quinn

Som jag längtat tillbaka till Bridgerton-familjen och syskonens olika historier. Äntligen fick jag en liten tillbakablick och sammanfattning genom den senaste boken som innehåller alla de åtta syskonens epiloger – alltså ett slags bokslut av varje syskon som tar vid där deras egen bok/story slutade.

Här får vi i tur och ordning, i korta berättelser, veta hur det gick för Daphne, Penelope, Colin och alla de andra när det gått några år. Fick de barn, kanske barnbarn, hur levde de sen osv osv.

Det är egentligen inte så mycket att berätta om boken mer än att den är ett måste för alla som läst böckerna om Familjen Bridgerton och vill veta hur allt blev. Här sitter vi just nu och väntar på andra halvan av tredje säsongen på Netflix, då är detta ett perfekt tidsfördriv. De första fyra Netflix-avsnitten var precis lika ljuvliga som väntat, nu vill vi ha resten!

Ni tittar väl?

Ett fall på Capri (Mord under solen) – Anders & Anette De La Motte

Mord under solen är en ny pusseldeckare av ett nytt härliga författarpar. Eller… Anders De La Motte är ju inte ny, det är han som brukar förstöra all min planering med sina fantastiska spänningsromaner. Men nu har han sin hustru Anette som medförfattare och det tycker jag märks. Nu är det inte läskigt och mystiskt, utan lite mer cozycrime – mysiga mordhistorier. Lite som Mord i Paradiset (serie på TV4), men på svenska. Å jag gillar det!

Ett fall på Capri är första delen i serien, här snackar vi sol, hav, mat, dryck och härliga miljöbeskrivningar. Som en resehandbok med en historia, kanske man kan säga. Så otroligt fin bok. Nu vill jag verkligen åka till Capri och besöka alla platser pronto!

Det handlar om historieläraren Hugo som är änkling sedan en tid tillbaka. Innan hans fru dog skrev hon ett brev med punkter som hon tyckte att han skulle bocka av för att kunna gå vidare. Att resa är en av punkterna och det är den resan han i början på boken ska ut på. En mat- och kulturresa till Capri tillsammans med en grupp andra nordbor. Arrangör är Belmonte Travels med den kluriga och väldigt söta Lara i spetsen.

Hela boken börjar med att en kropp hittas, sen tar det drygt 200 sidor innan man får veta mer om kroppen. På de där 200 sidorna får man sedan en massa ledtrådar som hjälper oss läsare att lösa fallet, men det lyckades inte jag med. Jag högg direkt på betet som författarna säkert hoppats på, mer än så säger jag inte. Men… det är inte butlern som gjort det!

En otroligt härlig bok, nästan så det bara är feelgood faktiskt – men så är det ju den där kroppen också… Jag hoppas så att detta blir tv-serie, den skulle bli fantastisk! Jag kan verkligen se alla härliga bilder från Capri och den söta lilla polisen som Hugo och Lara trasslar till det lite för. Han tyckte lixom inte att det var ett mord och tänkte nog göra det enkelt för sej, men det tyckte inte Hugo och Lara. Ni får läsa själva 🙂

Min sista önskan – Caroline Säfstrand

Detta är den andra fristående delen i serien Hemligheternas ö, jag tycker inte att man måste ha läst den föregående. Jag hade iofs gjort det, men kom inte ihåg särskilt mycket och det spelade ingen större roll. Däremot är det inte helt fel att ha besökt Ven när man läser, för då vet man hur liten och stundtals backig ön är.

Förra boken handlade om Ulrica som sökte efter sina rötter, den här gången är det Stella, Ossian och Monika som får en annorlunda gåva. De får två veckor vardera i en stuga på Ven av en okänd person, de känner inte till vem eller ens om varandra. De tar sej an gåvan på olika sätt och möter såklart varandra på vägen.

Öbon Bea var även med i den förra boken, nu hjälper hon sin vän Klas med hans mammas dödsbo. Bland sakerna hittar de nerskrivna önskningar, sådant mamman i hemlighet velat uppleva, För varje fynd kommer de ett steg närmare något som dramatiskt kommer att förändra livet för flera personer.

Ni fattar va? Här finns en himla massa hemligheter, livsöden och spännande historier. Jag älskar Carolines böcker och sätt att skriva. Det är alltid ömsint, kärleksfullt och en massa varma och fina karaktärer. Dessutom gillar jag Ven och skulle gärna åka tillbaka.

Ghettokrig – Sammy Jeridi

Sammy… ja, vad ska man säga om Sammy? Kanske att han är en fantastisk människa och för jäkla bra författare. Eller att han är en stark person som tagit sej genom ett helvete och kommit ut på andra sidan. Allt stämmer, men framförallt har han blivit en vän som jag uppskattar väldigt mycket. Dessutom är jag grymt avundsjuk på honom för att han bor på Kanarieöarna 😛

Ghettokrig är sjätte delen i serien om Leon och hans kamp att komma ur förortens hårda klimat. Det enda han vill är att skapa en framtid för sin lillebror och bli en hederlig Svensson. Har har äntligen lyckats hålla sej på den ”rätta” sidan under en längre tid när han får i uppdrag att skydda Katalin som ska lansera en världsnyhet på Grand Hotel. Leon har ingen större koll på vem Katalin är, men fattar rätt snart att många är beredda att döda för hennes revolutionerande AI Veritas.  

Kriminalkommissarie Margareta ”Maggan” Palm och kollegan Fredrik Envall ska precis vigas när de får larm om skottlossning. Ceremonin avbryts när de får veta att civilministern mördats och att en viss Leon Jaziri försvunnit med den inbjudna AI-forskaren. Det blir en vild jakt som slutar i kaos.

Jag brukar säga att jag skulle vilja se in i Sammys hjärna för att se hur den är konstruerad. De föregående böckerna har varit väldigt råa och ”slaskiga”, skitbra rent ut sagt, men rätt brutala. Den här har mer kärna på något sätt, det är ett galet tempo, men inte alls lika många läskiga och blodiga detaljer. Den här boken känns mer genomtänkt och har förmodligen väldigt mycket mer bakgrundsresearch än de andra. Det handlar som sagt om AI och då måste man ha koll för att det ska bli rätt.

Den stora frågan i boken och som hänger kvar sedan jag läst den är vad som skulle hända om AI tog över världen? En otroligt skrämmande tanke tycker jag. Kan en AI vara god och tänka på folks bästa? Jag ser en sån där Hubbot framför mej, som i den där tv-serien (Äkta Människor?). Hur man skulle ha svårt att avgöra vem som är människa och vem som är robot. Och vad som skulle hända om dessa två parar sej. En knepig tanke.

Boken är som sagt otroligt bra, men ger inte bara en upplevelse när man läser den – utan även funderingar efteråt och är superb att ha som diskussionsunderlag. Bravo Sammy, du fick mej att sträckläsa boken och nu har jag svårt att sluta tänka på den. När kommer nästa? Eller var detta verkligen den sista?

En rätt schysst bokhög, eller vad säger ni?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Tysk middag på Villa Godthem med Vinprinsessa

Tysk middag på Villa Godthem med Vinprinsessa

Villa Godthem på Djurgården är en gammal anrik restaurang som legat där jämt känns det som. Min bror är kock och jag vet att han pratade om restaurangen redan när jag var liten. För någon vecka sedan fick jag återigen chansen att äta middag där.

Villa Godthem ligger så otroligt fint vid Djurgårdskanalen, snett framför Skansen. Byggnaden ser ut som något man hämtat direkt från Österrike. Det ser lite ut som ett pepparkakshus modell större, ungefär. Men det är faktiskt en unik grosshandlarvilla i schweizerstil från slutet av 1800-talet.

”Den byggdes som en gåva av hängivna beundrare till den kända operasångaren Carl Johan Uddman. Historien berättar att den voluminöse Uddman för ovanlighetens skull promenerade hem från Operan en kväll och när han väl kom in i hallen utbrast han flåsandes ”Jag har GÅTT-hem!!!” – därav namnet. Sedan Stockholmsutställningen 1897, har Villa Godthem fungerat som restaurang.” Detta kan man läsa på deras sida angående husets historia.

Vi var ditbjudna av Tyska Turistrådet och Franken Tourismus, för att äta middag med viner från Franken och träffa deras vinprinsessa Lisa Lehritter. Jag har knappt ens hört att det finns ett område som heter så, men fick lära mej att Franken är ett område i Bayern vid floden Main, en av bifloderna till Rhen. Ungefär en dryg timme från Frankfurts flygplats, mellan bergen Spessart i väster, skogen Steigerwald i öster, Rhön i norr och Taubertal i söder. Här finns både pittoreska vingårdar, som har blivit mångfaldigt prisbelönta, samt historiska sevärdheter, vackra städer och ett rikt kulturliv.

Några saker som gör Franken både intressant och annorlunda är att man har en lång tradition av att göra torra viner. Vi fick prova några vita viner från vingården Horst Sauer – Muller-Thurgau, Silvaner och Riseling Auslese (samt en rose som vi började kvällen med men jag inte hittar namnet på) – alla friska och lättdruckna – lite för lättdruckna kanske 😛

Man kan tänka att en provning av tyska viner skulle bjuda på tysk mat, men vi fick istället väldigt svenska rätter som hade anpassats för att passa de tyska smakerna på dryckerna. Allt var så fantastiskt gott! En sån där middag som man inte blir proppmät av, utan mest en behaglig och väldigt nöjd känsla, i både kroppen och knoppen. Tillsammans med sällskapet och miljön var det verkligen en toppenkväll!

Nu är vi såklart väldigt nyfikna på att besöka Franken, kanske cykla mellan vingårdarna, äta gott och dricka gott samtidigt som man upptäcker landskapet. Det skulle väl vara nåt? Vill ni följa med?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Att komma hem…

Att komma hem…

Efter 18 dagar på rull kom vi alltså hem förr förra måndagen. Och sedan dess har dagarna gått i ett! Det är mer än man tror att göra, när man varit borta några veckor och naturen gått från vinter till sommar.

VI rullade alltså långsamt hemåt och landade hemma tidig eftermiddag måndagen för två veckor sedan. Direkt när vi kommer hem packar vi alltid ur bilen direkt, sliter ur lakanen och kör igång en tvätt samt flyttar all mat från husbilen till köket hemma. Det tar kanske en dryg timma, innan allt är ute och vi sjunker ner i våra massagefåtöljer för att pusta ut. Hemma bra men borta bäst. Ja, ni läste rätt 😛

På tisdagen körde jag ytterligare tre maskiner tvätt. Men det första jag gjorde var att springa upp till vårdcentralen direkt på morgonen innan frukost och lämna blodprov inför läkarbesöket som var några dagar senare. Hela tisdagen gick åt till sånt där som måste göras; klippa gräs, ta hand om trädgården som blivit en djungel, gå igenom posten mm. När vi åkte var det nollgradigt och snö, när vi kom hem var det 20 grader och har sedan dess stadigt bara ökat. Gräs och buskar har gått bananaz.

Sen har det varit några roliga event, men dem ska jag berätta om senare. Vi har både promenerat och tränat duktigt, två promenader nästan varje dag och styrketräning varannan dag. Även om det inte syns så mycket på vågen, så känns det på kroppen. Fysisk aktivitet och sol is da shit för både knoppen och kroppen 🙂

Vi har mått så pass bra att vi ställde till med grillkväll för familjen. Sönerna kom med sina respektive, samt våra föräldrar. Nio pers som inte får plats så bra inne, eftersom vi inte längre har någon soffa, men ute funkar det hur bra som helst. Där kan vi dessutom välja att sitta i skuggan eller i solen, vilket varit skönt när det varit nästan 30 grader i helgen.

Så vi dukade upp till långbord och körde en frys- och kylskåpstömning. Det blev korv av olika varianter och kyckling, såser, röror, sallader och grillade champinjoner. Vi lyckades faktiskt hitta på hela fyra nya rätter den dagen. Hur bra som helst, känns skönt att vara på gång med receptskapandet igen. Nu ska recepten bara skrivas också, jag håller på för fullt.

För det är ju också något jag legat efter med grymt mycket. Vi har mest lyft upp gamla recept och kanske lagat om rätterna där bilderna varit dåliga. Lite nytt har det blivit, men ganska lite de senaste 2-3 åren – men bara senaste halvåret har vi pruttat ur oss en hel del igen. Så nu har vi nog 5-6 recept som ligger färdiga för kommande veckor, det första kom i lördags och ett till kommer på Du i Fokus – duifokus.se imorrn. En tomatsoppa som vi dessutom har filmat, som kommer ut senare idag på youtube.

Sedan vi kom hem har jag även varit på det där läkarbesöket också, det som jag tog prover till. Det var bla årskontroll av hypotyreosen som visade att sköldkörteln håller sej där den ska. Bara fortsätta med medicinerna som jag gjort hittills. Jag fick också en remiss för att röntga knäna, ÄNTLIGEN!!! Jag har ju haft ont sedan i höstas, men inte kommit förbi sköterskan på vårdcentralen för att få en läkartid och koll. Nu blir det intressant att se vad röntgen säger och hur vi går vidare.

Så man kan väl säga att vi hunnit en del sedan vi kom hem, även om jag varit riktigt dålig på att berätta om det för er. Jag har en härliga middag med tyska turistrådet att berätta om, en jubileumskväll med fartyget Juno som fyller 150 år, en lunch med Beirut Café som fyller 25 år och en massa annat. Det kommer!

Snart drar vi iväg igen. Sängen i Ralle (husbilen) är renbäddad, men nya lakan till och med. Specialsydda för queenbädd minsann. Så i helgen packar vi och är redo för nya äventyr, som påbörjas nästa vecka. Då ska vi göra nytt försök att provköra den där båtbilen som vi skulle testa i april när snön började vräka ner. Dax för nytt försök.

Men först är det Stockholm Beautyweek idag, imorrn blir det ny lunchlive på Börsen och på torsdag ska larmet hemma uppdateras. Känns bra med tanke på besöket i vår trädgård för några veckor sedan. Det var lite läskigt faktiskt.

Idag är det tydligen stressfria dagen… haha… helga vilodagen lixom 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 22 – Juni är här!

Matsedel v 22 – Juni är här!

Sista dagarna i maj. Nästa vecka är det alltså sommar enligt almanackan. Dessutom är det bara knappt fyra veckor till midsommar. Är ni redo för det?

Under våren har vi haft fokus på vårt mående och vår helhetshälsa. Vi har kommit igång bra med promenader och träning. Vi har dessutom gått ner i arbetstid. Vicken grej!

Nu är vi hemma någon vecka till innan vi drar iväg för att kolla in sommarens utomhusteatrar. Sommaren höjdpunkt! Jag äskar att sitta ute en varm sommarkväll på en mysig teater någonstans i vårt fina land. Gör inte ni det?

Men först ska vi hitta någonstans att fira midsommar, innan vi drar åt handbromsen i Kalmar för första premiären. Sen väntar två premiärer i Helsingborg, en i Falkenberg, Ronneby och Höga Kusten. Innan vi åker rätt över landet och in i Dalarna, där vi kommer att köra runt några veckor.

Kosten har vi alltid koll på i stort sett, så den behöver vi inte göra så mycket med. Veckomatsedlarna hjälper massor för att ha koll på oss. Kroppen mår bättre, vi är piggare och sover bättre. Allt blir lixom bättre när man tar hand om sej 🙂

Bra och god mat vill vi ha oavsett, här är veckans matsedel:

(Siffrorna är för Viktväktare)

Måndag: Pasta med bönröra (2 P/Port, plus pasta)

Tisdag: Tonfiskröra i wraps (0 P för all röra)

Onsdag: Kassler Florentine (7 P/Port, plus ris)

Torsdag: Snabblagade curryräkor (1 P/Port, plus pasta)

Fredag: Libapizza (8 P för hela pizzan)

Lördag: Grillat med jordgubbssalsa och fetaost (5 P för hela satsen)

Söndag: Halloumiburgare (8 P per burgare)

Det är lite svårt att göra en matsedel när vädret hoppar fram och tillbaka. Är det sommarvarmt vill iaf jag ha lite lättare mat, är det kyligare vill jag ha mer husmanskost. Så jag blandar och sen kan det bli att vi ändrar i menyn vartefter, beroende på väder och vind.

Ha en fin vecka!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Rosenserien och Nammi

Rosenserien och Nammi

Så vaknade vi upp i fina Söderköping, det var dax att åka hem… sådärkul… så vi drog ut på det så mycket vi kunde genom att hälsa på hos lite roliga människor på vägen. Rosenserien och Nammi – hudvård och godis – en helt ok kombo 🙂

Bara några minuter från ställplatsen i Valdemarsvik, på vägen faktiskt, ligger Rosenseriens huvudkontor och en liten tillhörande butik. Här styr Carina och Jerker över sitt företag med säker hand, sedan 40 år tillbaka. Eller… De har såklart inte drivit företaget så länge, men Rosenserien fyller så mycket i år.

Jag fick höra talas om dem för kanske 10-15 år sedan och testade produkterna första gången på en skönhetsmässa som heter Stockholm Beautyweek. Den går faktiskt av stapeln nästa vecka!

När Tony Irving utvecklade sin herrserie Sweden Eco, var det i samarbete med Rosenserien. Så man kan nog säga att även om jag kände till Carina, så var det Tony som var länken till att vi lärde känna varandra lite mer. Vi har kört förbi Valdemarsvik så många gånger, men inte lyckats ses. Den här gången var det dax!

Väl där störde vi Jerker i gräsklippningen och Carina i de dagliga arbetet, men de visade oss runt och bjöd på fika. Så himla kul! Roligt att få se deras vardag, även om de mest verkar åka runt på en massa mässor och event 😛

Sen kan man ju tro att vi åkte hem, men det gjorde vi såklart inte. Precis vid vägen i Söderköping ligger nämligen Nammi – Isländsk Lakrits. Här är det Pelle och Teresa som bestämmer och dem har jag träffat på mängder med lakritsfestivaler och andra event. Butiken i Söderköping öppnade under pandemin och vi har varit på väg hit flera gånger. Nu var det dax. Å då var det stängt!!!

Men det stod en cykel utanför, så vi skrev på messenger och fick snabbt svar att vi skulle komma in ändå. Är dörren olåst så är det ok att komma in och handla – så nu vet ni det 🙂

Vi blev visade runt, fick veta allt om nyheter, historia och en massa annat. Det blev några smakprover också såklart. Sen gick vi därifrån med famnen full med lakrits. Snacka om att komma till himlen! Gillar ni lakrits så måste ni åka förbi här, här finns hur mycket gott som helst!

Men sen åkte vi faktiskt hem, packade ur bilen, körde igång tvätten och kollapsade. 18 dagar på rull. Nu skulle träffen summeras, ett avslut skulle spelas in och en massa filmer skulle redigeras. Och blogginlägg ska skrivas, ni ser ju hur det går med det… vi kom hem förra måndagen…

Jaja, inlägg kommer när det finns lust och tid. Jag har massor att berätta, så ge inte upp på mej 😛


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Överraskande efterträff

Överraskande efterträff

Så var det dax att lämna Öland efter en fantastisk husbilsträff på Böda. En vecka tillsammans med människor som man aldrig träffat förr, mer än ett några stycken iaf. Som ett väldigt stort vuxenkollo 🙂

Vi tog det väldigt lugnt när vi packade ihop oss. Många hann åka innan oss, så vi kramades och vinkade – till bil efter bil, som åkte iväg. Sen var det vår tur. Vi hade redan bestämt att vi bara skulle åka en liten bit på väg, det var ju söndag efter långhelg och skulle förmodligen vara stopp hela vägen från Söderköping och hem till Tumba. Så vi siktade på Valdemarsvik och när vi sa detta till vännerna Berggrens, så hängde de på. Kul kul!

Vi åkte genom ett grönt Öland med gula rapsfält som kantade vägen nästan hela vägen ner till bron. Det var tid för lunch, så vi stannade till på Arontorp för en sista kroppkakslunch. Vi kommer nog inte över bron något mer i år, så det gäller att passa på. Äldste sonen och hans flickvän hade också varit på Öland under helgen, så vi mötte upp dem och åt tillsammans allihop. Sen tuffade vi vidare.

Vi fick höra att våra andra husbilskompisar Siv och Ove skulle möta upp ytterligare husbilsåkare som vi var nyfikna på och haft kontakt med via sociala medier. Så vi försökte få allihop att komma till Valdemarsvik, det skulle ju vara ett gyllene tillfälle att träffa Herr och Fru Frekko från Lappland som åker runt i södra Sverige just nu. Inte så lätt att fixa en date på annat sätt när det är så långt mellan oss.

En del ställplatser går att boka, vi trodde det skulle vara lugnt en söndagkväll, men bokade till slut ändå. Det var nästan fullt! Så det var med lite nervositet som vi väntade besked från de andra… skulle det finnas plats om de fick för sej att komma dit?

Vi och Berggrens installerade oss iaf och då ser vi att ytterligare tre bilar är här från Husbilsträffen. Så lustigt! Senare kom även Siv och Ove som seglade in på sista lediga platsen, tyvärr fastande Frekko på annan ort tills vidare. Men det blev alltså en liten spontan efterträff där på ställplatsen i Valdemarsvik. Så himla roligt!

När vi vaknade på måndagen hade Berggrens redan åkt iväg, de skulle ju jobba till skillnad från oss andra. Vi tog det rätt lugnt och hann prata med de andra, innan vi bröt upp och körde hela fem minuter. Vad vi gjorde och vilka vi åkte till, berättar jag i nästan inlägg, men man ska ju inte skynda sej hem om man kan vara ute några timmar till 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En spännande bokhög

En spännande bokhög

Inför vårens första längre husbilstur plockade jag ihop en hög med böcker, med några för mej helt nya författare och några som jag känt sedan länge och gärna läser igen. Något som verkar segla upp just nu är böcker med kortare berättelse. Kanske för att skapa nyfikenhet och skriva en hel bok om dem senare, vad vet jag?

Jag gillar att plöja en hel serie på en gång, det gjorde jag med Kristina Ohlssons serie om Strindberg och trodde att det var hela serien jag läste. Att det inte skulle komma någon fortsättning. Men det gjorde det såklart… inte mej emot, lite snopet bara.

Tina Frennstedts böcker om kalla fall är också en serie jag gillar. I höstas kom del 4 och jag antar att det kan komma hur många som helst. Fallen har till viss del med verkligheten att göra, vilket gör att det blir extra intressanta.

Men vi börjar väl uppifrån som vanligt:

Motiv – Malin Persson Giolito

Jag har inte läst något av Malin förr, däremot har jag sett ”Störst av allt” både som teater med Nour El Refai och som tv-serie. Otroligt intelligenta manus som skapade en stor nyfikenhet att läsa något av henne. Nu var det äntligen dax!

”Motiv” är ingen traditionell bok, utan mer en novellsamling där alla texter går i ungefär samma tema. Vad som händer när vi går över gränsen, när barn och unga utsätts för brott eller begår brott. Ett otroligt intressant, obehagligt och skrämmande tema.

Vi får träffa åttaåriga Lillan, som blir vittne till en händelse under sina föräldrars fest. Vad händer om hon berättar sanningen? Här finns också Mikaela som försöker nå fram till sin svårt alkoholiserade mamma? Och Anne som sitter som åhörare i tingsrätten och lyssnar till en förhandling där hennes son Jonathan prövas. Kanske blir det fängelse för honom, han misstänks för att ha sålt narkotika vid en skola. Vad ska hon göra för att rädda honom?

Det är lätt att döma andras handlingar, men de flesta av oss har ingen aning om hur vi skulle reagera i en riktig krissituation. Vad skulle hända om vi tappade vår moraliska kompass? Malin ger oss en liten tjuvkik in i andras liv, där mycket går fel, men inget är varken svart eller vitt. Det är fruktansvärda berättelser, smärtsamma faktiskt, men oerhört intressanta. Man får en del att tänka på…

(Cold Case) Sista bilden – Tina Frennstedt

Detta är alltså fjärde boken i Tinas Cold Case-serie, de föregående är så otroligt spännande, intressanta och välskrivna så jag räknade med att denna skulle vara det också – och så var det! Fallen bygger på verkligheten, men sen har författaren ändrat lite för att passa i bokform. Delarna är fristående, men det är alltid samma team som utreder, så det är enklast att läsa dem i ordning.

Den här gången försvinner en ung kvinna spårlöst när hon är på väg hem från en utekväll i Köpenhamn. Sex år senare dyker ett foto av henne upp på nätet. Hon sitter i en okänd bil, med rufsigt hår och stressad blick. Kort därpå läggs en ny bild ut, denna gång på en kvinna som varit försvunnen i sjutton år. Deras öden vävs oväntat samman med en känd skådespelerskas flytt till Österlen.

Även i den här bokserien är det en hyfsat bitter kvinnlig polis som tvingats bort från sin tjänst på grund av ett misstag. Hon får inte jobba på sin vanliga arbetsplats under sin avstängning, men hoppar in och hjälper den danska polisen istället.

Jag gillar den här serien, även om jag tycker det börjar bli lite tjatigt med bittra kvinnliga poliser. Men Tina är enormt skicklig på att väva ihop en spännande story, men oväntade tvister. Det är oftast knepigt att lista ut hur saker hänger ihop, så även den här gången.

Frälsarkransen – Kristina Ohlsson

Jag trodde som sagt att serien om Strindberg var slut, men så kom en till del i serien. Precis lika fin som de andra. Fin och fin… jo, men även om det är en deckare så är det fint och mysigt också. Antikvitetshandlaren August och hans poliskvinna Maria är så fina, särskilt nu när de blivit föräldrar.

Allt är bra i den lilla familjen på Kärleksvägen, sommaren visar sej från sin finaste sida och det drar ihop sig till kräftpremiär på Hovenäset. Sista detaljerna inför festen håller på att fixas när ett äldre par hittas förgiftade. De har bott på näset i femtio år och är väldigt omtyckta. Vad har hänt och vem kan vilja dem så illa? Utredningen hamnar såklart på Marias och Ray-Rays bord – men något skaver… han är inte som vanligt… Dessutom visar sej fallet ha en mörkare baksida än någon hade kunnat ana…

Det är en spännande historia, som vanligt skickligt ihoptråcklat av Kristina Ohlsson. Det får gärna komma fler delar, än har jag inte tröttnat 🙂

Spionernas krig (De förbjudna kapitlen) – Anders Nilsson

Jag är inte superintresserad av historia, men världskrigen har jag ändå ett visst intresse av. Mer sedan jag läst Denise Rudbergs böcker om Kontrahenterna, så när jag fick Anders Nilssons senaste bok i handen blev jag väldigt nyfiken. Och det skulle visa sej att det jag lärt av kontrahenterna faktiskt kom till nytta.

Spionernas krig handlar om den svenska underrättelsetjänsten och främst om Teddy Ternbergs del inom denna. Tore Forsberg, 1982 chef för Säpos kontraspionage mot Sovjetunionen, får oväntat besök av en kvinna som påstår sig ha arbetat för den svenska säkerhetstjänsten under andra världskriget. Utblottad och bortglömd ber hon en misstänksam Tore om hjälp. Mötet öppnar dörren till hemligheter som kanske inte borde komma upp till ytan.

Teddy Ternberg rekryteras 1940 till en ny specialenhet inom den svenska militära underrättelsetjänsten. Han måste inte bara hantera hotet från främmande makter – mycket tyder dessutom på att en dubbelagent nästlat sig in i de allra hemligaste rummen.

Hela boken bygger på verkliga händelser. Det är spännande, fartfyllt, välskrivet och känns lite overkligt att detta faktiskt är en del av vad som faktiskt hänt i Sverige. På riktigt. Att både Tore och Teddy funnits, jag har tom sett Teddys grav som ligger på Djurgården. Anders Nilsson beskriver fruktansvärda handlingar, som känns som hämtade ur värsta actionfilmen. Men detta har alltså hänt.

Är man bara det minsta lilla intresserad av Sveriges historia, så måste man läsa – en jättebra presentbok!


Fyra spännande böcker alltså, ganska olika kan man nog säga. Giolitos bok är som smakbitar av böcker som kan komma, alla de korta novellerna ger mersmak. Jag hade ingen aning om vad jag hade att vänta, men fastnade såklart direkt.

Frennstedt och Ohlsson känns som gamla kompisar som man blir glad av att träffa igen. De får gärna komma med fler böcker, detta tröttnar man inte på i första taget.

Anders Nilsson… vad ska man säga? Han är briljant! Skaparen av Johan Falck som gick och blev författare och det får han så gärna fortsätta med. Han har lovat minst två böcker till, dem ser jag fram emot Dessutom kommer det en fortsättning på boken om Johan Falck i höst. Me like!

En härlig hög alltså!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 21 – Mors Dag

Matsedel v 21 – Mors Dag

Sommaren närmar sej, kan ni fatta att det faktiskt blev sol och värme till slut. Det var en låååång vinter. Nu hoppas jag på en minst lika lång sommar 🙂

Vi har kommit igång bra nu med promenader, träning, bra mat och sömn. Martin och jag har tränat bra tillsammans senaste tiden och nu på Husbilsträffen fick vi sällskap av ett gäng när vi körde vårt pass. Så otroligt roligt!

Vi slängde ut plats och tid och tänkte att vi iaf skulle berätta att vi skulle köra ett pass, kom det någon så gjorde det… och det gjorde det! Man ska alltså våga fråga 🙂

Träningen, men kanske särskilt promenaderna, är också viktiga för oss. De är iofs viktiga och bra för alla och gör en massa gott för hela kroppen, men för oss handlar det om total njutning. Att få upptäcka nya platser, komma ut, leka med kameran och försvinna in i det vi gör lixom. Vi blir gladare, mer harmoniska, sover bättre, får en massa steg, kopplar av, sätter hela kroppen i rörelse och håller vikten lättare.

Dessutom har vi jäkligt roligt medan vi går och skrattar massor och skratt är också så otroligt viktigt för oss. Skratt är faktiskt en viktig del av både hälsan och viktminskningen. Så skratta så mycket ni bara kan 🙂

Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med tomat- och basilikasås (4 P/Port, plus pasta)

Tisdag: Laxgryta m räkor (3 P/Port, plus ris)

Onsdag: Pasta med krämig skinksås (8 P/Port, plus pasta)

Torsdag: Chicken masala (3 P/Port, plus ris)

Fredag: Hemlagad kebab med vit och röd sås (14 P för all den vita såsen, 4 P för den röda såsen. Lägg till P för bröd och valfritt kebabkött)

Lördag: Grillade räkor med jordnötssås (4 P för räkor och marinad. 7 P för såsen)

Söndag: Fläskfilégryta med champinjoner (6 P/Port, plus ris)

Morsdagsbonus: Rabarberpaj med tvist (fr 50 P för hela)

Allt utom kebaben och de grillade räkorna funkar i matlådan, så passa på att göra mycket. Har ni aldrig grillat skaldjur så måste jag rekommendera er att testa de grillade räkorna, det är så gott!

Ha en fin vecka och grattis på Mors Dag alla mammor! Passa på att bjuda på en härlig rabarberpaj, eller kanske en lätt rabarberkaka – HÄR finns massor med gott att göra av rabarbern. Den har ju en tendens att växa en över huvudet 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Låååångbord och brudpar

Låååångbord och brudpar

Vi kom till Böda Camping på söndagen. Redan på måndagen kom de första ekipagen till träffen, men den började egentligen inte förrän på torsdagen. Då var vi kompletta, drygt 220 husbilar och ett par husvagnar. Helt galet!

Detta är tredje Husbilsträffen som vi arrangerar tillsammans med Annelie och Ludde från Skåne. Från början var det för att vi ville träffas, så vi bestämde datum och plats, slängde ut det på sociala medier och fyllde en camping i Sölvesborg. Året efter, förra året alltså, var vi lite mer organiserade och förberedda – då hade vi träffen i Värmländska Sunne. Vi har hela tiden sagt att träffarna ska läggas på olika ställen i Sverige, både för att få se mer av Sverige och för att fler ska kunna komma.

Den här gången blev det alltså på Öland och fler än någonsin dök upp. Så otroligt roligt. Man blir väldigt ödmjuk för hur många som faktiskt vill komma på våra träffar och som vill träffa oss och varandra. Men det visar ju också hur många som är ofrivilligt ensamma och som söker en social samvaro, som vi kan hjälpa till med. Därför är träffarna väldigt viktiga för mej och Martin. För vi känner oss faktiskt ensamma, trots att många inte tror det.

Vi har aldrig något program på våra träffar, den enda punkten är långbordet på fredagen som brukar upprepas även på lördagen. Årets långbord var något av det häftigaste jag varit med om. Tänk er 100 bord och 200 pers som äter middag tillsammans. Aaaamazing! Asså det är svårt att förklara, men känsla att se alla umgås, skratta och knyta nya kontakter är magisk! Att vi skapat detta!

På lördagen var bordet ungefär halverat. Då satt de nyfunna vännerna istället tillsammans vid sina husbilar och umgicks. Några tittade på Eurovision, vi försökte bjuda in oss lite här och där – men det gick inget vidare. Sen såg vi att även våra husbilskompisar Helene och Krister (Berggrens Bilbo) satt ensamma, så vi gick dit. Vi lärde alltså inte känna så många nya på träffen, vilket är lite synd, men några nya namn har vi iaf lärt oss och hoppas ses ute på vägarna.

En himla rolig grej som hände var att ett av paren gifte sej helgen innan träffen, så detta var alltså deras bröllopsresa. Det var vi såklart tvungna att uppmärksamma. Det var ju svårt för oss att komma ifrån och köpa något att överraska med, men när jag berättade om detta för Böda fixade de en liten presentpåse åt oss. Så under fredagens långbord passade vi på att busa lite med dem och lämna över påsen. De blev så glada! Jag älskar när man kan göra något så här, så himla roligt.

Vi hade några andra jubilarer också, bla ett gäng med tre herrar som firade 60, 65 och 70 har jag för mej. De hade fest hela veckan typ 🙂

Veckan och träffen var helt otrolig. Tänk er ett stort kollo med folk som har samma intresse, i åldrarna 40-85 typ. Ingen prestige, inga krav. Bara vänskap och roligheter. Vi skapar bara en plats för folk att träffas, sen får de göra resten själva. Och som jag förstått det så var det många nya kontakter som knöts och som kommer att fortsätta hålla kontakten. Jag hoppas verkligen inte att någon kände sej bortglömd, för vi gjorde verkligen allt vi kunde för att alla skulle känna sej sedda och uppmärksammade.

Vi planerar redan för nästa träff, den kommer inte att bli på Öland (även om vi är mer än välkomna tillbaka) utan lite mer centralt i Sverige. Det gäller ju att hitta en camping stor nog för att få plats med oss och som dessutom ger oss ett jäkligt bra pris. Vi drar trots allt dit en himla massa reklam och köpstarka människor, så lite får de minsann bjuda till. Hojta om ni vet något bra ställe.

Nästan alla i husbil har mer eller mindre stora instagramkonton och många har även Youtube. Inte bara campingen får publicitet, utan hela orten och även kommunen. Som nu när till och med P4 kom på besök. Mycket bra reklam där, inte konstigt att vi är välkomna tillbaka till Böda :-p

Nästa träff blir dock lite annorlunda, men det berättar jag om en annan gång. Är ni intresserade av framtida träffar, så kan ni KLICKA HÄR och gå med i fb-gruppen för våra husbilsträffar så missar ni inget.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube